Motståndskampen enligt irakierna själva - Tidningen Kulturen

Politik
Verktyg
Typografi

altFå utomstående har insyn i irakiernas kamp mot den väldige Goliat. Men framgången i denna nu sexåriga frihetskamp och den i Afghanistan ger nytt hopp åt andra folk i världen som reser sig mot USA:s krav på världsherravälde. Därav denna genomträngande tystnad i en global massmediavärld som så uppenbart styrs av samma intressen som driver krigen. Världsopinionen skall hållas ovetande och fokusera på annat.

Det finns därför all anledning att skärpa uppmärksamheten när Muslimska lärdes förbund i Irak  (The Association of Muslim Scholars in Iraq, AMSI) väljer ut en delegation framstående irakier med uppgiften att för första gången turnera i Europa och informera om motståndskampen i Irak.AMSI, som samlar civila irakiska organisationer mot ockupationen, har aldrig vacklat i sin opposition mot den USA-dirigerade "politiska processen" trots all smutskastning man fått utstå. Uttalanden från AMSI, som alla motståndsfraktioner respektfullt lyssnar på, är präglade av rättspatos, måttfullhet, balans, skärpa, humanism och brist på hat. I arbetet för en enad front mot ocupationen har deras representanter tillägnat sig en ingående kunskap om det som är nästan okänt för utomstående - motståndskampen.

I delegationen ingick AMSI:s välkände talesman Dr. Mohammed Bashir Al-Faidhi, generalen i Iraks förra armé Saifaldin Al-Okidi, ex-borgmästaren i Falluja Mohammad Hassan Khlauf samt politikern och ledaren för gruppen "Loyalty to Iraq" Raad Nassir Al-Adhami.

Stockholmsbesöket
Turnéns första anhalt var Stockholm, där den lilla föreningen Irakisk InformationsService (IRIS) i samarbete med ABF och föreningen Foro Latinamerica arrangerade ett seminarium med namnet "Ockupationens nya ansikte - vad väntar Irak?".  Att det blev Stockholm först är resultatet av ett flera år långt förtroendefullt intervjuarbete telefonledes mellan Eftikhar Hashem Al-Husseiny i IRIS och Dr. Al-Faidhi som skall utmynna i en bok "Irakiskt motstånd" skriven av henne och undertecknad.

Plötsligt stod vi alltså här i Stockholm inför personer som visste det mesta om motståndet, en rik källa att ösa ur med aktuell och trovärdig information om läget. Nedan ges en resumé av seminariet och utfrågningarna. Fokus är lagt på uttalandena från Dr. Al-Faidhi och ex-generalen Saifaldin Al-Okidi. En fullständig översättning av alla irakiernas anföranden och svaren på frågorna kommer att ingå i den kommande boken.

Den allmänna bilden av motståndet
Dr. Al-Faidhi gav en initierad och lärd analys av Iraks motstånd sett ur ett världshistoriskt perspektiv. Iraks motstånd är unikt, konstaterade han. Inget folk i världen har ställts inför en sådan fiende: en supermakt som är den enda i världen och som alla andra stater hukar sig för.

Tidigare i historien har motståndsrörelser kunnat finna stödjande och allierade stater. Vietnam till exempel hade många. Men Irak står helt isolerat och är till och med sviket av FN, som tvärtemot dess syfte används som ett redskap för ockupationen. Alla Iraks grannländer beter sig som fiender. Detta har varit motståndets villkor, därför har det uppträtt fragmentiserat som en stor svärm små fraktioner, utan central ledning, opererande oberoende av varandra och utan tydligt ansikte utåt. Detta har å andra sidan skänkt motståndet styrka och självständighet gentemot omvärlden och gjort att grupperna hållit sig militärt aktiva och utom räckhåll för fienden. Bevisligen har motståndet hittills varit mycket framgångsrikt och slitit hårt på USA-armén, dess kollaboratörer och koalitionspartners.

