Porträtt

Skilda rörelser på landet och i staden Intervju med regissören Radu Mihaileanu

Scenkonst - Porträtt

Skrivet av Roberto Fogelberg Rota

jan242012

Radu Mihaileanu vandrar mellan stad och land och upptäcker skillnader och likheterDet finns några filmer som har en enorm vikt på grund av deras sociala patos, ofta större än dess tekniska möjligheter. I Sverige fann man den allra första av denna typ av filmer i Victor Sjöströms ”Ingeborg Holm”. Till denna kategori av filmer kan man också räkna den nordafrikanska musikalen ”Source” av Radu Mihaileanu som hade nordisk premiär under Stockholms filmfestival.

Filmen och filmskaparen är värda att uppmärksamma, av två andledningar: Marocko är ett stort filmland med både inhemska och utländska produktioner och med oroligheter i Syrien och svår tid i de arabiska länderna ligger filmen i tiden. ”The Source” är, förutom den intressanta sociala tematiken, extremt välgjord och filmen har gjort mer för relationerna mellan islam och Väst än det som har gjorts i mängder av debatter och artiklar.

I centrum av historien finns en liten by som befinner sig på den Marockanska landsbygden nära Marrakech. Kvinnorna har under flera generationer varit tvungna att hämta vatten från en brunn, något som orsakat mycket lidande för dem.

I byns skola arbetar Sami (gestaltad av Saleh Bakri), en modern och mycket sympatisk kille som av kärlek gift sig med en flicka, Leila (Leila Bekhti) som kommer från en annan ort i dalen. Hon är en av de få kvinnor som kan läsa och bestämmer sig för att med hjälp av traditionella sånger skapa en strejk mot männen om de inte slutar att leva på turisternas pengar. Detta sker efter samtal med både maken och mest av allt med svärdfadern Hasna, spelad av Anal Atrach, som får en roll som påminner om en imams.

Leila märker att alla pengar som kommer från turisterna hamnar hos några äldre män som bara slår dank på ett café. Leila bestämmer sig för att göra som Lysistrate och får hjälp av en fantastisk äldre kvinna som kallas för Vieux Fusil (Old Rifle). Allt slutar gott, trots ankomsten av några fundamentalister och äldre män som använder sig av rövare.

Intervju med Aldo Merisi. En teaterman med en stor kärlek till Sverige och Skandinavien

Scenkonst - Porträtt

Skrivet av Guido Zeccola

dec182011

Aldo Merisi

Jag känner inte Aldo Merisi så bra. Det är mest bekanta som har pratat om honom med mig. Han bor i Rom men längtar till Sverige. Men han har aldrig varit här.

 Du föddes i Rom men du har förfäder från Sverige. Vill du förklara det bättre?

- Ja, jag är italienare, men det är inte mitt fel. I Rom kommer jag att lämna den största delen av mina minnen och en del av min familj, utan vilken hade jag inte suttit här tillsammans med dig och talat om mig som konstnär. Fortfarande minns jag min faster och hennes man som ville att jag skulle leka genom att spela rollen av olika gestalter. Jag satt på deras axlar och skrattade, jag var deras lilla gosse, kanske därför att jag var den äldste bland mina syskon. Jag hade en mormorsmor som någon gång på 1800-talet föddes i ett område vid gränsen mellan Sverige och Norge… Jämtland? Jag minns nästan ingenting om henne, kanske träffade henne ett par gånger när jag var liten. Sedan var det några som berättade om henne, men nu är alla borta så jag kan inte gå djupare i denna fråga. Jag vill gärna forska om mina släktingar, mer för nyfikenhetens skull än annat. Dessutom är de egna rötterna viktiga, speciellt om man har nått en viss ålder.