Dansk domstol skall under våren ta ställning till om brott begicks i samband med att 968 personer i preventivt syfte omhändertogs och utsattes för tortyrliknande behandling inför publik.

Ansvariga inom poliskåren och i grund och botten den danska staten skall möjligen komma att ställas till svars för sitt inhumana agerande gentemot oss som frihetsberövades under den massiva fredliga klimatdemonstrationen i Köpenhamn.

Ett liknande rättsfall har i Sverige lett till friande dom när den dåvarande polismästaren Håkan Jaldung av hovrätten frikändes för anklagelser om brott begångna i samband med frihetsberövandet av 650 oskyldiga personer vid Hvitfeldtska gymnasiet i Göteborg 2001.

Det finns, trots insikten att nästintill inga polisiära ingripanden eller enskilda polisers brott i Sverige resulterar i åtal eller fällande domar, ett hopp om offentlig upprättelse för oss som greps den 12 december i Köpenhamn 2009.

Den danska staten har vid flera tillfällen tvingats att betala ersättning för olovliga massgripanden som Köpenhamnspolisen gjort de senaste åren. I samband med demonstrationerna för ett självständigt Ungdomshus 2006 frihetsberövades felaktigt 245 personer, som efter skadeståndskrav beviljades ersättning sensommaren 2008.

Vi som den gångna vintern drabbades av den danska polisens brott placerades som bekant i frysgrader på marken, där vi med bakbundna händer i timmar fick sitta i väntan på transport. En del kissade på sig då vi vägrades möjligheten att uträtta våra påträngande behov.

Andra kollapsade av den fysiska och psykiska smärtan det innebar att utan förklaring frihetsberövas och misshandlas. På de bussar i vilka vi placerades och i den industrilokal vart vi slutligen fördes och låstes in i trånga kalla burar, fortsatte denna behandling utan insyn i oförminskad styrka.

Polismyndigheten i Skåne, med justitieminister Beatrice Ask i spetsen, bistod inför och under klimatkonferensen COP 15 med såväl helikopterpiloter, bombhundförare, logistikpersonal, underrättelsedata samt ett antal fordon, på begäran av sina kollegor i väst.

I vad som av myndigheten själv beskrivs som ett "gott samarbete Öresundsgrannar emellan" intensifierades det nordiska polisiära samarbetet. Ett samarbete som urskillningslöst kom att slå mot det demokratiska samhällets medborgare på Köpenhamns gator och torg.

Oavsett om den danska staten åläggs att betala ut ersättning till oss som utsattes för dessa inhumana övergrepp eller ej, kvarstår frågan om huruvida den totala avsaknaden av offentlig kritik från den svenska regeringen rörande dessa danska polisiära och statliga övertramp bör ses som ett tecken på den svenska regeringens gillande av detta agerande.

Om så inte är fallet, anser då inte justitieminister Beatrice Ask att det nordiska samarbetet hamnar i ett problematiskt dilemma, då svenskt materiel och personal möjliggör för våra nordiska grannländer att utsätta så väl danska som svenska medborgare för denna ovärdiga behandling?

De preventiva undantagslagarna vars kollektiva namn kommit att bli "lymmelpaketet" är ett otvivelaktigt hot mot det demokratiska samhället, då de sätter några av våra mest grundläggande rättigheter ur spel. Ivrigt påhejade av Dansk Folkeparti stiftades dessa lagar i expressfart vars egentliga motsvarighet endast går att finna i actionfilmer likt Minority Report och V för Vendetta, eller möjligen i en diktatur nära dig.

Innebär Beatrice Asks tystnad att den svenska regeringen anser att inga fel har begåtts inom ramen för det nordiska polisiära samarbetet? Business as usual, så att säga. 

Eller är det nu dags för den svenska regeringen att ställa sig bakom den demokratiska statens grunder genom att tydligt kritisera den danska polisens agerande den 12 december 2009, samt fördöma folketingets förkastliga lymmellagsbeslut.

Fredrik Rubin, dokumentärfilmare och gymnasielärare