Schack matt i konsten - Tidningen Kulturen




Sofonisba Anguissola “Lucia, Minerva and Europa Anguissola Playing Chess” (1555)

Essäer om konst
Verktyg
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times
Vid havet sitter riddaren och spelar schack med döden. Ingmar Bergmans klassiska scen i filmen “Det sjunde inseglet” från 1957 är ikonisk. Scenen med två kombattanter försjunkna i en hjärnornas kamp för att på liv och död besegra den andra på slagfältet är ett motiv som också återkommer i konsten.

Utställningen “The Art of Chess” inspirerades i sin tur av utställningen “Imagery of Chess” som arrangerades i New York 1944, av, ja vem annars om inte schackkonstens mästare, Marcel Duchamp. Utställningen bestod av 32 inbjudna konstnärer vilket motsvarade antalet pjäser på ett schackbräde. Max Ernst och Duchamp själv bidrog med egna designade schackspel med andra konstnärer deltog med konstverk där schack var huvudmotivet som Dorothea Tannings surrealistiska målning “Endgame” med ett schackbräde i bakgrunden. Om med det draget säger vi schack matt för den här essän.

En konstnär som tog schackspelandet till nya höjder vara Marcel Duchamp. För Duchamp var det en konst att spela schack och han har i ett berömt citat sagt att även om alla konstnärer inte är schackspelare så är alla schackspelare konstnärer. Med tiden blev Duchamp en riktigt duktig spelare som kom att representera Frankrike i flera schackolympiader.

Mest känd har Duchamps schackspelande blivit genom ett fotografi taget 1963 i Pasadenas konstmuseum i USA. Bilden visar hur den då 76-åriga Duchamp sitter och spelar ett parti schack mot den helt nakna 20-åriga Eve Babitz. Man kan visserligen säga att fotografiet har en konsthistorisk förlaga i  Édouard Manets  målning “Frukost i det gröna” (1863) där man också omotiverat hittar en ung naken kvinna som sitter i gräset och har picknick med två kostymklädda män. Men sett med dagens ögon så kan man inte annat än konstatera att fotografiet är ganska sexistisk. Det är faktiskt så illa att Eve knappt visste hur man spelar schack utan ställde egentligen bara upp på den arrangerade bilden för att hämnas på museets direktör som inte hade bjudit in henne av rädsla för att hon skulle ställa till med en skandal.

Ser man på Bergmans filmscen och fotot av Duchamp så får man intrycket att schack är ännu ett mansdominerat område i konsten. Sett i ett större konsthistoriskt perspektiv så stämmer det inte riktigt. Schackspelets ursprung är omdiskuterat, termen schackmatt är iallafall persisk och betyder “kungen är besegrad”, men den form av schack vi känner till idag uppkom  i Europa på 1400-talet. Schackbrädet är ett representativt slagfält och pjäserna en bild av samhället. Viktiga pjäser som kungen och drottningen måste skyddas, medan bönder som det finns gott om kan man offra i spelet. I schack gäller det för spelarna, precis som i verkligheten, att genom strategi och list slå ut den andres kung och vinna kriget.

Under renässansen ingick därför schackspelandet som en viktig del i adelns bildning. Både män och kvinnor spelade schack eftersom det ansåg utveckla strategisk förmåga och list. Egenskaper som kunde vara bra att ha för att nå framgång i livet och behålla sina positioner i samhället. Det är därför inte ovanligt på målningar från den här tiden att man ser kvinnor som spelar schack. I den italienska konstnären Sofonisba Anguissolas målning från 1555 ser vi tre systrar som spelar schack och i den holländska konstnären Lucas van Leydens målning från 1508 hur en man och en kvinna, (bägge är påklädda), sitter och spelar schack medan några människor intresserade följer partiet.  

Man får en känsla att det är någon gång under 1800-talet som bilden av schack som en manlig sysselsättning börjar ta form. Att det första officiella världsmästerskapet i schack arrangerades 1886  har förmodligen något att göra med saken. På Honoré Daumiers målning “Schackspelarna” från 1863 ser vi en ganska typisk bild av hur vi idag brukar tänka på schackspelare. På målningen är det två äldre herrar som sitter försjunkna i ett parti schack. Om schack tidigare har varit ett nöje och tidsfördriv för både män och kvinnor, unga och gamla, så verkar det under 1900-talet främst blivit en intellektuell kamp för män.

Schackbrädet och pjäserna och under historien också fått olika kreativa utformningar. I en utställning på Saatchi gallery i London visades 2012 en utställning som hade temat “The Art of Chess”. Under flera år hade man bjudit in samtida internationellt kända konstnärer som Maurizio Cattelan, Jake och Dinos Chapman, Tracey Emin och Damien Hirst för att skapa unika schackspel i alla möjliga material.

Damien Hirst hade gjort schackspelet “Mental Escapology” där pjäserna bestod av medicinflaskor och burkar av glas som var graverade med texter som K-night, Castle tablets, Queen ER.  Schackbrädet var monterat på ett kirurgbord och de utslagna pjäserna placerades inlåsta i ett vitrinskåp för att göra det medicinska temat komplett. Den japanska konstnären Yayoi Kusama hade skapat ett pumpa schackspel med stolar, bord och pjäser i hennes karaktäristiskt prickiga utförande och hela spelet kunde sedan förvaras i en stor vit läderpumpa.  I “Untitled” (Good versus Evil) hade Maurizio Cattelan tagit konceptet med schackspelets symbolik med svart och vitt, ont och gott, bokstavligen. På den svarta sidan ser vi ondskefulla karaktär som Hitler och Cruella de Ville, som strider mot den vita sidan med pjäser som Martin Luther King och moder Teresa.

Utställningen “The Art of Chess”  inspirerades i sin tur av utställningen “Imagery of Chess” som arrangerades i New York 1944, av, ja vem annars om inte schackkonstens mästare, Marcel Duchamp. Utställningen bestod av 32 inbjudna konstnärer vilket motsvarade antalet pjäser på ett schackbräde. Max Ernst och Duchamp själv bidrog med egna designade schackspel med andra konstnärer deltog med konstverk där schack var huvudmotivet som  Dorothea Tannings surrealistiska målning “Endgame” med ett schackbräde i bakgrunden. Om med det draget säger vi schack matt för den här essän.

 

 

 

Mathias Jansson

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen