DN på Stan, stockholmsguide och kalendarium, en medial produkt som vill bulta puls och sätta hög trendfaktor. Jag läser ett gammalt bästföreavslaget nummer jag hittat i eldningstidningshögen. Det torrshoppas och aptitretas, outfittas och förkvällas. Approachen skall räcka veckan ut. Sedan skall uppdatering ske. Konceptet är genomstajlat och hyperhajpat och epiteten knorrar och jagar ifatt sig själva i sök på tung faktor.

Till väldiga skogsmaskiners dieselpotenta råm och i sprakandet från vedbrasan möter jag DN på Stans hybriska storstadsestetik i min reträtt i Dalarnas djupa skogar. I en stilla eftermiddagsläsning av denna nöjesmediala trendorgie, verbalar jag upp mig på högpotenta trendvocals sittande i min kringgärdande relief av vilt rovdjursrike och mörkt tallandskap.I Shopping gillar Hanna Hellqvist 'fraktfritt och loppis-kitsch'. Detta ingår i tidningens rosaindränkta bylineestetik. Man seriösar det hela inledningsvis med att jorden delvis är rund hos Moritz för att sedan hämta upp därifrån.

I ett enda slag kommer nu hämningslösa utbrott i ekvilibristiska och etnokulturella outfittneuroser som att 'hon har hämtat sin inspiration från Nordafrika vilket innebär mycket sol och sand'...afrikainspirerade tryck, shorts och cykelbudsväskor ned till designbutiken Acne. Denna inledning alltså, med den internationellt perspektivande jordgloben och nordafrikanaturen som känns som en revivel av den gamla slappa tillintetförpliktande tredjevärldenretoriken om sol sand och fattigdom invävd i tyger och draperat som en tänkt outfit. Mysigt alltså med det hela. Lämna verkligheten och bli ett modelejon! En sorts alloverthisfuckingworldkänsla i inringningen av detta etnomode.

Carin W med sitt åldersneutrala gehäng sitter ganska avslappad i sin inspiration från Nordafrika vilket innebär mycket solblekt känsla, sandfeeling och ökenmelodram, men här finns inte det fattiga konceptet. Inget stekhett magert i år. Inget off-economi. Inga svältkatastrofer på den kontinenten inte! Starving out-fit no god! No, no! Ingen dör alltså. Och i back to Europelooken är det inte ens heroinchict! Man är internationell men inte bunden i public affairs. Millions are starving out there but whatever! Och Nakkna, som i år verkar ha lämnat det svarta och att nu det beiga syns desto mer, tiden är alltså beige liksom, hela tidsperioden, tidsfaktorn hänger i vackra draperingar som klädsamma sjokplagg...hela tillvaron består helt enkelt av vackra draperingar, en sorts modeskygglappar in a carm enviroment med beige kulörer och rymlighet både i kroppslig outfit och mental klädedräkt och till och med i tidsenlig politiskt korrekthet. Hela världen är beige i år och vi med den! Eller pompöserotisk känsla som hos Rodebjer som i tio år har gjort kläder som kännetecknas av en sorts 'feministisk råhet'. Det är så användbart, klädsamt och lagom i tiden. Lite stickat- lite vadmal. Hu så rått! Kvinnan, partriarkatet, gråheten, det skrämmer! No my girl! You got to dress for success!

Men där antyds ett plötsligt trendbrott i shopperiet. Revolutionen startar. Shopping verkar nu plötsligt vara en utdöende syssla. Klädinsamlingsvarning alltså. Visa öppnar sin andra Swap Shop i Berlin där modelejon lämnar in plagg de inte vill ha och erhåller poäng för att få ut något annat de vill ha. Och modebloggar har börjat byta kläder. Pengar har förlorat sitt värde. Byta- kläderkvällar kan vara början på den ekonomiska och ekologiska revolutionen!, spår Hanna Hellqvist.

Detta låter så spännande. Så nyriktigt. Så jäkla på! Men ändå bara som trend, som outfit, som ett sätt att fördriva tiden, leva i vällevnaden.

