Spretig flopp

The Men Who Stare at Goats (2010)
Regi: Grant Heslov
Medverkande: George Clooney, Ewan McGregor, Kevin Spacey, Jeff Bridges
Sandrew Metronome

Bob Wiltons (Ewan McGregor) liv har hamnat i stiltje. Han är en medelmåttig journalist för en mindre lokaltidning, men han vaknar upp ur sin dvala när hans fru lämnar honom för deras redaktör och en kollega plötsligt dör på jobbet, sittandes i sin kontorsstol. Han vill bevisa för sin fru, men kanske mest för sig själv, att han är något mer, att han är en man som får saker gjorda, vilket slutar med att han drar iväg till Irak för att leta efter ett reportage. Där möter han den mystiske Lyn Cassady (George Clooney) som säger att han var en del av en hemlig amerikansk trupp som hette "New Earth Army". En armé som skulle lära sig att bekämpa fienden med hjälp av sina hjärnor, en slags jedikrigare.

Det här är en film som vill mycket och har många intressanta idéer, så många att det inte riktigt finns plats för dem alla, det hade kunnat bli fyra filmer men istället blir det knappt en. Det spretar åt alla håll och allt, manus, regi och casting, är lite för självmedvetet och trendigt för att man ska kunna ta det till sig. "Charlies änglar" var en bagatellfilm som var ärlig med vad den var, ett tidsfördriv vars enda mål var att underhålla sin publik med rätt musik, skådisar och inredning. "The Men Who Stare at Goats" är egentligen en manlig "Charlies Änglar" förklädd till en film med politisk agenda.

George Clooney är snygg, bra och roligt charmig. Jag tror inte att någon annan hade kunnat göra rollen som den desillusionerade Cassady som lägger skulden för sin plutons destruktiva öde på sig själv, bättre än Clooney. Men under ytan känns det inte som att han själv tror på karaktären, den är lite för utflippad och konstig för att kunna tas seriöst. Plutonen "New Earth Army" är galen och för overklig för att ta på allvar, men det som gör det än mer rubbat är att den funnits i verkligheten. Det hade kunnat bli en becksvart satir om dagens och åttiotalets USA, men eftersom manusförfattaren inte vågat ta ämnet på allvar resulterar det bara i en soppa av humoristiska gliringar och skämtsamma ögonblinkningar.

Med en rollbesättning som inkluderar Ewan McGregor, George Clooney, Kevin Spacey, Jeff Bridges och fler förstaklassiga skådisar och ett ämne som känns brännande relevant borde det inte ha gått att misslyckas så fatalt som den här filmen gör. Den har sina stunder men de är få, mest sitter man och gråter över den potential som gått till spillo.

Jonas Wennberg