Nu står man inför en ny utmaning: olika motståndsgrupper har bildat fronter och i stort enats om politisk målsättning och strategi sade Dr. Al-Faidhi, nästa steg är att bilda ett tydligt politiskt ledarskap med en offentliggjord strategi och förmåga att förhandla med ockupationsmakten.   

Det största hindret är isoleringen - frånvaron av internationell sympati och regionalt stöd. Därför vänder sig AMSI nu till omvärlden, och turnén i Europa är ett första steg i denna nya strävan. Under tiden som befrielsekampen och en förhoppningsvis uppvaknande världsopinion med tiden nöter ner hindren fortsätter motståndet en lång underjordisk kamp. Ett annat hinder som måste övervinnas är den lögnaktiga bilden av motståndskampen som trummas in omvärldens medvetande, sade Dr. Al-Faidhi. I början försökte ockupationsmakten dölja att det gjordes motstånd. En bild av ett Irak som återgick till normalitet och lugn skulle framställas. Journalister som rapporterade om vekligheten och motståndet förföljdes och dödades. Mörkläggningen av motståndets existens misslyckades emellertid, något som kunde avslöja det amerikanska krigsprojektets brottsliga karaktär inför världsopinionen. USA-armén lät då sprida ut rykten i västerlandets alltid lika tjänstvilliga massmedia. Nämligen att det som såg ut som ett i folkrätten legitimt motstånd mot en ockupationsmakt i själva verket var handlingar av utlänningar organiserade i det av FN terroriststämplade Al-Qaida. Att krossa detta mål var både tillåtet och berömvärt.

Den sanna bilden av motståndet
Det finns i dag enligt Dr. Al-Faidhi ungefär 100 000 män i det verkliga väpnade motståndet, och de dödar inga civila, de slåss enbart mot ockupationsmakten, dess allierade och kollaboratörer. Antalet Al-Qaidakrigare är bara drygt 1000, det vill säga en procent av hela motståndet, som för övrigt inte har kontakt med dem. 

Om man skall tro vår gängse media i väst och även många vänsterskribenter, har det väpnade motståndet i det närmaste upphört vid det här laget; nu är det Al-Qaida, självmordsbombare och våld mot oskyldiga civila för hela slanten i Irak. Snart sagt varje dag rapporteras om ett par besinningslösa massakrer som bryter ett annars relativt lugn. Enligt Dr. Al-Faidhi är detta en helt förvrängd bild spridd av ockupationsmakten, avsedd att punktera eventuell solidaritet i omvärlden.

"En del av illdåden tar Al-Qaida på sig ansvaret för, andra utförs av spionorganisationer som representerar grannländerna och deras intressen. Jag försäkrar er, Iraks motstånd har aldrig stoppats upp eller försvagats för en enda sekund. Ibland minskar dock operationerna på grund av politiska förhållanden för att sedan öka och bli starkare än förut. År 2007 trappades motståndsrörelsens aktivitet ner på grund av Al-Sahwa (Awakening Councils). Nu har den kommit tillbaka på ett starkare sätt."

USA-administrationens fokusering på Al-Qaida och sekteristiskt våld och den beställsamma uppföljningen av dessa lögner i media är ett försök att dölja detta faktum. Under denna del av år 2009 och hela året 2008 har ockupationsmakten oavbrutet attackerats cirka 100 gånger om dagen. Detta bekräftades sensationellt nog i ett bekymrat uttalande av den amerikanske generalen Lloyd Austin 30 mars 2009, där han också sade att vägen till framgång för USA-armén är mycket lång.  

Det råder "högkonjunktur för motståndet" konstaterade Dr. Al-Faidhi, som bekräftade antalet attacker och förutskickade att ännu mer är att vänta resten av 2009.