Jag ser ut genom fönstret när skogsmaskinsmannen kliver ur sin jättekrabba och petar loss stenbumlingar ur däckens kättingar med grovsexigt råspett. Han stönar, bänder och pyssuckar. Gyttjespåren efter de bekedjade monumentaldäcken är halvmeterdjupa krondiken i det nästan upplösta tjäleskalet. Hans outfit är helt Nasty and Done, klädd är han i kroppsnära overall med praktiskterotiskt gällivaregehäng i överkomlig prisklass och med trendig skärmmösa med fosforinslag. Han hoppar vigt ned i gyttjediket och landar i Moder Jord med hela outfiten dallrande kring den fläskmuskulösa lekamen iklädd sina groteskstora läderboots från ÖB för en habil slant. Där ställer han sig och slår en trött men avspännande sjua medan han ser sig vaneblaserat omkring. Lägger in en prilla typ kolossal av typ General och drar sedan ett snabbt michaeljacksoninspirerat högerhandsvep i skrevet för att liksom balansera paketet och skruvar nonchigt, as a free man can be in town bak-o-fram-å-hit-å-dit på mössjäveln, kisar upp mot bleka vårsolssteket, spottar en snustril åt vänster och tar nya våldsamma spetttag.

Whyred säger att i år är det adekvat att skava AVSKALAT. Sedan har vi STAPELVARORNA som Paul & Friends med slagsida åt det brittiska, enkla kläder av god kvalité. Maskinkillen sätter sig på stora tallens stubbe och rådgör med myrorna om sin backlängtan. Han vill hem. Han får en gammaldags HemKänsla. En sorts realtidslängtan både bort och hem mitt i skogen. Be a man man! Han vill till fru och barn. Och det har börjar mysregna. Ingår i konceptet. På Ströms kan man köpa en borsalinhatt för att orka upp i morgonregnet.

Och de småkyliga eftermiddagsläget kramas och dallrar i panelvirket i 1900-talskåken. Röken går med vinden och rådjuren poserar på catwalken i skogbrynet. Hela scenariot för 444500 spänn. Skogsmaskiner står så märkligt stilla utan det arbete som de brukar klättra kring, sexigt sprutmålade i gulsvarta festklara färger, att fälla träd att skala att barka att kapa, att skogssanera hela skogen, en riktig woodyra.....och FINT&DYRT Nathalie Shutermanläge och slagsmål under 70%-rean året om för en 20000-kronorsklänning från Lanvin behöver ju lite rum! Nitty Gritty för stans moderiktiga konservatism.

UNDERKLÄDER som Agent Provocateur faller åt hållet sex snarare än gulligt. Unikt Urval, crazy plagg från Bernhard Willhelm, vackra danska fiskartröjor. Eller bara vanliga råsaltade vadmalskalsingar. Kanske yfrontsreliefer är nostalgi igen?

Weekday som gjorde staden till stan med mest modebloggar. Och säg den 14-åring i innerstan som inte äger ett par Cheap Mondayjeans! Säg den pensionär på landsbygden som har indexreglerad pensioner! På Mrs H är det en glad tjejighet som premieras. Glad kärringlidelse är inte närvarande. Och en sur lapp vid disken som uppmanar kunder att inte testa själva. Speakeasye allting vitt vitt vitt en känsla av hipp segelbåt liksom ekologiskt på Ekovaruhuset. Silvetto det var bättre förr. Le Sahop är utbudet parisiskt med viss dragning åt gatan. Rännstenstjosan med andra ord.

Vill man klä ut sig ordentligt kan man skaffa lösnäsa. Eller lägga sig ned att dö.

Eller Äta ute på Soldaten Svejk typ där...knödel, surkål, inlagd korv och ungsstekt fläskkarré kanske inte låter så sexigt men...ack så vällagat...och på Östgötakällaren...sniglar i vitlökssmör...som när jag om sommaren går ut och plockar mördarsniglar imaginära i tanken från föregående våtsommar i påse och eldar i vedbrasan modell surahammar gjutgjärnsmöbel typ tung, brutalsnygg panna liksom, Nana Tahi,. Frälsis äger fastigheten och bargästerna ligger på golvet...men för mycket tok i köket...Mellan, Rätten med rätter som är genomgående GI-snåla. Bimgarden med ölglad barpublik. Ett litet mysigt ölfylleri kan tänka?

En man har stövlat bort i de djupdikiga spåren efter skogsmaskinen, klädd i keps och halvhöga stövlar, han viftar med ett papper, den arbetsångande skogsmannen i maskinen stiger ut och ned för de väldiga kedjedäcken och tar emot papperet och säger något snuspäckat och hoppar åter upp i krabban. Den nytillkomne avlägsnar sig småpratande för sig själv eller till Gud och tranor skränar. Den nytillkomne är klädd i okänd drapering med grönt i huvudsak, på fötterna Robin Hoodinspirerade och lårskaftade boots. De e en fin dag.

