Reportage om scenkonst

Rörelsens scenkonstfestival

Scenkonst - Reportage om scenkonst

Skrivet av Malin Horney

dec062011

Ur föreställningen Nya Folkdansen som visades på Rörelsens scenkonstfestival i Malmö. Foto: Urplockat och korrigerat av Emma Ribbing från video filmad i HD av Cecilia Paschoud. Rörelsens scenkonstfestival (tidigare under namnet Chicken Soup) har hållits en gång varje år sedan 2006 i Malmö. Därmed är den inne på sitt sjätte år, men det kan även vara det sista. Kooperativet Rörelsen som består av sex koreografer har blivit nekade bidrag av Statens Kulturråd och väntar på besked av Region Skåne som beslutar om bidrag i december. Under ett samtal med Emma Ribbing, projektledare för Rörelsens scenkonstfestival frågade jag henne om klimatet för rörlig scenkonst i Sverige. Årets festival som gick i dagarna tre fokuserade på konstnärers arbete med unga. Frågor som ställdes var: ”Vad är viktigt att dansa om just nu? Vilket är framtidens sätt att röra sig? När är rörelse makt?” Det var ett program där både unga och professionella dansare fick möjlighet att visa upp kortare föreställningar. De flesta var inte mer än 10 minuter långa. Rörelsen kallar dessa korta föreställningar för ”rattle”, efter ormens rasslande svans. De valde denna form efter att fyra medlemmar från kooperativet uppträtt vid ett internationellt seminarium i Rio de Janeiro i september i år och då framfört fem små korta stycken, vilket visade sig vara väldigt lyckat. De unga medverkande i festivalen var bland annat fem avgångselever från Balettakademien i Göteborg och MYCD (Malmö Youth Contemporary Dance) som Emma Ribbing leder tillsammans med koreograf Khamlane Halsackda. Inbjudna till festivalen var även tre dansare/koreografer från Rio de Janeiro som tillsammans med Rörelsens medlemmar framförde föreställningen Cangas.

Till landet Barda

Scenkonst - Reportage om scenkonst

Skrivet av Anna Nyman

aug022011

Repetitionsarbete av Råmeo och Julia med Teater Barda. Stefan Åberg och Johanna Balsjö. Foto: Anna NymanBarda: ett land bortom en portal. Så beskrev Erik Persson, en av de skådespelare som varit med i teatergruppen sedan starten, det land som han också ville skulle bli teatergruppens namn. Och så blev det.

- Han berättade om ett land som hette Barda, där man gick igenom en portal för att komma till det här landet. Han berättade det så målande: ”Så går man in genom portalen och så kommer man till Barda.” Då visste jag inte att det finns ett rollspelsbarnprogram som heter Barda och att det var det han pratade om, men det lät så bra. Vi tyckte att det lät ungefär vad det var vi skulle göra: man skulle gå in i en annan värld. Det var så poetiskt. Det låter dessutom pampigt och vi vill vara en pampig teater. säger Henrik Ögren ambitiöst med samtidig humor i rösten

Det var också med en pampig sagovärldsproduktion som Teater Barda började när man valde att sätta upp sin version av den Jämtlandsanknutna Beppe Wolgers Dunderklumpen i november 2008: ”En historia om att på ett handfast sätt råda bot på sin ensamhet”, som man skriver om denna pjäs på sin hemsida. Scenografi, rekvisita och kostym kände inga gränser där fina kostymer ordnades och gosedjur figurerade ymnigt. Ett ”smack på”, om man skall tro Henrik Ögren, verksamhetsledare och tillika regissör för Teater Barda, något som, enligt dennes utsaga, gjorde teknikerna ”helt förtvivlade” och som tvingade scenografen att ”bygga och bygga” med såväl stockar som stenar på scenen.