Teater: Les Misérables, Regi: Ronny Danielsson

sep232011

Skrivet av Evelina Malteson

Scenkonst - Kritik om scenkonst

Hugos tankar ur moderna vinklar

lMarianne Mörck, Peter Harryson i Les Misérables på Malmö Opera. Foto: Malin ArnessonLes Misérables
Av Victor Hugo
Musik: Claude-Michel Schönberg
Libretto: Alain Boublil
Sångtexter: Herbert Kretzmer
Svensk översättning: Ture Rangström
Dirigent: Mats Rondin/ Joakim Hallin
Regi: Ronny Danielsson
Scenografi: Martin Chocholousek
Kostym: Annsofi Nyberg
Koreografi: Roger Lybeck
Medverkande: Dan Ekborg, Marianne Mörck, Peter Harryson, Emmi Christensson, Karolin Funke, m.fl.
Malmö Opera 

Det är något alldeles särskilt med premiärer. Förväntan och förutfattade meningar blandas med dyra dofter och glittrande champagneglas. Malmö Opera slår på stort, premiärkvällen till ära, och har rullat ut röda mattan i entrén. Och visst är här ett par kända ansikten. Pekka Heino, Christer Lindarw och Håkan Juholt i egen hög person skymtas i lokalen.

För att återgå till förutfattade meningar är det precis vad jag har när det gäller Samhällets olycksbarn som klassikern namngivits i översättning. Tidigare uppsättningar jag sett av Victor Hugos 1800-talsverk har varit ytterst gråa, ytterst fransktalade och ytterst finkulturella. Men Ronny Danielssons uppsättning förvånar och överaskar positivt. Regissören har bearbetat Les Misérables till en folklig opera som känns modern och relaterbar, trots att den utspelas på gatorna i 1840-talets Paris.
Les Misérables är en skildring av samhällets orättvisor illustrerade genom tankar om religion och politik. Med en nypa triangeldrama och en matsked het kärlek är upplägget underlag för vilket modernt drama som helst. Kanske är det där för boken och pjäsen bibehållit sin aktualitet och gång efter annan kan sättas upp med behållning. Danielsson har visst gjort sitt till för att belysa Hugos tankar med moderna vinklar. Scenerna som utspelar sig på bordellen framställer i andra uppsättningar ofta de prostituerade med glättigt röda läppar, och deras ämbete som en ständig fest. I Malmö Operas uppsättning är dessa scener av helt annan karaktär. 

Här låter koreografin oss uppfatta de arbetande kvinnorna som nickedockor i ett samhällets hamsterhjul, utan varken val eller återvändo.
Koreografin är framarbetad av Robert Lybeck i form av en egen talande organism. De genomgående kollektiva och ödesmättade rörelserna problematiserar och adderar känsla och frågeställningar. Effektiviteten i rörelsemönstren ligger också i hur de tycks illustrera samhällets olycka som en kollektiv sorg, ett kollektivt ansvar.
De individuella rolltolkningarna är fina insatser. Inte minst Marianne Mörck (Fru Thénardier) och Peter Harryson (Herr Thénardier) gör burleska skildringar av sina roller vilka lockar till bitterljuva skratt.
I huvudrollen ser vi Dan Ekborg som inte gör någon besviken, fast kanske inte heller förvånad. De båda flickorna å sin sida, som spelar Cosette (Emmi Christensson) och Fantine (Karolin Funke) som barn, är oerhört skärpta och naturliga i sina insatser.
Dock är det masscenerna som blir den största behållningen och gör uppsättningen originell. Det är sällan man ser så stora ensembler, stundtals är man uppemot tjugo man på scen. Greppet blir mycket mäktigt och inger känslan av en reell stad med verkliga olycksdrabbade själar.
Det är alltid ett vågspel att bearbeta en klassiker. Kanske är det ett måste för att kulturarvet skall leva kvar i en moderniserad värld. Vad som känns skrämmande är hur Les Misérables sociala orättvisor ständigt är så aktuella. Malmö Operas uppsättning tydliggör detta med besked och hinner dess utom med dryga tre timmars förstklassig underhållning.

Evelina Malteson