En ny enhetsorganisation för motståndet
En glädjande nyhet hade Dr. Al-Faidhi att rapportera. En ny motståndsorganisation "The General Command of the Armed Forces - The Iraqi Army" har bildats med målsättningen att utgöra stommen till det kommande fria Iraks armé, och den har redan vunnit respekt. Den vänder sig till alla irakier och har ingen speciell politisk eller religiös inriktning utan vill samla alla motståndskämpar av varierande religiösa trosriktningar, politiska linjer och etniska grupper i en enda motståndsrörelse.

Många militärer från Iraks gamla armé ingår och i dess ledning sitter höga befälhavare från samma armé. AMSI ger den sitt stöd och hoppas att den skall dra till sig alla andra fronter under samma paraply. Då får organisationen den kraft som krävs för att utplåna alla utlandsstyrda miliser, säkerhetsstyrkor och lydregimens armé, något som enskilda fronter och fraktioner inte mäktar med.

I sitt begynnelseskede är den dock inte militärt lika slagkraftig som de bästa av fraktionerna, där Al-Rashedeen-armén ligger i topp. Den drar nu till sig många shia-muslimer till det annars så sunni-dominerade motståndet.

Amerikanska förluster
USA-arméns uppgifter om förluster på mindre än 5000 är löjeväckande sade Saifaldin Al-Okidi, den förre generalen i delegationen som besökte Sverige. De ljuger: våra motståndsrörelser dokumenterar sina operationer på video. Man kan som bevis se tiotals döda på en video när amerikanerna bara rapporterade några enstaka dödade vid samma attack. Bara i Falluja dog 1200 amerikaner.

The Association of War Veterans of America har rapporterat om 73 000 stupade från 1991 till slutet av 2007, och minskar man denna siffra med det fåtal som antas ha dött under perioden 1991 till 2003 så kommer man till siffror som vi anser ligga sanningen nära.

Den amerikanske forskaren och nobelpristagaren i ekonomi Joseph Stiglitz har bedömt den totala kostnaden för USA.s krig i Irak och Aghanistan till 3000  miljarder dollar om alla följdkostnader och dolda kostnader räknas in. I längden driver sådana utgifter ett land med USA:s astronomiska skulder i ruin. Skälen till amerikanerna nu tar sig en funderare på Irak-ockupationen är dessa, sade Saifaldin Al-Okidi: a) det höga antalet döda, skadade och psykiskt handikapade amerikaner samt b) de svåra ekonomiska förlusterna.   

Al-Sahwa-rörelsen
Denna rörelses bildande föregicks enligt Saifaldin Okidi av  en serie skrämmande "false flag"- attacker mot civilbefolkningen utförda av amerikanernas "Special Forces" som är specialutbildade dödsskvadroner.

Dessa blodiga dåd väckte helt naturligt en stor avsky, och när ockupationsmakten såg till att skulden felaktigt kastades på den knappast fläckfria rörelsen "Al-Qaida of Mesopotamia"(i fortsättningen betecknad AQM) kunde en hatstämnig piskas upp. Att bli kvitt AQM blev för många en prioritering nummer ett, och kampen mot källan till all terror - ockupationen - kom i andra hand. The Islamic Party, som ingår i quislingparlamentet, spelade här en pådrivande roll som USA:s propagandainstrument bland sunnimuslimerna. Detta parti påstår sig fungera som sunniternas motvikt till Irans växande makt i Irak och eftersom skräcken för denna utveckling är avsevärd lyssnade många med respekt när partiet nu propagerade för en omdirigering av motståndet. Kampen mot USA-armén skulle avbrytas och i stället skulle man jaga AQM. Resultatet blev en del tumult och splittringstendenser i motståndsrörelsen.

Många sunnitiska motståndsmän lät sig luras att gå in i de av USA skapade skyddskårerna Al-Sahwa (Awakening Councils, Sons of Iraq). Direktiven bestod i att hjälpa till att krossa AQM och att upprätthålla ordningen i städerna.

Utbrytare ur motståndsfraktionerna skapade också fraktionerna Iraks Hamas och Jaami som började slåss mot AQM, vid sidan av kampen mot ockupationsmakten. Den av USA-armén förr så fruktade fraktionen Islamic Army lät sig ryckas med, och är nu blott en skugga av sin tidigare existens.

