Teater: Scummanifestet, Regi: Erik Holmström

nov102011

Skrivet av Lena S. Karlsson

Scenkonst - Kritik om scenkonst

Där män tolereras som stödtrupper

Andrea Edwards proklamerar manifest på Turteatern i Kärrtorp. Foto: CP – Counterforce Produktion och TurteaternScummanifestet
Av Valerie Solanas
Översättning: Sara Stridsberg
Regi, ljus och scenografi: Erik Holmström
Medverkande: Andrea Edwards
Counterforce Produktion och Turteatern, Kärrtorp

Valerie Solanas har gått till samtidshistorien på två sätt. Dels när hon 1968 tog sig in på The Factory och försökte skjuta Andy Warhol, som visserligen inte dog men skadades svårt. Dels för SCUM-manifestet (Society for Cutting Up Men) från 1967, en skrift som många har en åsikt om men som få har läst. Manifestet introducerades och översattes till svenska av Sara Stridsberg. Det är en rasande text, våldsamt rolig och provokativ, ett av feminismens mest kontroversiella dokument.

När TUR-teatern tar upp denna monolog slussas publiken in i en raffinerad black box. Män och kvinnor delas upp vid insläppet, kvinnorna placeras på en gradäng klädd i röd sammet och sitter på stoppade dynor med guldkuddar. Vi skäms bort och serveras godis och vindruvor, medan männen får anvisning om att sitta på hårda bänkar. De attackeras oavbrutet av Andrea Edwards under den drygt timslånga föreställningen.

Iklädd något slags combatuniform slår Andrea Edwards fast männens skuld: till krig och isolering av kvinnor i tråkiga villakvarter, våld och brutalitet samt ett föga upphetsande erotiskt liv. Överhuvudtaget är det liv som domineras av män skittråkigt. Männen befinner sig i skymningslandet mellan apa och människa, han är en vandrande dildo, besatt av död och sex.

De svarta väggarna dekoreras under spelets gång av fint sömmade tyger, som gamla tiders tänkespråk, men istället för ”egen härd är guld värd” et caetera. är det anklagelser mot männens överhöghet. Här slår man fast männens skuld till krig och farsoter, liksom skapandet av STOR KONST, ”Faderskap och mentalsjukdom”, ”Isolering, förorter och förhindrande av gemenskap”, slagord broderade i korsstygn som en ironisk kommentar till den furiösa monologen.

Den som tror att kvinnor drabbas av penisavund har fel, hävdar Andrea Edwards/Valerie Solanas. Det är tvärtom så att männen lider av fittavund, de är ett ofullständigt kön eftersom de saknar rätt antal kromosomer. ”Med andra ord, en ofullständig kvinna, ett vandrande misslyckande, strandad redan på genstadiet.” för att citera manifestet. Män är ett slags biologisk katastrof och måste elimineras om de inte tillhör SCUM:s stödtrupper.  

Huvudfienden är Big Daddy och även Daddys Girls, de som genom männens manipulation är lydiga marionetter i det av patriarkatet dominerade samhället.

Manifestet visar vägen till en motståndsstrategi för övertagandet av det patriarkala samhället. SCUM vill vidare att samhällets danas om genom att eliminera det ekonomiska systemet, ett mål som man ska nå genom att ta bort pengar. Alla tråkiga arbetsuppgifter ska genomföras av robotar, manifestet propagerar för total automatisering. På så sätt kan alla fria, coola, frifräsiga kvinnor, som manifestet vänder sig till, skapa en ny värld. I denna utopi är kärleken och vänskapen möjlig och sex inte längre nödvändigt.

Män kan tolereras som stödtrupper till de coola kvinnorna.

Tempot är högt och när Andrea Edwards ställer sig i ett fönster och ropar ut sitt budskap över Kärrtorps centrum kommer en hel rad med unga människor inklättrande på scenen. De skanderar lydigt SCUM:s slagord.

Att tolka Valerie Solanas budskap bokstavligt är knappast meningen, till och med i den engelska titeln finns en svävning: ”cutting up” är både att konkret ”skära upp” men också bildligt ”skärskåda”. TUR-teatern kallar monologen för ”avprogrammering” – med sin föreställning SCUM-manifestet vill man väcka debatt, genom en konfrontation med och en provokation mot invanda tänkesätt.

Den föreställning man fått är smittande rolig och okonventionell, ett ljus i höstmörkret.

Lena S. Karlsson