Det finns inte längre några drömmar. Det finns inget hopp.
Invånarna i Världsstaten framlever sina liv instängda och avskärmade djupt nere i de underjordiska städernas vittförgrenade nätverk av kulvertar. Arbete, sömn och en ändamålsenlig fortplantning av släktet bildar den oheliga treenighet som helt bestämmer och begränsar medborgarnas inrutade vardag.

Varje dag är den andra lik. Monotonins mördande upprepning är förutsättningen för att Världsstaten ska fungera friktionsfritt. Det är detta mönster som skapar möjlighet till överblick och kontroll. Arbete, födointag och sömn. Dag efter dag upprepas samma schema. Människan har reducerats till en kugge i det stora maskineriet. Alla har bokstavligen förvandlats till uniformerade soldater. Samhället har dött och i stället blivit till en välorganiserad statsarmé. Över individen står den större organiska helheten - staten. Medborgarnas liv har bara ett syfte, att på effektivaste och bästa tänkbara sätt tjäna Världsstaten.

Oavsett i vilken grad vi är medvetna om det så är vår egen person i sin djupaste identitet formad av det mysterium som utgör "det historiska". Historien låter sig inte omvandlas till ett objektivt vetande men kräver likväl sin tolkning, och kanske en tro. Om historien äger en inre mening kan det endast vara i form av ett andligt sökande som denna mening avslöjas. Kanske är vår egen frihet djupast sett inskriven i detta sökande på så sätt att vi måste finna historiens mening för att bli andligt fria. Det ansåg i alla fall den ryske religionsfilosofen Nikolaj Berdjajev: "Andligt fri är den som inte längre känner historien som påtvingad utifrån utan som ett inre skeende i den andliga verkligheten och som sin egen frihet." Om man vill närma sig detta inre skeende behöver man söka historiens heliga ursprung samt det heligas diakrona motivsammanhang.

Leonora Carrington. And Then We Saw the Daughter of Minotaur! (1953) Med tillstånd från Paradox Ethereal.

Surrealismens kvinnor

Mitt intresse för surrealismen väcktes, som för många andra, genom ett möte med Salvador Dalís egensinniga målningar. Med stor fascination och stor nyfikenhet gick jag snabbt vidare även till andra konstnärer och därefter också till litteraturen och André Bretons surrealistiska manifest för att få en större förståelse för vad surrealismen innebar. En dörr till en helt ny värld hade öppnats för mig, men med ett växande intresse var det svårt att undgå att ta del av den kritik surrealismen och dess (manliga) utövare ofta fått och får utstå – för deras kvinnobild och förmodade misogynitet. Jag valde till en början att bortse från detta och fokusera på det som tilltalade mig med surrealismen, men ganska snart ville även jag lägga ett feministiskt raster över surrealismen för att se vad som då framträdde.

Michelin-byggnaden som den framställdes i begynnelsen.

Arkitektur som reklam

En byggnad har många olika funktioner. En kan vara att förmedla budskap. Våra kyrkor har denna uppgift, som inte bara manifesteras av kors och andra symboler utan också i ljud; till gudstjänst kallar klockklanger. Byggnader kan sälja andra varor och tjänster. McDonalds restauranger har en sådan säljfunktion. I sin enklaste form kan vilken byggnad som helst förses med reklamskyltar varvid arkitektur och marknadsföring inte sällan kolliderar.

Den som vid något tillfälle promenerat på Fulham Road i London träffar på en byggnad som lyser med helt egen glans. Där ligger nämligen Michelin-huset, en byggnad som kan klassificeras som sen Jugend eller, vilket också har gjorts, som proto-Art Deco.

Essayet mitt om naturvitenskap og humaniora er delt inn i seks-6- hovedavsnitt. I det første hovedavsnittet (A) skriver jeg mest om relasjonen mellom naturvitenskap og filosofi, hovedavsnitt  (B) er i sin helhet bundet opp til humaniora mens det tredje (C) er av språklig art (som er nyttig å kjenne til både for naturvitere og for folk som driver med humaniora!). I det fjerde hovedavsnittet (D) behandler jeg praksiskategorien, det femte (E) er om intellektuelle og moralske dygder òg, i essayets  avlutningsavsnitt (F), er fokus for diskursen rettet inn på at den menneskelige natur involverer et personalt aspekt: et jeg eller et selv.