Teater: Tolv Historier, Teater C

sep222011
Skrivet av Josefine Ek
PDFSkriv ut

Kammarteater i Uppsala

Andrea Geurtsen och Dag ThelanderAndrea Geurtsen och Dag ThelanderTolv Historier
Teater C
Med: Dag Thelander och Andrea Geurtsen
Piano och arrangemang: Per Wickström
Text och musik: Dag Thelander
Regina Teatern, Uppsala
Det finns historier som är påhittade och historier som är sanna. Det finns historier mättade av klavertramp, av pinsamheter, av tankar man helst inte ska tänka, av känslor man inte bör ha. Det finns typer av historier som alla bär på, men som ändå inte berättas för någon. Och kanske är det dessa som är allra viktigast att berätta? 

På Regina Teaterns andra våning är det avskalat och intimt. Fyra kvadratiska fönster dekorerade med ljusslingor utgör den anspråkslösa kulissen i Teater C:s uppsättning. Det tänkta scenutrymmet är magert. Publiken trycker mot varandra i stolarna. Pianot med Per Wickström bakom är fickparkerat i vänstra hörnet. Andrea Geurtsen och Dag Thelander, där den senare också står för manuset, inleder föreställningen tillsammans i en duett.

Av de tolv historier vi får lyssna till är en helt uppdiktad och en helt och hållet sann, berättas det. Genom sex visor och sex monologer får vi vidare höra om bland annat Eva som under en föreläsningshelg med sitt företag framhäver att det bästa med att arbeta varken är gymkort till halva priset eller att utgöra en inspirationskälla för andra. Det bästa med att jobba är den molande huvudvärken som infinner sig efter en dags arbete vid datorn. Vi får möta lärarinnan Märta. Märta som beundras så av sina elever att de bestämmer sig för att lussa för henne på Luciamorgonen. Objudet knackar de på hennes dörr klockan sju. Men den välmenande överraskningen misstolkas totalt av lärarinnan som noga vakar över sin integritet. Berättelserna handlar dels om ensamma människor: Micke som drömmer om att vara behövd, trettiofyraåriga Ann som förbereder ett födelsedagsfirande till vilken ingen dyker upp. Dels handlar de om hur vissa personer oväntat kan glida in i ens liv, för att i nästa sekund lika slumpartat försvinna ut igen.

Geurtsen, som framför de flesta av berättelserna i visformat, har en vacker röst. Dessvärre brister den emellanåt; måhända av förkylningsorsaker. Thelander, med bakgrund inom estradpoesi, har en betydligt svagare stämma. I förhållande till uppsättningens lilla format gör den sig dock fint. Vid pianot flyttar Wickström sig vigt över tangenterna - tretaktsmelodier, jazziga ackord och finstämda, ivägilande tonslingor - något som absolut kunde skänkas mer utrymme. I övrigt är det texterna som står i centrum. Manuset ger intryck av hög textmedvetenhet. Språket är enkelt och avklätt utan att hemfalla allt för mycket åt det banala. Det är mestadels vasst; hänger sig sällan åt fåfänga piruetter på språkets såpgolv.

I föreställningen stryks man ömsom medhårs av harmoniska pianotakter och vissångens mjukhet, ömsom konfronteras man med textens ogenans i att lyfta fram människors mindre smickrande sidor. Det blir dock aldrig speciellt obekvämt. I regel är berättelserna snälla, underhållande. Man ler. Skrattar. Nä, snarare än olust är det känsla av befrielse och ro som infinner sig i lyssnandet till dessa berättelser. Som om att lyfta på locket till en kastrull med fäktande kräftor och låta kräftorna kravla ur innan vattnet börjar sjuda. För en stund förs även mina tankar till en slags terapeutisk mötesgrupp där människor yppar sina innersta hemligheter; hemligheter som de inte förmår bära själva. Och på den ro som breder ut sig efteråt, när det tidigare fördolda kastats ur kroppen och ligger naket och rent framför en. Skillnaden med en mötesgrupp är att samtliga deltagare där berättar historier ur sina egna liv, vilket får antas vara sanna historier. I ”Tolv Historier” finns endast en sann historia, påstås det. För somliga må det vara frestande att reda ut vilken det är. Dock tycker jag själv att distinktionen mellan den verkliga sanningen och den konstruerade inte bör fästas för stor vikt vid här. Trots den eviga debatten mellan fiktion och verklighet, nyligen nyuppblossad i och med Lisa Marklunds Gömda, ligger pjäsens förtjänst i något helt annat. Den återfinns just i denna terapeutiska verkan. Det gör förvånansvärt gott att lyssna till sånger om ensamhet, om penibla intermezzon, om olustkänslor; att få höra om okända, onåbara personers liv i all sin enkelhet.

Josefine Ek

 

 

 

Inline article positioning by Inline Module.

