Teater: Bibeln Regi: Stefan Metz

feb232012

Skrivet av Lena Lidén

Scenkonst - Kritik om scenkonst

Ojämn helaftonsshow

Babels torn: hela ensemblen på scenen med Petter Kevin på stegen i Bibeln på Göteborgs stadsteater. Foto: Ola KjelbyeBibeln
Regi: Stefan Metz
Komposition: Bengt Beche Berger
Musik: Göran Klinghagen, Stefan Bellnäs
Medverkande: Mina Azarian, Per-Anders Ericson, Carl-Magnus Dellow, Lamine Dieng, m.fl.
Göteborgs Stadsteater

Kaxigt skriver Göteborgs Stadsteater att man kan strunta i att läsa böckernas bok, nu när föreställningen är här… Och det är klart att det är pampigt. En lång rad scen- och kostymbyten för de 14 skådespelarna, varav några också får visa sig som Gud skapande dem i en manlig omskärelse på löpande band… Men tyvärr haltar skådespelandet. Stela och nervösa statister och förlorade repliker duggar tätt.

Det är skönt att lyssna till de olika brytningar och dialekter som ensemblen besitter, jag gillar det även om det inte är en nyhet att man brukar ha etniskt integrerade ensembler för att spela upp Bibelns berättelser.

Vissa scener och skådespelarna som är inblandade i dessa lyser som brinnande buskar dock. Jag kommer aldrig att glömma när ärkeängeln, majestätiskt spelad av Michailis Koutsogiannakis, kommer svepande och ställer sig tätt inpå Abraham (Lamine Dieng) för att in i hans mun uttala Guds ord så att de ekar inne i båda deras kroppar.

Eller när Mina Azarian står på scenkanten och berättar om historien om hur Moses moder till slut inte kunde dölja sitt förbjudna barn och satte ut honom i vassen i en korg. Faraos dotter hittade honom där, den förtjusande lilla pojken som log mot henne och hon adopterade honom. Poetiskt relaterar hon Nilens delta till en bild hon i skolan såg av äggledarnas form och att det alltid skulle finnas barn som en kvinna skulle bära som befruktade ägg, som korgarna i vassen och att en del av dem till slut skulle finnas i en annan kvinnas famn.

Det är också slående hur illa berörd jag blir av det krigstillstånd som de utmålar när Moses, porträtterad av en ömklig men fantastisk Carl-Magnus Dellow, ska leda sitt folk till det förlovade landet. Deras sandiga ökenuniformer ekar av nutidens oändliga konflikter i arabvärlden och när Moses kommer ner från berget med stentavlorna och finner sina undersåtar tillbedjande en kalv av guld gråter jag över det meningslösa våldet som finns genom mänsklighetens historia.

Den 4,5 timme långa föreställningen har två pauser och det är som att det blir mer och mer spex ju längre fram man kommer vilket i och för sig är roligt, men ibland blir det lite väl galet. Stand up comedy och ironiska blinkningar om det som de flesta moderna människor tycker om Bibeln och Gud – hur kan världen vara så brutal och motsägelsefull om Gud nu finns. Och det får jag faktiskt inget svar på det heller. Sammantaget är detta en sevärd, men ojämn helaftonsshow där man ibland tappar bort sig och undrar var man hamnat i denna världens mest kända bok.

Lena Lidén