AQM som enligt AMSI fått USA-armén och framförallt dess kollaboratörer "att blöda kraftigt" försvagades. På så sätt uppstod efter ett år det "relativa lugn" i Bagdad och Anbar-provinsen som kunde söva ner västopinionen. Därmed  har Al-Sahwa fullgjort sin tjänst åt ockupationsmakten.

"USA har övergivit Al-Sahwa, de är nu utlämnade åt Malikis regeringsstyrkor, som hör till deras fiender (de flesta av dem tillhörde tidigare motståndet och är sunnimuslimer, min anm.). Maliki och USA-armén har gjort en deal. Maliki har eliminerat sin Iran-lojala konkurent, den USA-fientliga shiitiska Mehdi-armén, och får nu krossa den tidigare USA-stödda sunnitiska Al-Sahwa. USA tillåter Maliki att döda Al-Sahwas ledare och har överlämnat rörelsens dokument, kartor och medlemsregister.  ... Motståndet i Anbar-provinsen försvagades väsentligt av Al-Sahwa, men samtidigt förstärktes det i Mosul och Diyalah-provinsen. Nu när USA svikit Al-Sahwa växer motståndet överallt. Om sex månader eller mer kommer det vara än starkare tror vi." (Dr. M. B. Al-Faidhi)

Al-Qaida in Mesopotami
Denna fråga behandlade Dr. Al-Faidhi mycket noga, eftersom den påverkar opinionen i väst i så stor utsträckning. Han ger denna nyanserade bild:

"Deras hotfulla och skrämmande beteende mot vanliga civila irakier är oacceptabelt. Det utnyttjas av USA - och media får blåsa upp det. AQM har begått fruktansvärda illdåd, som de ibland stolt tar på sig ansvaret för. Ett exempel är massakern i staden Hillahs basarer. Vi säger att AQM har förlorat ansiktet. Detta är en motsägelsefull organisation, somliga av deras fraktioner strider bara mot USA, andra bekämpar motståndet ... I början sågs AQM mer som ett skydd av befolkningen, men nu ses de mer som ett hot. Motståndets fraktioner och fronter ser nu inte lika entydigt dem som vapenbröder. Somliga accepterar dem, somliga såsom Al-Rashedeen-army säger inget, och åter andra ser dem som sabotörer av motståndet."

Kurderna i Irak
Även denna fråga är kontroversiell inom opinionen i väst. Dels därför att det finns ett stöd för kurdernas kamp för större självständighet, dels eftersom de kurdiska ledarna samarbetar med Israel. Dr. Al-Faidhi framhöll att de kommer med berättigade krav: 

"Som irakier är vi beredda att lösa dessa problem, de är inte så komplicerade ... det kurdiska folket har aldrig haft något fientligt förhållande till någon av de nationaliteter de lever ihop med eller omges av... Motsättningen araber-kurder är ett konstruerat problem ... det ligger hos vissa ledare. Dessa samarbetar med länder utanför Irak som påtvingar kurderna sin politik i eget intresse; de vill slita sönder Irak. Observera att konflikterna har dykt upp först när landet varit i svårigheter."

Det kurdiska folkets massor, som lever i misär, ser hur rikedomarna från Iraks olja går till ledarna och deras klaner och sympatisörer och att massornas egna behov negligeras. Som exempel har inget gjorts åt den förstörda elförsörjningen trots att provinsregeringen fått 30 miljarder dollar från centralregeringen. 93% av kurderna är emot ledarnas krav på federalism i Irak. Detta är en allvarlig signal som säger att kurderna börjar vända sig bort från sina ledare och som gör de senare nervösa.

