Hanteringen av döda
Poppy Z Brite Utsökta lik Översättning: Felice Maurer H:ström
Ett sår har slagit ut på svensk mark. Den amerikanska författaren Poppy Z Brite har introducerats på svenska med en översättning av Exquisite corpse från 1996 - en stinkande scharlakansröd skatt.
I en tre och en halv gånger fyra meters stenlåda till cell i Hennes Majestäts fängelse Painswick, 5 mil söder om Birminghams industriella ödemark, sitter seriemördaren och nekrofilen Andrew Compton inspärrad. I fängelset minns Andrew de tjugotre missbrukande unga män som mellan åren 1977 och 1988 beredde honom njutningar, före men främst efter rigor mortis. Knivens tysta viskande. De vackra objekt deras kroppar utgjorde, som stora döda dockor, känslan när deras muskler delades som mjukt smör. "Den evige värden" kom han att kallas i tidningarna.
Efter tre år i fängelset börjar alltfler detaljer återvända: "som hur ett fingeravtryck stannade kvar i köttet på ett liks lår som om det hade pressats in i vax, eller hur en kall sträng av sädesvätska ibland läckte ut ur en slapp penis när jag rullade min tunga runt den." Det är orimligt att inte rammas av Brites bildspråk. De faktiska meningarna är knivar som plöjer genom hud och muskler. Boken ett opus av förruttnelsedofter och död.
Genom att frammana hjärtstopp lyckas Andrew få sig själv dödförklarad och försatt på fri fot. Den dödsberusade tillvaron återupptas. Andrew tar sig till New Orleans dekadenta gaykvarter där han av en slump finner sin själsfrände Jay Byrne som introducerar honom för kannibalism. Ändå är handlingen knappast ett bärande skelett. Röntgenplåten visar endast kött, blod och skit.
"Pojken låg i fosterställning i badkaret med rep runt händer och fötter och hårt bunden runt de spinkiga släta låren. Hans ögon var klara av LSD och ohygglig medvetenhet . . . Blekmedlet hade framkallat ilskna kemiska brännskador på den lilla hud han hade kvar. Hans kuk var lika våt och formlös som utspottad mat. Hans mage hade delvis sprättats upp så att hudskikten dragits åt sidan och blottade en glänsande inälvsklubba."
Dödens abstrakta regelsystem genomlyses. Förstås finns här ingen som moraliserar. När inte kniven viskar får vi även följa den aids-drabbade författaren Lukes armod och den unge mannen Trans rotlösa fattningar. Men nog sagt. Detta är våldspornografi i sin renaste form. Brites bildspråk - "ryggraden gick av med en fuktig knäpp" - och perverst skanderande berättarteknik med perspektivskiftningar från första till tredjeperson fram och tillbaka rytmiserar färden och skänker en bakteriologisk förorening av närvaro och distans. Likfläckarna kvillrar.
Andreas Andersson
|