Fördelningspolitiken för fri scenkonst

nov172011
Skrivet av Max Lundqvist
PDFSkriv ut

Framtiden är osäker för den fria scenkonstenFramtiden är osäker för den fria scenkonsten

Problemen med fördelningspolitiken för bidrag till fri svensk teater är inte blockpolitiska, dom är fundamentala. Sedan Madeleine Sjöstedt blev Kulturborgarråd har plötsligt Claes Wahlin blivit en grävande och granskande kulturjournalist. Men bidragspolitiken måste alltid granskas, inte bara när alliansen har makten. Den 8 november skriver Wahlin i SvD om marknaden kontra konsten. Innehållet är välformulerade självklarheter för de flesta som intresserar sig för skapandet, den kreativa processen. Men vilken praktisk fördelningspolitik förespråkar Wahlin? När Wahlin använder sin position och sina möjligheter att påverka, så vill jag inte bara ta del av skepcism inför alla former av utveckling och förändring. Vilka kriterier skall råda, när pengarna fördelas? Och hur skall vi sökande veta att ansökningarna bedöms korrekt i en utsatt konkurrenssituation? Bidragspengarna är ytterst begränsade, och vi är många som vill ha del av kakan.

Kulturförvaltningen har i år tagit ett drastiskt beslut, ett revolutionerande beslut, att sänka bidragen till Fria Teatern i Högdalen. Argumentet var att Fria Teatern konstnärligt inte kunde försvara sina stora bidrag. Detta har upprört många. Så gör man bara inte, enligt kritikerna. Madeleine Sjöstedt har utpekats som boven i dramat (trots att makten har tre nivåer – den politiska, handläggaren och referensgruppen). Tidigare i år har Claes Wahlin, tillsammans med en rad andra recensenter (Lars Ring, Margareta Sörenson & Ingegärd Waaranperä), offentligt försvarat Fria teaterns höga bidrag. Sett till bidragens storlek, så har Fria Teatern under 30-40 år värderats som vore den svensk teaterelit. Ska vi utgå ifrån att det även är Wahlins åsikt? Argumenten som recensenterna framförde var lika tydliga som höstens dis.

När Brigitta Sundberg och Håkan Jonson (grundare och konstnärliga ledare för Fria Teatern sedan 1969) skall prioriteras år efter år, så väljs andra automatiskt bort. Nya generationer släpps inte in, nya röster tystas ner och embryon till en mer angelägen teater förtvinar. Den fria teatern ignoreras, till förmån för de som en gång i tiden kravlade sig in på bidragslistorna. När Wahlin och andra ger sig in i bidragsdebatten och försvarar en enskild bidragstagare – har man då tagit del av alla ansökningar? Naturligtvis inte. Man tar sig rätten att tycka i ett enskilt ärende, utan att ta hänsyn till rådande kriterier och konkurrenssituation. Detta lösryckta tyckande måste ersättas med en seriös debatt om hur pengarna skall fördelas. Syftena med bidrag till fri scenkonst har successivt övergetts, och ersatts med löpande verksamhetsbidrag till några få konstnärer med fast scen (De fria institutionerna). Bidrag som Wahlin uppenbarligen anser aldrig får sänkas. Man är antingen innanför eller utanför murarna till bidrag – istället för kvalitetskriterier som styrmedel så har vi en mur. Denna konservativa, konserverande, hållning urholkar svensk teater. Är det så Claes Wahlin vill ha det?

En lamslagen hantering av bidragsfördelningen har medfört att teori och praktik har glidit isär, vilket skapat förvirring och tjäle i systemet. När bidragspengarna redan på förhand är öronmärkta till några få fria institutioner, så kan man inte samtidigt hävda att bidragen till fri scenkonst fördelas enligt kvaliteter på teaterkonsten. Inte om man är uppriktig. För att inte bedrägeriet skall avslöjas så mörkar man argumenten bakom besluten.

Vi har i Sverige ett antal stora teaterinstitutioner, regionteatrar och fria teaterinstitutioner. Samt en fri scenkonst. Jag anser att det är på tiden att de kommunala och statliga bidragssystemen justeras, så att den fria scenkonsten åter kan få bidrag. Kvalitetskriterier för bidrag får inte stanna vid att vara teori.

