Det väckte viss uppståndelse när Malmö stadsbibliotek tänkte förstöra böcker som inte lånats ut på tio år. Under opinionens galge gjorde man ett lappkast och beslöt sig för att dela ut böckerna gratis. Gratisbeslut är av en karaktär som brukar väcka lystnad hos folk och så blev det en huggsexa utanför biblioteket.

Nu är vi dock en och annan, kanske många rentav, som tycker lite oplanerat att har en bok hamnat på ett bibliotek ska den finnas där för alltid, bortsett från de tillfällen då den är utlånad om det nu sker ständigt eller bara en gång vart 100:e år, eller aldrig för den delen. Detta är inte bara en uppgift för KB i Stockholm och UB i Lund utan för alla bibliotek stora som små, låt vara i mån av ytrymme. Men det är platsbrist på biblioteken, eller hur?

I många fall ja, och det blir inte bättre av att bibliotek ritas av oförstående arkitekter. Många tongivande arkitekter är tyvärr illitterata, liksom tondöva, inte på det sättet att de inte kan läsa och skriva. Det har de som alla vi andra fått lära sig i koltåldern. De är illitterata i den meningen att de inte fattar det första kravet på den som ska rita ett bibliotek är att det ska finnas plats för böcker, massor med böcker, hur många böcker som helst.

En av vårt lands mest kända arkitekter var Gunnar Asplund, hyllad av kollegor över hela världen. För tjugo år sedan såg jag en utställning över hans gärning i London, där man ställt ut en berömd stol som han formgett. Det var lite patetiskt.

Han ritade Stockholms stadsbiblioteket, ett prisat monster, som visar att Asplund var illitterat i den bemärkelse som här ovan nämnts. I stället för att rita ett bibliotek för böcker, en plats där böckernas rad kan växa hur mycket som helst, skapade han en luftbubbla. Där det borde finnas böcker finns det bara en massa luft.

Nu kan vi kanske förlåta Asplund när han med Stockholms stadsbibliotek snarare ritade ett monument över sig själv än ett funktionellt bibliotek. Han visste kanske inte bättre. Han var vid tillfället fortfarande nyklassicist men borde när han alltmer kom att bli förespråkare för "funkis" faktiskt ha insett hur ofunktionell hans skapelse var för tillvaratagande av böcker.

När Malmö långt senare fick sitt nya stadsbiblioteket borde man dock ha vetat bättre och ställt kravet på de som ville delta i tävlingen om byggnaden att det inte får bestå av luft utan av våningsplan med böcker. Så skedde icke och den danske arkitekt som sprängde målsnöret skapade mycket riktigt ett luftslott bredvid den gamla bibehållna "slottsbyggnaden", där kravet på våningsplan med plats för böcker faktiskt är något bättre om än inte fullt ut uppfyllt. Arkitektens glasmonster lyser vackert i natten, men bibliotek är inte till för att vackert lysa i mörkret. Det är böckerna som ska upplysa oss i vårt mörker.

Nu ska man i alla fall utnyttja luften i den nybyggda delen. Där ska tydligen uppföras scen för kommersialisering. Ja, snälla nån!

Bertil Falk