Panton chrematon metron estin anthropos

Helena Granström. Foto: Marcus Elmerstad

Helena Granström
Alltings mått
Ruin

”Människan är alltings mått”, sade Protagoras för ungefär 2400 år sedan, enligt Platon och Sextus Empiricus. När Helena Granström, 25-årig teoretisk fysiker och matematiker, verksam vid Stockholms universitet, debuterar i bokform får sentensen om ”alltings mått” en frisk och på sätt och vis illavarslande vinkling – den frenetiskt verksamma och miljardmyllrande människa, alltings mått, som i vår samtid genererar den moderna civilisationen och teknologin är, tack vare den fostran och betingning hon underkastats och de livsfientliga strukturer som råder, en svårt alienerad och pornografiskt råkall företeelse. Mänsklig interaktion ersätts av medierad upplevelse i form av reproducerade artificiella tablåer som får symbolisera det ferala som gått förlorat i den livlösa domesticeringen – ”det omåttliga är det fullkomligt uppmätta”. Döden i det förfrämligade samhället är förträngd och samtidigt allestädesnärvarande, inte minst i pornografins ödsligt exploaterande rigida koreografi, ”sexualitetens förvrängning och förflackning”. Författarens projekt är förvisso inte att granska pornografin som kommersiellt fenomen i sina många och allt grövre uppenbarelseformer, utan snarare att ”härleda den som en manifestation av en mängd inbördes relaterade kulturella föreställningar”.

Ingen undslipper delaktighet i denna process av konsumistisk betraktandekontroll och virtuellt besittningstagande, som livshotande tenderar att slutgiltigt fjärma människorna från varandra och från naturursprunget. Att indignerat förfasa sig eller framhärda i att vara dumsnällt naiv och okunnig innebär inte att man inte skulle vara en del av maskineriet som, för att begagna John Zerzans uttryck, ”runs on emptiness” i riktning mot ett globalt dehumaniserande sammanbrott.

Alltings mått är en begåvad och stringent genomförd, poetiskt skimrande begreppstolkning av en i välfärdsbekvämlighetens hjälplöst teknologiavhängiga återvändsgränder amoklöpande mänsklighets stympade verklighetsvarseblivning. Människan mäter, registrerar, kvantifierar – men upplever inte längre något oförmedlat.

Den aforistiskt förtätade analysen av det vildas symboliska tuktande och den pornografiska mentalitetens strävan efter ägandeskap genom dokumentation och klassificering (exempelvis i form av fetischistiska pornografiska kategorier) kännetecknas av koncis precision i uttrycken; bakom den till vidaretänkande ständigt uppmuntrande essän kan man ana gestalter som Debord och Baudrillard, men Granström tänker eget och berör i textens lapidariskt ögonskenliga paradoxer de svåraste frågor.

Det finns en naturvuxen obeveklighet i denna insiktsfulla, behärskade, levande förnufts- och civilisationskritik, tankarnas språkkroppsdisciplinerande, desillusionerade strålkraft gör detta till en mycket gedigen och läsvärd bokdebut.

Volymen pryds av en vackert tecknad lappuggla, till synes med ett innanmäte bestående av kugghjul en suggestiv symbol för vårt samtida predikament.  

Nikanor Teratologen