Reportage om scenkonst

Katten är död och levande samtidigt

Scenkonst - Reportage om scenkonst

Skrivet av Helena Lie

maj062013

Laplante i laboratoriet.Foto Tomas Gilliam“What happens if you put a cat in the microwave?”

Ja, vad händer om du gör det, tänker jag. Svar: Ingenting. Så länge du inte sätter på microvågsugnen. Men vad händer om du stoppar en katt i en microvågsugn, ställer in tiden på tio minuter, lämnar rummet och stänger dörren? Med största sannolikhet: katten kokas inifrån. Dör. Men händer detta även om du inte bevittnar det eller ser resultatet när ugnen slutat surra?

Konstnären Myriam Laplante ställer många frågor till oss under The Nightwatch på Lilith performance studio i Malmö. När vi väl blir insläppta i hennes laboratorievärld, vill säga. I sin hittills största installationsperformance utgår denna Italienbaserade konstnär ifrån tankeexperimentet Schrödingers katt och verket är enligt henne själv ”en paradoxal illustration av kvanttillstånd”. Begreppet Schrödingers katt springer ur den teoretiska fysikern Erwin Schrödingers experiment från 1935, som i detta ville peka på bristerna i teorin om kvantmekaniken - när denna tillämpas på ett makroskopiskt plan. I praktiken innebar det att placera en katt i en stålkammare tillsammans med ett radioaktivt ämne, som med 50 % sannolikhet kommer falla sönder inom en timme, samt en geigermätare kopplad till en hammare som krossar en flaska cyanid om sönderfall registreras och katten skulle i sådant fall dö. Efter en timme är sannolikheten för liv och död lika stor; utifrån den kvantmekaniska vyn lever nu katten och är död samtidigt. Frågan Schrödinger for efter är: när övergår ett system från en blandning av tillstånd, till antingen eller?

Sceniska rum. Kunst og religion del 2

Scenkonst - Reportage om scenkonst

Skrivet av Liv Kristin Holmberg

apr122013

Fra Oppstandelsesrituale i Kulturkirken Jakob påsken 2012, regi Liv Kristin Holmberg. Bild Itonje Söimer GuttormsenArtikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och var de finns. Genom undersökningen försöker vi förstå förutstättningarna för deras existens, hur de påverkar oss, vilka gemensamma nämnare de har och vilka skillnader de uppvisar. Vi önskar er en god läsning.

Jeg bærer i meg den gamle drømmen. Om at livet kan forvandles gjennom kunsten. Men er det rom for slike drømmer i vår postutopiske samtid? Og da, i tilfelle hvor?

I siste artikkel om sceniske rom skrev jeg om kirkerommet som et mulig sted, til tross for de dilemmaer- politiske, teologiske, kunstneriske - det innebærer. I denne artikkelen ønsker jeg å gå nærmere inn på forholdet mellom kunst og religion, tankegods som ligger til grunn for mitt pågående scenekunstprosjekt, “Kunstliturgien”. Scenekunstprosjektet har dramaturgisk fundament i de kristne riter. Jeg forsøker i artikkelen å argumentere for hvorfor vi idag ikke behøver å avvise kristendommen konsekvent, selv for ikke-troende slik som meg selv. Slik sett kan det åpnes opp muligheten for å tenke kirken som et kunstrom.

Tabuet om å ta de store ord i sin munn

For Nietzsche var kunsten den siste mulige metafysikk i en nihilistisk vestlig verden. Denne oppfattelse kan være vanskelig å spore i det samfunnet vi lever i idag. Å snakke i store ordlag om kunsten eller idealisere en kunstnerisk metafysikk kjennes som noe nærmest ulovlig. Filosofen Jacques Rancière forklarer dette i forhold til hvor viktig spill- og lekbegrepet har blitt i samtidskunsten og legitimeringen av samtidskunsten. Der symboliserer spillet den avstanden man har tatt fra den modernistiske troen på kunstens radikalitet og dens evne til å forvandle verden. Det gamle alvoret har gått tapt. Og i et politisk klima som finnes i Skandinavia, så er det heller ikke så rart at de store visjoner på kunstens vegne har liten plass. I forslaget til det nye partiprogrammet for Arbeiderpartiet, partiet som sitter i regjeringsposisjon i Norge, skisserer de opp sine visjoner for fremtidens kulturpolitikk: “En aktiv kulturpolitikk bidrar til å styrke næringsutvikling og kreativitet. Den skaper arbeidsplasser og er god distriktspolitikk. Kultur er også næring. Arbeiderpartiet vil satse på norsk kunst og design i større grad enn det gjøres i dag. Særlig med tanke på et internasjonalt marked hvor det i dag er en betydelig interesse for norsk kunst og design er dette viktig.” Dette instrumentelle synet på kunsten er estetikkens endelikt. I dette fornuftsdrevne, nytteorienterte samfunn hvor den bekvemme, velsmurte demokratiske ufrihet rår, trengs en kunst som er avsondret fra den offentlige form, mening og adferd.