Kritik om scenkonst

Teater: Benvitt, Regi: Rasmus Klamas

Publicerad i Kritik om scenkonst

Diskussion om rädsla blir inte brännande

 

Benvitt
Idé och manus: Sara Östebro, Matilda Johansson och Rasmus Klamas
Regi: Rasmus Klamas
Ljud/ Musik: Rasmus Persson
Ljusteknik: Sandra Liscano
Kostym: Anna Nordkvist
Film: Linda Wångblad
Medverkande: Sara Österbro och Matilda Johansson
Teater Nu

Teater: Ett dockhem, Regi: Benoît Malmberg och ensemblen

Publicerad i Kritik om scenkonst

Som vore det i regi av Strindberg

 

Ett dockhem
Av Henrik Ibsen
Översättning: Klas Östergren
Iscensättningen slutförd av: Benoît Malmberg och ensemblen
Scenografi och kostym: Jan Lundberg
Ljus: Tobias Leira, Magnus Petterson
Medverkande: Julia Dufvenius, Erik Ehn, Hannes Meidal, Thérèse Brunnander, ...

Teater: Tribadernas natt, Regi: Thommy Berggren

Publicerad i Kritik om scenkonst

 

Latent subversiv August i ”Tribadernas natt”

 

Tribadernas natt
Av: Per Olov Enquist
Regi: Thommy Berggren
Scenografi och kostym: Anna Asp
Ljus: Alarik Lilliestierna
I rollerna: Shanti Roney, Marie Richardson, Lina Englund, Richard Forsgren, m.fl.
Stockholms stadsteater

Dagmarteatern i Köpenhamn, som delvis ...

Teater: Avatarvaro. Av Ebba Petrén, Tova Gerge, Gabriel Widing

Publicerad i Kritik om scenkonst

Meditation över den gemensamma sårbarheten

Avatarvaro
Av Ebba Petrén, Tova Gerge, Gabriel Widing
Produktion: Klara Backman, Moa Backman, Ebba Petrén
Interaktörer: Asta August, Nora Bredefeldt, Ivan Wahrén
Scenografisk idé: Albin Werle
Röst: Ebba Petrén
Ljud: ...

Teater:Doppler – i kamp mot duktigheten, Manusbearbetning: Jonas Hedlund Regi: Mats-Arne Larsson

Publicerad i Kritik om scenkonst

Dopplers liv och symboler

Doppler – i kamp mot duktigheten
Ursprungstext: Erlend Loe
Manusbearbetning: Jonas Hedlund
Regi: Mats-Arne Larsson
Scenografi: Frida Thofelt
Kostym: Catherine Giacomini
Medverkande: Jonas Hedlund (skådespelare), Johan Renman (slagverkare)
Martin Mutter, Örebro

 

Hos Martin Mutter är stämningen intim. I en ...

DansMusikFotografi: Cullbergbaletten & Kammarensemblen på Fotografiska

Publicerad i Kritik om scenkonst

Intellektuellt utmanande på behagligt otidsenligt sätt

Cullbergbaletten & Kammarensemblen på Fotografiska
Foto: Fanny Oldenburg
Musiker i Kammarensemblen: Eva Lindal, violin, Göran Fröst, viola, Jörgen Pettersson, saxofon, Ivo Nilsson, trombon, Jonny Axelsson, slagverk
Dansare i Cullbergbaletten: Alexandra Campbell, Agnieszka Dlugoszewska, Hanako Hoshimi-Caines, ...

Teater: Lucifer Effect; Regi: Tana Maneva

Publicerad i Kritik om scenkonst

Energirik uppsättning bortom genrer 

Lucifer Effect
Regi: Tana Maneva
Medverkande: Tana Maneva, Joaquin NaBi Olsson, Scott Ackerman
Teater Giljotin, Stockholm

På lilla teater Giljotin, före detta Pistolteatern, visas föreställningen Lucifer Effect. Benämningen föreställning passar här eftersom det som publiken får se inte ...

Dans: noBody; Koreografi: Sasha Waltz

Publicerad i Kritik om scenkonst

Vem är det som går och går…?

NoBody
Koreografi: Sasha Waltz
Scenografi: Tomas Schenk, Sasha Waltz
Kostym: Berndt Skodzig
Ljus: Martin Hauk
Musik: Hans Peter Kuhn
GöteborgsOperans Balett
Dansens Hus, Stockholm

Det handlar om oss. Sådan är den ...

Teater: Pinocchio och Guldbollen, en lektion i livets hårda skola: Regi och bearbetning: Tom Fjordefalk

Publicerad i Kritik om scenkonst

Från Pinocchio till Zlatan

Pinocchio och Guldbollen, en lektion i livets hårda skola
Regi och bearbetning: Tom Fjordefalk 
Scenografi: Daniel Rudholm 
Medverkande: Maria af Klintberg, Lova Eriksson, Elin Tisell, Viktoria Siwek, m.fl.
Slávateatern, Huddinge, Stockholm

På Slávateatern återanvänder man den populära sagan ...