Jag är ingen häst det har de intygat

Peder Alexis Olsson
Tändstickor
OEI editör

När Martin Högström i prologen för Peder Alexis Olsson debutbok Tändstickor tecknar en användbar läsart och redovisar en poetik blir jag påmind om min gamle fysiklärare när han haltade omkring med svedd mustasch i laborationssalen  och undervisade under täta högspänningslektioner där vi satt elektrostatiskt småjoddliga i svaveldoft bland gula små lågor.

Högst i fokus i Tändstickor är induktionsprincipen. Den nödvändiga introduktionsapparaten och induktionsapparaten är Peder Alexis Olssons text. Induktionsprincipen finns inom filosofin likaväl som inom det elektrotekniska.  Det gäller att dra allmänna slutsatser ur de enskilda fallen eller se att överlappningar och översköljningar sker.

"Ingen har vetat att jag gjort det, ty ofta gör jag saker som jag efteråt är förvånad över att jag gjorde. Denna livgivande rörelse. Ofta är jag rädd för att hon gjorde dem. Det existerar negativa tal, imaginära tal, vektorer, tensorer, dedekindska snitt och talfel. Jag är rädd för min egen rädsla."

När det finns motstånd i texten, om innehållet är motsägelsefullt och visar upp baksidor och undersidor med skenbart eller reellt antagonistiska betydelser uppstår något användbart, en induktion sker. Överlappningar, överhettningar, extraenergi. Man drar allmänna slutsatser, gör sammanfattande erfarenheter, eller utför rationaliseringar av enskildheter.

När man läser ner sig i ordmodden och strövar omkring på dessa verbala hedar eller i alla djupa ordkällare där " De enskilda rummen lämnas åt sig själva och sina inbördes uppror." blir man först loj och tillmötegående i betydelsen motståndslös. Efter ett tag lite provocerad i ordtarmen inför upprepningen, inför den till synes okontaktbara texten och dess ickeinbördes förhållanden. Men texten ställer snart nya dagrar i ljuset. Och svärtor i mörkret. Skapar plötsligt uppflushande och hårresande innovationer och associationer. Överföringar, överbryggningar och potenta överslag sker. Så att man egentligen tappar kontrollen vad gäller betydelser och associationer och med berått mod kastar sig ned i texten och slår sig lös och festar tillsammans med fantasin. Det är så roligt ibland. Och ödsligt. Lite överödsligt emellanåt kanske och då måste man jobba, gå ut på skiftet, ta matig ordlåda och verbala bestick med sig. Men då och då ställs man inför uppenbarelser och värmande tilldragelser. Skapade av denna induktion. Som det lilla kvädet: "Byggnaden blir byggnad först i byggnaden, som kopia. Det är byggnadens problem: den har förfallit till kopia" Ja det är ju lite sorgligt det där. Med byggnadens förfall. Men det är ändå en vinkling av något. En tragikomisk anmärkning. Men ett fall. Energi.

Högström hjälper oss att klättra i ordmoraset. Han säger: "Redan i inledningen av Tändstickor börjar ett antal begrepp överta varandras positioner. Förskjutningen är systemets konstant. 'Byggnaden är ett bokförlag/Bokförlaget är en film. Filmen är proviant/ Provianten är avstånd./Avståndet är ett emblem./Emblemet är ett begravningståg...',...Diktens enheter värkar stötvis, sätter igång varandra elektromagnetiskt. Sats för sats, bild för bild. Stycken länkas samman i ett komplett kopplingsschema där spänning och flöde varierar genom motstånd och avbrott. Elektroteknikens begrepp uppfattas här bokstavligt inte metaforiskt. Terminologin bekräftar på detta sätt poesins status och energisystem"

Sen är det en massa siffror. Det är ju kul också. När jag var liten rabblade vi ur telefonkatalogen och skrattade åt de olika siffrorna när vi rabblade dem med de mest märkliga och kuliga tonfall som till exempel: 4563214 till skillnad från 4304050. Ni ser och hör skillnaden? De olika karaktärerna?

Högström säger i prologen: "...i Tändstickor bortses från huruvida linjära system genom konvention och infrastruktur dominerar distributionskanaler och leveranskedjor. Systemen befinner sig ännu under utveckling. Genom ett intrikat schema av högspänningsledningar vilka aldrig får korsas-och som binder samman textblock på olika sidor-produceras, även om det tyckt riskfyllt, diktens energi"

 När Högström talar om en poetik, en gängse reduktionsmetod som används i överförd betydelse: "Ett material blossar upp i den hastiga kontakten med ett annat. En intensiv omvandling av ett bränsles kemiska energi till ljus och värme i en flamma...", "...Tändstickor sätter eld på det dokument som ligger till grund för Tändstickor. Dikten är indicium. Diktens priori går upp i rök. Den lilla poesiapparaten imploderar och avger". Ja då blir det diktens energi. Efter en uppmärksam läsning bitvis och en slapp skummande lågläsning däremellan grips man plötsligt av betydelser. Energier stiger ur texten och man blir spänd för att inte säga högspänd, kanske överspänd av ord.

Hör här:"Jag undrade vad det viktiga var som hon skrivit att hon skulle tala med mig om när jag kom tillbaka. Då tycktes hon försvinna och svarade liksom på avstånd"

Och här:

"Det mest kallblodiga av allt är statistik"

Eller så här:

"-inte frisk - inte gräns - inte steril - inte observation - inte förändras - inte gas, eller flytande, eller fast form - inte riktning - inte funktion - inte exeges - inte lag - inte konstant-"

Ja man undrar. Den här texten söker hela tiden nya kontrakt att upprätta, mellan sina led och sig själv eller mellan mig och sig och leden eller mellan leden och mig, läsaren alltså. Spjärnar jag emot blir det arbetsamt, som att bli gripen av ordningsmakten:"Om du ger fan i att stöka till det så blir det lindrigare för dig! Men om du fortsätter att göra motstånd blir det värst för dig själv!"

Och:

"Mata jaget med tabletter i skojiga färger. Summera motståndet 'filmiskt', som om det vore en hastighet runt omkring de fossila orden. Svälj dem".

Tändstickor är en energirik debut av Peder Alexis Olsson.

"jag är ingen häst, det har de intygat. Innan jag hällde bensin över mig och tände på."

Benny Holmberg