Irans inblandning
Irans inblandning i Irak är kanske den fråga som i störst utsträckning förlamat solidariteten med det irakiska motståndet utomlands. Många som är kritiska till Israels politik och stödjer palestinierna, ser i Iran den enda stat i världen som konsekvent bekämpar sionismen och stödjer palestinierna. Detta har medfört att kritiken mot Irans inblandning i Irak har uteblivit i solidaritetsarbetet, till nackdel för det irakiska folket. Men även för det palestinska folket, eftersom Iran bekämpar motståndet mot ockupationen i Irak och därför minskar i trovärdighet i sitt stöd till palestinierna.

"Iran har blandat sig i stort ... innebärande en katastrof för den redan svåra situationen i Irak ... Vi har kastats i en djup sandgrop och Iran ger oss inte handen så att vi kan ta oss upp. I stället hjälper Iran amerikanerna att skyffla ner sand över oss ... Iran är väldigt farligt för oss ... Men vi har valt att fokusera kampen på USA, som är vår huvudfiende. USA inledde invasionen av Irak och det är USA som släppte in Iran ... Amerikanerna behandlar Iran som en kompanjon i Irak. Det var USA som lyfte upp Irans kollaboratörer till regeringsmakten. Miliser och dödskvadroner som tränats i Iran har av USA fått hjälp att etablera sig i Iraks polis och armé."

Dessa ord uttalade av Dr. Al-Faidhi skall ses mot bakgrunden av de omfattande och bloddrypande rensningskampanjerna i Bagdad och södra Irak mot sunni-muslimer, kristna och de sekulära intellektuella samt den "persifieringsprocess" som nu pågår. Irans regering bär det största ansvaret för att en femtedel av irakierna gjorts till flyktingar. Beträffande den sekteristiska konflikten ansåg Dr. Al-Faidhi "som privatman och vetenskapsman" att

" det existerar två grenar av shiitisk islam i Irak: 1) en folkligt förankrad gren som fredligt förmår samleva med sunnimuslimer, sekulära och andra religioner, samt 2) den iranska teokratins ideal som kräver slavisk lydnad till prästväldet i Teheran och är dolt eller öppet fientlig mot sunni-islam, sekularism och andra religioner."

Efter en uppmaning till européerna att stödja irakiernas kamp för ett fritt Irak avslutade Dr. Al Faidhi sitt huvudanförande med följande fantastiska historia ur dagens Irak:

"Det irakiska folket står fast vid sin övertygelse att Iraks territorium och samhällsliv ska hållas samman även efter landets befrielse. Låt mig bevisa detta för er genom att återge en sann berättelse, som bekräftas och dokumenteras i ord och bild och som understryker sanningen om USA:s förbrytelser i Irak. (Han syftade på en film om amerikanernas verk Irak som visades på seminariet, min anm.)

Den 26 augusti förra året spelades en fotbollsmatch i Folkets Stadion i huvudstaden Bagdad mellan två irakiska klubbar, Zawra'a och Erbil. Den senare kommer från de kurdiska områdena i norra Irak.

För första gången under ockupationen kom 50 000 fortbollsfans till matchen. Här uppfattade amerikanerna sig som välgörare, eftersom det var de som svarade för säkerheten och gjorde det möjligt för alla dessa människor att komma dit, så de tågade in på planen, både meniga och officerare och började vinka till publiken.

Och det som då hände hade de aldrig räknat med, för på ett ögonblicks ingivelse, helt spontant och utan några förberedelser, började folkmassorna kasta skor, vattenflaskor och annat som de hade i händerna mot amerikanerna, och skrika ilskna slagord mot dem med hög röst. Det hela såg ut som en tsunami. Bland slagorden var: "Förbannade Amerika, förbannande Amerika", "Ut Bush, ut", "Vi irakier är bröder, sunni och shia tillsammans och vi kommer inte att sälja vårt land till amerikanerna".

Mina damer och herrar. Detta är Irak och detta är det allmänna tillståndet i landet och de utmaningar som möter det irakiska motståndet."  

Snorre Lindquist

 

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen

Cron Job Starts