Sim sala bim och 100 000 nya jobb? - Tidningen Kulturen

Politik
Verktyg
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

altRegeringar kan inte trolla bort konjunktursvängningar. Den senaste tidens europeiska skuldkris har tydliggjort problemen med keynesiansk stimulanspolitik. Regeringen bör istället lära sig släppa kontrollen och låta marknaden göra det den är bäst på, nämligen att skapa tillväxt.

Med valtider följer också ett av den politiska kampanjens viktigaste inslag, nämligen vallöftet. En ofrånkomlig del av all löftespolitik, oavsett parti eller block, är löftet om att skapa jobb och välfärd. Partierna får det ofta att låta som om regeringen bara kan vifta med ett trollspö och ur hatten kommer så många jobb man vill. Väljaren har bara att ta ställning till om trollspöt ska vara rött eller blått och vilken av av dessa två som verkar fungera bäst.

Verkligheten visar att det är mycket mer komplicerat än så. Ekonomisk teori säger, trots keynesianismens nyligen aktualiserade återuppståndelse, att tillväxt är en organisk process som sker på marknaden och fungerar bäst när regeringar låter bli att vara allt för klåfingriga. Det är av demokratisk vikt att informera väljaren om att ingen regering, oavsett parti eller block kan trolla fram jobb och välfärd.

 

Den nuvarande borgerliga regeringens jobbpolitik har utgått från att, som ekonomer brukar uttrycka det, individen värderar sin fritid för högt på grund av marginaleffekter i bidragssystemen. Det är inte lönsamt att jobba på med de generösa bidrag man får från staten och därmed väljer man att stanna hemma. Detta har man velat råda bot på genom genom att sänka skatten på arbete och därmed göra det lönsamt att arbeta.

Ekonomiprofessorn Magnus Henrekson dömde nyligen ut regeringens jobbpolitik och sade att inkomstskattesänkningarna inte har den effekt på jobbtillväxten som regeringen påstår att den har. Ökade inkomster kan till exempel istället gå till ökat sparande vilket spär ut efterfrågeökningen över lång tid och på så sätt förtas effekten.

Vänstern har istället för skattesänkningar traditionellt sett varit mer intresserade av att skapa jobb direkt i, eller via den offentliga sektorn med hjälp av klassisk keynesiansk efterfrågestimulering . Det har till exempel inneburit att staten skjuter in pengar direkt i ekonomin genom att t ex finansiera nybyggen av olika slag eller satsa pengar på ny infrastruktur som väg och järnvägsbyggen eller genom att bygga ut den offentliga sektorns service. Man har också ofta sett stimulanser direkt till konsumenter i from av diverse bidrag istället för skattesänkningar. Problemet med all finanspolitisk stimulans är att den riskerar elda på inflationen och driva upp statsskulden. Tillväxten på nettobasis riskerar bli noll när nationalbanker tvingas kompensera för inflationsrisken med att höja räntan. Effekten av stimulanser är dessvärre ofta antingen svag eller kortvarig medan dess oavsiktliga konsekvenser i form av skuldkriser och ränteeffekter oftast är långvariga. Ekonomin riskerar att hamna i en ond cirkel som är svår att bryta där nya stimulanser hela tiden lägger grunden för nästa kris.

Den senaste krisen visar tydligt faran med finanspolitiska stimulanser. Det har väl knappast undgått någon att vi står inför en skuldsättningskris när stater runt om i världen nu har bränt av allt sitt krut som om det inte fanns någon morgondag. Räntorna är nere kring nollsträcket och budgetunderskotten gigantiska efter alla stimulanser. Sverige har än så länge klarat sig väl men är inte isolerat från omvärlden. Vi kan mycket hamna i svårigheter när baksmällan från den keynesianska backanalen får full effekt.

Gemensamt för både vänster och höger är att jobb och ekonomisk tillväxt alltid ska stimuleras fram via aktivt ingripande från regeringen. Det bör istället vara regeringen uppgift att skapa ett stabilt tillstånd där grundläggande förutsättningar för framgångsrikt företagande råder och sedan ta ett steg tillbaka. Företagande frodas i miljöer med generellt sätt låga skatter, enkla och överskådliga regelverk och flexibel arbetsmarknadslagstiftning. Det må vara impopulära reformer bland många men de har gott stöd i ekonomisk forskning.

Individer, företag och offentliga instanser har i Sverige vant sig vid att om det uppstår någon obalans i ekonomin ska regeringen ingripa, men staten kan inte rädda oss från konjunktursvängningar. De är ett normal inslag av ekonomin och kommer så att förbli oavsett vilka stimulanser som sjösätts. För att långsiktigt säkra jobb och tillväxt hade det varit bättre om politiker lärt sig att släppa kontrollen och låta marknaden göra det den är bäst på. Då kommer tillväxten. Då kommer skatteintäkterna och så också pengarna till välfärden. Det är en radikal tanke i ett land som Sverige att föreslå att staten inget ska göra, men kanske är detta det enda som kan bryta en ond cirkel där stimulanser i sig själv skapar behov för nya stimulanser.

Sedan får alla lära sig att leva med konjunktursvängningar. De finns och går inte att göra sig av med. Regeringar kan inte trolla men det kan de naturligtvis inte erkänna. Ingen vinner val på att säga att de tänker låta staten ta en mer passiv hållning och visst kan det kännas svårt att lita marknaden just nu. Men det bör man göra ändå.

André Hansson
www.andrehansson.com

 

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen