Av läsaren kräver Vilhelm Ekelund allt

Per Erik Ljung
Drömmar som förplikta. Om Vilhelm Ekelund och hans läsare
ellerströms

Vilhelm Ekelund, den store solitären i svensk litteratur under förra seklet, besitter en märklig förmåga att locka fram det bästa och sämsta hos sina uttolkare och läsare. Han är aldrig enkel. Aldrig att han sänker sig ned till att vara förklarande eller didaktisk. Han skriver inga ord i onödan. Knapphet och entydighet, som gränsar till det dunkla och kryptiska, är det höga idealet. Av läsaren kräver Vilhelm Ekelund allt.

Ekelunds språk blir kargare och knappare för varje år. Avskalat, naket och fritt från slagg, men fullt av citat och alluderingar till de stora föregångarna; umgänget med de litterära valfrändskaperna är intensivt och organiskt. De senare böckerna liknar mest en sort litterära ekokammare där levnadskonst och läsning blandas och blir till ett.
Orden ska levas och livet ledsagas av orden.

"Det är så det fungerar", skriver Per Erik Ljung i sin nya bok. "Ekelund skriver om andra, och skriver om sig själv, och till sig själv."
Titeln är självfallet ett citat: "Drömmar som förplikta". Och underrubriken lyder: "Om Vilhelm Ekelund och hans läsare". Litteraturforskaren och essäisten Per Erik Ljung disputerade 1980 på avhandlingen "Vilhelm Ekelund och den problematiska författarrollen". Alltsedan dess har han fortsatt sitt intensiva umgänge med och sin läsning av Vilhelm Ekelund. Han har genom åren publicerat en mängd essäer och analyser av enskilda dikter och verk, ofta i svårtillgängliga samlingsverk och tidskrifter.

Därför är det minst sagt glädjande att Per Erik Ljung samlat dem i en volym, i många fall har han även kraftigt reviderat och utvidgat sina uppsatser och artiklar. Där finns även flera nyskrivna essäer. På så sätt blir "Drömmar som förplikta" - trots dess ofta vetenskapliga anspråk - en sorts inre dagbok över Per Erik Ljungs flitiga och närgångna Ekelundläsning, en fortlöpande kommentar till ett författarskap vilket Ljung uppenbart - åtminstone under långa perioder - levt tätt intill.

Vilhelm Ekelund var son till en smed från Stehag men uppväxt i Lund som han snart kom att avsky innerligt ("sladderspeglarnas och latrinvagnarnas stad"), för att därefter fly från ett väntande fängelsestraff (han hade slagit ner en polis ute på Styrsö) till mångårig exil i Danmark där han levde i nio år. 1921 återvänder han till Sverige och slår sig då ner i Helsingborg.

Han är en minst sagt sammansatt människa. Han dricker hårt, har klara bisexuella böjelser, men gifter sig och får barn. Alltid kompromisslös intill det besatta, i ungdomen slogs han mycket och var allt annat än en skir och ömtålig poetnatur.

Denne Vilhelm Ekelund bryter med väldig energi och själslig hunger sin egen väg genom världslitteraturen. Han är ingen estetiserande skönande, som han tidigt betecknades som. Han använder böckerna han läser, han odlar - ja, gödslar - sin egen livssyn och världsbild med vad andra skrivit. Vilhelm Ekelunds sätt att bruka klassikerna närmar sig, sympatiskt nog, det respektlösa. Det är lätt att tänka på hur Strindberg, alltid beredd att bryta upp och resa iväg, slet ut de sidor han fann intressanta ur böcker och slängde själva boken. Bagaget fick inte bli för tungt.

Ett återkommande dilemma - och irrationsmoment - i den omfattande Ekelundsforskning är utövarnas förblindande vördnad, en fånig och undfallande respektfullhet, inför den Store Mästaren. Det är hållning som på alla plan skär sig mot Vilhelm Ekelund egna ideal. Per Erik Ljung är högst medveten om problemet.

"Den som skriver om Ekelund blir lätt en pseudo-Ekelund, en blek och välmenande eftersägare." Och visst händer det att Per Erik Ljung någon gång själv faller i fällan, men det är undantag, små misstag i detta hans pågående arbete att tränga in i det betydelsemättade och utmanande ekelundska tänkandet. Och det är, som varje trogen läsare av Ekelund vet, ingen lätt uppgift. Allt måste avkodas, sättas in i ett större sammanhang. Trådarna och återkommande tankemönster löper egensinnigt och under ständiga revideringar kors och tvärs genom den ekelundska tankeväven.

Per Erik Ljung rör sig - lätt och hemtamt - i "Drömmar som förplikta" över vida och skiftande områden i anslutning till författarskapet, från Ekelunds hundår i Berlin över närstudier av enskilda dikter - som "Vännerna" i "Elegier" från 1903 - till Vilhelm Ekelunds förhållande till Strindberg och Leopardi, Swedenborg och Kant. Per Erik Ljung diskuterar varför Ekelund övergav den traditionella poesin och hur han sedan utvecklade ett alldeles eget skrivsätt, en form han oavbrutet förfinade och förändrade under hela sitt liv.

I essän "Drömmens vin, ordets blod" vänder sig Per Erik Ljung, med rätta, mot den skarpa tudelning forskningen ofta gör av Ekelunds författarskap i dels i de sju diktsamlingarna, dels de kommande böckerna - drygt tjugo stycken plus de postumt utgivna - med sin egensinniga och djupt originella blandning av essäer, aforismer, läsefrukter, kritik och ständig självkritik, kommentarer och repliker. Ekelunds författarskap bärs fram av en inre och absolut tvingande nödvändighet, en organiskt framväxande logik som binder samman hans vackraste och tidigaste dikter med de allra mest hårdhjärtade noteringar han präntade ner i stenstil i slutet av sitt liv.

I bokens avslutande tredjedel, kallad "De starka läsarna", behandlar och diskuterar Per Erik Ljung andras läsning av Vilhelm Ekelund - som Fredrik Böök, Klara Johanson, Bengt Lidforss, Edith Södergran, Karl Vennberg och en intresseväckande essä ägnas åt den starka ställning som Ekelund tidigt fick inom arbetarrörelsen.

"Drömmar som förplikta" är såväl uppfordrande som sällsamt uppfriskande. För varje hängiven Ekelundläsare är Per Erik Ljung en givande samtalspartner. Det går att bråka och käfta med honom om enskildheter och detaljer. Det hör till. Det är så det ska och måste vara. Det finns lika många "Vilhelm Eklund" som det finns läsare av hans innehållsdigra verk; envar finner sin egen Vilhelm Ekelund. Men Per Erik Ljung överbringar genröst en mängd tänkvärda och viktiga iakttagelser, ger livgivande perspektiv. Hans hållning är sympatisk; öppen och resonerande, undersökande och ständigt präglad av en obruten upptäckarglädje. Och för den som ännu inte börjat läsa Vilhelm Ekelund är "Drömmar som förplikta" en utomordentlig vägledare in i såväl ljuset och alla "sköna ljusa platser" som till de "gränder där rysliga skepnader smyga omkring i dunklet, knifvar glimma, hemska skratt ljuda".

Crister Enander