Under tiden tar skogskillen paus. Andre skogskillen från annan jättelik krabba kommer dragandes med proviant. Ostmackor från ICA-När och pizzahämt från Oves Burger nere vi Statoilmacken, 'Shoppingelit är de som kan se fram emot flerfärgade sandaler, bygga på sin garderob med skodon från Fifth Avenue Shoe Repair som tar steget fullt ut med vildsinta linjen BY the No, med dramatiska siluetter och iögonfallande plagg'. Man kan säga att skogskille nr 1 i sitt overallberoende träffat den årstidstypiska oberäkneligheten i sin klädnad med byiga vindar som plötsligt bara Är Så Kalla. Jag reser mig och går ut på verandan och ned på gårdsplanen och slänger potatisskal och rutten sallad i komposten. Inköpt på Ica men fuktskadade av lång hantering. Det är en bra dag för kompostering, Lite Sol Lite Fukt, Lite SmåKyla, lite ångest därtill, you name it, en skogsmus killar i väg som galen in i sitt kompostbo, liksom tänkande whatever. Jag räknar snödroppar. Spottar i motvind. Och går in igen. Borta är alltså inte bara den fysiska brunsåsen utan hela tillvarons eländiga brunsåsraster. Nu har vi bytt till shoppingshysteri, egentillverkad egotripp med flytande ost av cheddartyp typ.

Vi hoppar över varmrätten på Bauers och tar en tapas. Skogskillen tar en gaptugga över skinkmackan från Icas När. Två icke indexreglerade Pensionärer är plötsligt i hög Närvaro och frågar efter vägen. Skogskillarna förklarar vänligt och oljeskitigt. En elräkning har blivit två. Posten kommer inte längre. Husvagnar rånas. Jag länsar postlådan. Reklam från underveket, trosor i trepack, snus i fyrpack och öl i sexpack.

Att käket är det centrala som en utegångsgrej , inte som Mat eller något om SvältKatastrof i bakhuvudet, dessa eviga hjälporganisationspropåer i teverutan som jag sett sedan jag var blott en tvärhand. Varför inga riktiga förändringar?, varför bara dessa eviga allmosor? Solidaritet som underhållning typ. Uppräkning av dessa miljoner som inte har MAAAT och sedan..nytt rekord, att insamlingsrekordet blir ett eget självgående mål, ett självändamåål, en självgenererande underhållning, ett program med tittarsiffror, som skiljer ut, som att det aldrig får bli fråga om ren och oförfalskad SOLIDARITET.... Och just detta, mycket iögonfallande fångat av MartinKellermanRocky i DN på Stan,:'...alla svenska barn har samma favoritmat, köttbullar och korv, undrar var ungarna i typ Irak har för favoritträtt? Och svaret från kompisen. Jadu...kanske mat överhuvudtaget!'

Och utom detta. Maten. Kistchigt och klatschigt, som en dekoration, som en estetisk historia, som ett performanceupplägg, eller att shoppa loss just är detta vitala eller att tokdissa det som kryper utanför krogdörren, det och den som inte är inne i de hiltoninfluerade köpfrågorna som senaste bästa köp, jo en jordfräs typ, att köpa en stor jordfärs och fräsa upp hela skorpan liksom typ. Fräsa upp hela den lomhörda vällevnadssestetikens vulgära jävla köpmoral.

Jag var på ÖB i närområdet, köpte skruv och en blank såg, dividerade med en installatör om lampor som inte har någon livslängd längre, tittade på en kvinna som försökte hitta vanlig spagetti bland föregiven pasta som älgfigurer, skruvar, berlocks etc.

Utanför mitt fönster dånar de jättelika skogsmaskiner förbi och river ned bredbandstråden utan att blinka, jag rusar ut och skriker men farbror jättelik inne i den immiga hytten med digitala lampors blinkande som värsta krogshow styrd av GPS- koordinater och inhyst i dj-cabin lutar sig ut och lägger en fettarmerad labb på min axel och säger: 'Gå du in och pilla på dina apparater bara!"

Jag går in och viker ihop DN på Stan och lägger mig vänd mot väggen och sover den väldesinformerades sömn...

Benny Holmberg