Pensionerna vid Scenkonstinstitutionerna

dec142010

Skrivet av Linda Eklöf, Ulrika Josephsson, Peter Hansson, Helena Wessman,Ronnie Hallgren

Scenkonst - Debatt om scenkonst

altScenkonstinstitutionerna runt om i landet berikar kulturlivet i hela Sverige. Inte minst barn och unga får ta del av scenkonst genom turnerande verksamhet, skolföreställningar och spännande möten.

Under de senaste 10 åren har scenkonstinstitutionerna drabbats hårt av att scenkonstområdet dras med ett pensionssystem som är dyrt, orättvist och innebär stora, oförutsägbara kostnader för teatrarna. Höga pensionspremier, ibland lika höga som lönen, betalas in till frilansande dansare, sångare och musiker som aldrig kommer dessa till del, då de sällan har en fast anställning när de går i pension. Pensionspremierna tär på de statliga och regionala kulturanslagen till scenkonstinstitutionerna, men är inte till glädje för scenkonsten eller dess utövare.

Dagens pensionssystem innebär att färre barn och unga får ta del av teater. Turnéverksamhet får stryka på foten när scenkonstinstitutionerna inte kan planera sina kostnader. Detta går stick i stäv med regeringens ambitioner som manifesteras genom skapande skola.

Statens satsning på dans har fått fantastiskt genomslag i hela landet. Inte minst barn och unga uppskattar dansen som konstform. Idag nekas sångare, dansare och musiker anställning på grund av höga pensionspremier som inte kan förutses. Regeringens satsningar inom dansområdet stannar av och kulturlivet runt om i landet blir fattigare.

För ett år sedan presenterade en av regeringen utsedd utredare ett förslag till nytt pensionssystem för de scenkonstanställda. Utredningsförslaget löser samtliga problem branschen har levt med under lång tid och innebär ingen ökad kostnad för staten. Enligt förslaget ska arbetsmarknadens parter, i likhet med arbetsmarknaden i övrigt, ansvara för scenkonstnärernas pensionsvillkor.

Den i utredningen presenterade tidplanen förutsatte ett beslut i samband med budgetpropositionen i oktober. Beslutet uteblev till branschens stora bestörtning. Detta innebär en stor ovisshet för scenkonstinstitutionerna i hela landet och hämmar konstnärlig planering och utveckling. Särskilt gränsöverskridande scenkonst, där dans, sång och musik är en del av uttrycket, påverkas negativt. Avsaknaden av beslut, handlingskraft och politisk vilja i denna för scenkonsten så viktiga fråga är djupt oroande.

Just nu pågår genomförandet av den nya samverkansmodellen som innebär att beslut om den statliga kulturpolitiken förs ut till regionerna. Denna genomgripande förändring av den statliga kulturpolitiken sker utan att staten satsar en enda krona extra. Nu skall uppenbarligen också pensionskostnaderna vältras över på regionerna. . Detta innebär en helt ny förutsättning för hela regionaliseringsprocessen. För scenkonstinstitutionerna är detta en ytterst negativ faktor i de samtal som ska ske regionalt inför förhandlingen med staten, eftersom man blir tvungen att ha oklara budgetramar. Detta sker dessutom i en situation där teatrarnas ekonomi redan är hårt pressad och uppräkningen för kostnadsökningar närmast obefintlig.

För att scenkonstinstitutionerna ska kunna fortsätta bidra till att berika människors liv i hela Sverige behövs politisk vilja. I den stora omstöpning av den statliga kulturpolitiken som just nu pågår behövs tydliga riktlinjer.  Det kan inte vara regeringens mening att kostnaderna för dagens bristfälliga pensionssystem ska bäras av regionerna. Ansvariga statsråd måste därför agera skyndsamt för att säkerställa att ett nytt pensionssystem sjösätts enligt den utredning som ligger. Sker inte det är det stor risk att teaterliver i hela landet utarmas.

Linda Eklöf, ordförande för Folkteatern Göteborg Ekonomisk förening
Ulrika Josephsson, VD Folkteatern Göteborg Ekonomisk förening
Peter Hansson, VD GöteborgsOperan
Helena Wessman, VD/Konstnärlig chef Göteborgs Symfoniker
Ronnie Hallgren, VD/Teaterchef Göteborgs Stadsteater