Innehåll: Tidningen Kulturens kategorier Scenkonst Debatt om scenkonst
Debatt om scenkonst
Fördelningspolitiken för fri scenkonst
Framtiden är osäker för den fria scenkonsten
Problemen med fördelningspolitiken för bidrag till fri svensk teater är inte blockpolitiska, dom är fundamentala. Sedan Madeleine Sjöstedt blev Kulturborgarråd har plötsligt Claes Wahlin blivit en grävande och granskande kulturjournalist. Men bidragspolitiken måste alltid granskas, inte bara när alliansen har makten. Den 8 november skriver Wahlin i SvD om marknaden kontra konsten. Innehållet är välformulerade självklarheter för de flesta som intresserar sig för skapandet, den kreativa processen. Men vilken praktisk fördelningspolitik förespråkar Wahlin? När Wahlin använder sin position och sina möjligheter att påverka, så vill jag inte bara ta del av skepcism inför alla former av utveckling och förändring. Vilka kriterier skall råda, när pengarna fördelas? Och hur skall vi sökande veta att ansökningarna bedöms korrekt i en utsatt konkurrenssituation? Bidragspengarna är ytterst begränsade, och vi är många som vill ha del av kakan.
Kulturförvaltningen har i år tagit ett drastiskt beslut, ett revolutionerande beslut, att sänka bidragen till Fria Teatern i Högdalen. Argumentet var att Fria Teatern konstnärligt inte kunde försvara sina stora bidrag. Detta har upprört många. Så gör man bara inte, enligt kritikerna. Madeleine Sjöstedt har utpekats som boven i dramat (trots att makten har tre nivåer – den politiska, handläggaren och referensgruppen). Tidigare i år har Claes Wahlin, tillsammans med en rad andra recensenter (Lars Ring, Margareta Sörenson & Ingegärd Waaranperä), offentligt försvarat Fria teaterns höga bidrag. Sett till bidragens storlek, så har Fria Teatern under 30-40 år värderats som vore den svensk teaterelit. Ska vi utgå ifrån att det även är Wahlins åsikt? Argumenten som recensenterna framförde var lika tydliga som höstens dis.
Vilket elände!
altParkteaterpremiär i Vitabersparken. Sommaren är här, man packar sin korg med mat och vin och tränger ihop sig med 600 andra förväntansfulla. Premiär med Brechts Bröllopet i fredags. Vilken kväll! Det måste varit 25 grader, man sitter som i en gigantisk gryta i denna arenateater. Värmen håller i sig under hela föreställningen. Det är fullsatt och det skymmer långsamt i ett makalöst släpljus som tränger ner genom grenverken.
Så börjar det. Man tror knappt sina sinnen och tänker i sitt stilla: kunde inte detta gamla lik fått vila i frid. Stycket lär handla om att den då 21-årige Brecht retade sig på att borgerligheten vill ha det fint omkring sig. Och det som ska vara roligt är att de egenhändigt tillverkade möblerna kraschar, den ena efter den andra. Och deras superborgerliga bröllop kraschar naturligtvis också. Aktuellt? (Stolarna är limmade för hand med "eget illalutande lim" -är du med på den metaforen? Unga män i 20-årsåldern är det).