Separera Den fria scenkonsten från De fria institutionerna, genom att garantera 70% av bidragspotten till De fria institutionerna och 30% till Den fria scenkonsten. Formulera tydliga kriterier/prioriteringar för bidrag. Tvinga beslutsfattarna att skriftligt motivera sina beslut, med kriterierna som utgångspunkt. Och dela ut en mindre del av pengarna efter genomförandet, så att konstnärlig kvalitet uppmärksammas och uppmuntras in i framtiden.

Låt konstnärligt mod och kvalitet löna sig på riktigt.

 

Max Lundqvist, Regissör & skådespelare
Inline article positioning by Inline Module.

Debatt om scenkonst

Ett nytt vägval för Folkoperan?

Publicerad i Debatt om scenkonst

Det finns naturligtvis ingen överenskommen konstnärlig inriktning mellan operascenerna, vare sig på nationell eller internationell nivå. Man går sina egna vägar, gör sina egna konstnärliga val. Att det underhand etablerar sig något som kan likna detta - ett slags ...

Fördelningspolitiken för fri scenkonst

Publicerad i Debatt om scenkonst

Problemen med fördelningspolitiken för bidrag till fri svensk teater är inte blockpolitiska, dom är fundamentala. Sedan Madeleine Sjöstedt blev Kulturborgarråd har plötsligt Claes Wahlin blivit en grävande och granskande kulturjournalist. Men bidragspolitiken måste alltid granskas, inte bara när alliansen har ...

Vilket elände!

Publicerad i Debatt om scenkonst

Parkteaterpremiär i Vitabersparken. Sommaren är här, man packar sin korg med mat och vin och tränger ihop sig med 600 andra förväntansfulla. Premiär med Brechts Bröllopet i fredags.
Vilken kväll! Det måste varit 25 grader, man sitter ...

ON CONTINUITY

Publicerad i Debatt om scenkonst


The ecclesial uproar connected to the conflict between traditionalists and progressives shows no sign of calming down, and even appears accentuated, given that the papal positions defy - and it could not be otherwise - this kind of ...

Teater på riktigt?

Publicerad i Debatt om scenkonst

 

Författaren och etikforskaren Ann Heberlein känner inte igen sig som före detta patient inom psykiatrin i Teater Giljotins uppsättning Bli en dåre! Det är inte på riktigt, det är lögn, skriver hon.  "Kanske mina egna erfarenheter står i vägen" . ...

SPEGLINGAR I SPORTENS VÄRLD

Publicerad i Debatt om scenkonst

 

Den 6 januari 1961 föddes ett program som styrt mitt liv, mina söndagar, mina idrottsliga drömmar. Jag minns det väl då när tiden stod stilla och idrotten var mer än en hobby.

Programmet skapade idoler som senare kom att uppfylla de ...

Allt har sin begränsade brinntid

Publicerad i Debatt om scenkonst

Det fria teaterlivet existerar i trots mot det institutionaliserade, inte bara men till stor del. Man vill vara fri. Man samlas runt konstnärliga idéer, oftast i grupp. Det kan gälla det rumsliga, det formmässiga och det kan handla om innehållet.

Ändå finns det i ...

Exhibitionistisk inkompetens

Publicerad i Debatt om scenkonst

Att driva en tidskrift är ett tungt arbete och att få respons känns alltid värdefullt. En positiv recension värmer av uppenbara skäl och en negativ recension kan ofta bidra till att förbättra innehållet och ge en hint om hur läsarna ...

Pensionerna vid Scenkonstinstitutionerna

Publicerad i Debatt om scenkonst

Scenkonstinstitutionerna runt om i landet berikar kulturlivet i hela Sverige. Inte minst barn och unga får ta del av scenkonst genom turnerande verksamhet, skolföreställningar och spännande möten.

Under de senaste 10 åren har scenkonstinstitutionerna drabbats hårt av ...

Om den fria debatten

Yttrandefriheten omfattar rätten att yttra och föra fram åsikter utan censur, begränsning eller någon typ av bestraffning enligt FN:s deklaration. Vårt val att inte profilera oss politiskt är det som skiljer Tidningen Kulturen från många tidningar i Sverige. Ingen artikel  speglar Tidningen Kulturens estetiska, politiska, etiska åsikter, utan tillhör enbart den enskilda författaren till varje essä, porträtt, reportage, krönika, recension eller insändare vi publicerar.