"Falska fioltoner, det är dödljud det!"

Anna Jörgensdotter
Bergets döttrar
Albert Bonniers Förlag

Miltons falska fiolspel vid kistan och tyskarnas samtidiga ockupation av Polen utgör en minnesvärd dödsstämning kring Karins begravning i Anna Jörgensdotters roman Bergets döttrar. Det handlar om de tre systrarna Karin, Sofia, Emilia och deras två bröder Edwin och Otto och om dessa syskons bitvis dramatiska livsöden med början kring andra världskrigets utbrott och som avslutas vid televisionens intåg i vårt land.

Bergets döttrar är först och främst en berättelse om kvinnors planer och möjligheter inför livets oberäkneliga utveckling.

Med denna kollektivroman som sträcker mellan 1938- 58, lägger Anna Jörgensdotter ytterligare gediget fundament till ett redan betydelsefullt författarskap som utgjort ett slags generationskväde där hon hanterat sin kvinnogenerations nutida livsbetingelser med genuin särart och där den uppmärksammade debuten Pappa Pralin manifesterade det minnesvärda anslaget till hela författarskapet.

Nu lämnar hon nutiden och tar ett djupt tag långt bak i den egna släktens minnesgömmor.

Anna Jörgensdotter är uppvuxen i Sandviken vid Kungsberget som också utgör den stabila grunden till berättelsen. Jörgensdotter har byggt historien kring sin farmors svartvita bilder som hon gett liv med hjälp av precisa och skickliga injektioner av poesi, fantasi och genuin berättarglädje. Detta med ett hudnära och personligt språk som andas direkt ur munnarna på romanens figurer. Trådarna i berättelsetäcket går ut och in i varandra och blir väldigt levande och doftande. Och det ligger ingen motsättning i det klangfulla språket till de hemskheter som människor i romanen får gå igenom. Språket sjunger och levandegör, förskräcker och skrämmer.

Jörgensdotter tvivlade först på att hon skulle ha förmågan att berätta om en annan tid. Hon ryggade inför uppgiften då hon i sitt skrivande tills nu rört sig i den bekvämt näraliggande samtiden. Dokumentären var dock ingen väg menade hon utan valde istället fiktionen med släkten i mormors fotogalleri som referens- och researchmaterial. Hon berättar att det för henne fanns en respekt, en distans och en tung tystnad kring dessa svartvita foton i mormors låda. Redan när hon såg dem i sin tidiga barndom utstrålade de mystik. Nu har hon vågat göra utgrävningar bland dessa fotografiska tidsstilleben som resulterat i Bergets döttrar.

Tidsramen sätts av att Malva Filipssons hus brinner ner till grunden och att världskriget bryter ut ett år senare. Andra världskrigets kanoner dånar i kontexten kring romanens fredliga spelplats vid foten av berget.

Berättelsen förs hela tiden framåt genom att läsaren får vandra in och ut i de olika personers medvetanden som figurerar i berättelsen. När man vill orientera sig i de olika livsöden som är sammanvävda som en trasmatta kan man ibland tappa en del trådar. Ansamlingen av egennamn och inbördes släkt- och vänskapsrelationer blir bitvis något trång. En önskan uppstår att få vila lite här och var och inte behöva hasta vidare och byta medvetande och perspektiv. Den utbredda livsmosaiken blir fragmentarisk i sin iver att spänna över allas känslor och uttryck. Men problemet minskar ju längre berättelsen går och får sortera sig. I de bästa och flesta passagerna blir det genialt och mycket poetisk där Anna Jörgensdotter ledigt rör sig mellan de olika personligheternas perspektiv i denna gripande berättelse om några syskons livsöden i Sandviken vid Kungsbergets fot med det bullrande kriget i bakgrunden.

Benny Holmberg