|
|||
| Giftig paj i ansiktet på ett sjukt samhälle |
| Kritik | |||||
Författare: Will Self Giftig paj i ansiktet på ett sjukt samhälleDen engelske författaren Will Selfs senaste roman på svenska, Stora apor, är en krutdurk som fullkomligen exploderar i läsarens hand och huvud. Provokativ och oroande skriven med ett rått och kompromisslöst språk är den inte en bok för känsliga. När detta är sagt måste man tillföra att Stora apor också är oändligt fascinerande i sitt fräscha grepp, och lika ofta dråpligt rolig. Skrattet är dock inte det som består efter läsningen av boken. Will Self är en av Englands hetaste författare just nu, och två av hans tidigare romaner finns redan på svenska, Min grej (1995) och Knäppgökar (1997).
Bokens ramberättare är en schimpans vid namn Dr Zack Busner, "anti-psykiater", "radikal psykoanalytiker" och "naturfilosof" som han gärna titulerar sig. Denne okonventionelle, mediale, Londonbaserade psykiater skriver en bok om sitt senaste fall, schimpansen och innekonstnären Simon Dykes som en dag efter ett psykosliknande tillstånd - orsakad (kanske!)av hektiskt nöjesliv i Londons konstnärskretsar med kokain, ecstasy, prozac, litervis med alkohol och ett överhektiskt sexliv, vaknar upp och finner sig i en värld av schimpanser. Hans minnen består dock endast av mänskliga sådana och nu vaknar han på psyket i en värld där människor och schimpanser har bytt roller. Problemet är bara att alla hans gamla vänner, gallerister, journalister konstnärskollegor som nu är schimpanser naturligtvis också alltid varit det. "Psykfallet" Simon som endast har människominnen innebär en olöslig gåta för den etablerade psykiatrin och den okonventionelle "anti-psykiatern" och "naturfilosofen" Zach Busner kopplas in. Tillsammans försöker de finna pudelns kärna vilket tillslut leder dem till Central-Afrikas djungler för att söka de sista vilda människorna, kanske finns svaret hos dem. Boken är en frustrerande insyn och uppgörelse med drogmissbruket och sexmissbruket, i detta fall gestaltat i de hypade konstnärsmiljöerna i London med all vad tillgjordhet, rövslickeri (bokstavligt!), karriärism, neuroser och överspändhet heter. Will Selfs teckning av de många gånger löjliga konstnärsmiljöerna framstår dock endast som humoristisk satir i jämförelse med hans totala sågning av den institutionella psykiatrin i England. Den omänskliga och själlöst kategoriserande indelningen av människors problem representeras i boken av Dr Busners antagonist, Dr Whatley. Vad är det här egentligen då för bok? Är det en inverterad djurrättsaktivistisk bok, som syftar till att få läsaren att se djuren som människor? Eller är det en fabelliknande bok i likhet med Peter Hoegs, Kvinnan och apan? Nej, även om det naturligtvis inte går att frångå dessa aspekter helt och hållet, så känns Stora apor mycket mer oroande, djuplodande och mörk. Att mardrömslikt vakna upp i sin egen värld där alla (inkluderat sig själv) är apor, och som också beter sig som sådana (med betoning på våld och sex) vore skrämmande i sig. Men att inte kunna acceptera sin "schimpanslighet" och dessutom vara inspärrad som det stora obotliga psykfallet alla talar om gör det hela mycket värre. Will Self verkar peka på de uppenbara likheterna mellan schimpanssamhällena och de mänskliga. Båda kännetecknas av stor grymhet, oförsonlighet och kompromisslöshet mot det annorlunda och svaga. Schimpanserna i Stora apor, åker Volvo S70, går på Zoo och tittar på människor i bur (som dumpats där efter de använts i kemiska och kosmetiska försök) slåss om platserna hierarkierna och dessa ständiga parningar. Det är inget vackert alternativ Will Self erbjuder i sin bok, snarare en varning eller en omvänd skrattspegel över vårt eget samhälle som på få områden egentligen skiljer sig från apornas. Steven Ekholm
|
