Bortommänsklig skönhetsträngtan

Arthur Machen

Drömmarnas berg

Översättare: Arthur Isfelt

Alastor

Alastor Press, ett av Sveriges främsta förlag, fortsätter i och med denna vackra volym sin utgivning med inriktning på det sena 1800-talets mörka europeiska klassiker.

Drömmarnas berg innehåller förutom Machens mästerverk The Hill of Dreams även de tio prosapoetiska styckena som utgör Ornaments in Jade. Boken, som har samma behändiga format som den 2006 utgivna romanen Lilith av George MacDonald, är försedd med förord och noter av den flitige och mycket stilsäkre översättaren Isfelt och ett informativt efterord av Ola Svensson.Den från Wales härstammande Arthur Machen (1863-1947) skrev 1897 färdigt den självbiografiskt inspirerade, hallucinatoriskt visionära och klarseende romanen The Hill of Dreams, men det dröjde tio år innan han fann ett förlag villigt att ge ut boken. Dess ”dekadent romantiska”, symbolistiska karaktär, som kan te sig oskyldig i vår förråade tid, mötte ingen förståelse bland kritiker i sekelskiftets England.

Drömmarnas berg är på sätt och vis ett behärskat förtvivlat sorgekväde om skrivandets vanmäktiga villrådighet, om det ständigt undflyende, febrigt drömda, i alla avseenden fulländade ”stora verket”, om ensamhet och skrivkramp och om det ofrånkomligt ofullgångna i alla konstnärliga strävanden. Huvudpersonen Lucian Taylor flaubertskt ambitiösa men hälsovådliga bemödanden att med Cervantes och Rabelais som oefterhärmliga läromästare skriva något som kan ersätta eller övertrumfa livet i skrivarkyffet i den naturförstörda Londonförort dit han flytt från den av Pan och faunerna besjälade och hemsökta walesiska landsbygden skildras med sällsamt naken uppriktighet. Det är en berättelse om svårartad alienation, annalkande vansinne och hotande undergång, magnifik i sina stämningsmättade naturskildringar från de walesiska skogarna, med en romersk fästningsruin i centrum för den unge drömmarens forntidsbesvärjande, hedniska drömmar och dunkla hågkomster.

Lucian Taylor är liksom Arthur Machen prästson, men hushållet är fattigt och mellanhavandena med den tröstlöst småskurna omgivningen på den walesiska landsbygden skildras liksom den gudsförgätet själlösa förortsmiljön i västra London med satirisk och civilisationskritisk skärpa. Det är sannerligen en märklig skapelse, denna text: melankoliskt kontemplativ, genreöverskridande, i all sin introverta stillsamhet så småningom andlöst spännande och med en överraskande upplösning. Machen försökte (och det gäller även Ornament i jade) skriva det omöjliga, på ett mjukt böljande, melodiskt, alls inte rebelliskt vrenskande språk. Lucian Taylor reflekterar vid ett tillfälle, när bitterheten över att ”det stora verket” trots alla ansträngningar gäckar honom fräter att ”det föreföll troligt att ivrandet för litteraturen, sådan han förstod den, den innerliga längtan efter den sköna konsten, i sig innebar något omänskligt, och avlägsnade entusiasten från hans medmänniskor.” Kanske det är så, i en trivial och profan mening – men när strävan efter det omöjliga tar ord och gestalt i ett verk som Machens blir det ändock till en mänsklig gåva av bestående värde.

Nikanor Teratologen