Den polska staden Toruń och den stulna klockan i Uppsala domkyrka

jun052012

Skrivet av Johan Werkmäster

Reportage

TorunTillsammans med Ukraina är Polen värdland för fotbolls-EM som drar igång den 8 juni. Under några sommarveckor kommer landet att invaderas av utländska fotbollsfans. Men de reser inte till Toruń, inga matcher spelas där. Här hemma är den vackra staden ganska okänd trots många beröringspunkter med Sverige. Karl X Gustav och Karl XII har härjat i trakten. Den svenska prinsessan Anna Vasa är begravd där. Och i Uppsala domkyrka hänger en gammal, gigantisk klocka som en gång i tiden stals i Toruń.

Tyska orden grundade staden vid floden Wisla på 1230-talet. Idag bor ungefär 200 000 människor i Toruń, som anses vara Polens bäst bevarade gotiska samhälle. Den vackra medeltida stadskärnan finns sedan 1997 med på Unescos världsarvslista.

Under några soliga junidagar flanerar jag runt i centrum, mestadels i Gamla stan, längs kullerstensgränder mellan gotiska kyrkor, höga eleganta köpmanshus och gamla renoverade spannmålsmagasin. Under flera århundraden var Toruń centrum för handeln med vete. Spannmål från bördiga fält österut fraktades vidare längs floden norrut till hamnen i Gdańsk.

Jag går genom ruinerna av Tyska ordens slott, vandrar längs de magnifika resterna av den gamla ringmuren och söker mig ner mot floden. Den är så pass förorenad att man inte bör bada i den, men det är nöjsamt att sakta strosa längs strandpromenaden och betrakta människor som ligger och solar eller tar sig en drink på någon av de flytande serveringarna som är förtöjda längs kajen.

Det stora flanör- och shoppingstråket i Gamla stan är gågatan Szeroka, som sedan mitten av 1990-talet är belagd med röd Älvdalskvartsit från den lilla byn Mångsbodarna – mest känd som en av Vasaloppets blåbärskontroller – i Älvdalens kommun i Dalarna. När det stod klart att de styrande i Toruń tänkte köpa gatsten för mångmiljonbelopp av det svenska företaget Wasasten bröt protester ut. Varför kunde man inte nöja sig med vanlig polsk sandsten? Någon fick då för sig att ta dit en elefant som fick provgå gatan. Den svenska stenen höll och kritiken tystnade.

När gågatan invigdes var en delegation från Älvdalen på plats med kommunalrådet i spetsen. Han höll tal och sedan tog folkdansare och spelmanslaget över. De gav ett antal prov på sin repertoar. Publiken applåderade artigt men verkade samtidigt en aning uttråkad av den – i polska öron – ganska enformiga fiolmusiken.

– Kan dom bara en låt? frågade en dam.

Idag bor ungefär 200 000 människor i ToruńEn herre framhöll att det inte var mer än rätt att svenskarna nu rustade upp Toruńs stadskärna med tanke på hur de hade förstört staden på 1600- och 1700-talen.

Astronomen Nicolaus Copernicus föddes i Toruń 1473. Han står staty på stora torget och en gata bär hans namn. I ett ståtligt hus, där man tror att han växte upp, har ett museum inrättats. Men Copernicus lämnade födelseorten redan i 18-årsåldern och bodde större delen av sitt liv i den nordpolska staden Frombork. Dit kom den svenska armén med Gustav II Adolf i spetsen i juli 1626 och lade beslag på Copernicus efterlämnade bibliotek, vilket så småningom hamnade på Carolina Rediviva i Uppsala.

Copernicus privata böcker är långtifrån det enda värdefulla krigsbytet från Polen som finns i Sverige. Under 1600-talet och början på följande sekel var det mer regel än undantag att svenska arméer invaderade det södra grannlandet, plundrade och mördade. Brutaliteten var häpnadsväckande. Många samhällen utplånades nästan. Otaliga krig har utkämpats på polskt territorium; omkring 600 000 föremål – tavlor, böcker, konstföremål och annat – lär ha tagits som krigsbyten och hamnat utomlands. En ansenlig del finns säkert i Sverige.

Toruń intogs av både Karl X Gustav och Karl XII. Den förre kom dit med sin armé den 16 november 1655 och började genast beskjuta den välbefästa staden. Efter några dagar gav invånarna upp. Karl XII anlände med 25 000 man i maj 1703. Den gången varade belägringen i flera månader men i oktober hissades äntligen vit flagg i Toruń. Svenskarnas byte blev rikt. Man tog bortåt 5 000 fångar och la beslag på mängder av vapen och värdefulla föremål. Bakom sig lämnade Karl XII en stad i förödelse.

Bland rariteterna som stals i Toruń fanns en värdefull kalk som man sen början av 1700-talet har druckit nattvardsvin ur i Carolikyrkan i Borås. Sannolikt är mängder av rövade föremål från Toruń spridda över Sverige. Det största av dem alla – en gigantisk klocka – hänger i Uppsala domkyrka.

I Toruń träffar jag Pawel Bukowski, en ung, historieintresserad man. Han börjar genast tala om mina landsmäns härjningar i trakten.

– Du vet väl att en klocka i Uppsala domkyrka stals i Toruń, säger han.

Det hade jag ingen aning om, men jag har senare förstått att det är sant. I Uppsala domkyrkan hänger fem klockor: Storan, Thornan, Malman, Massan och Bönan. I den näst största av dem, Thornan, finns en inskription: ”Med Guds Hielp af Konung Carl D XII Tagen i Staden Thorn D 4 October Ao 1703”. Thorn är det tyska namnet på Toruń. Innan svenskarna skövlade staden hängde klockan i Jakobskyrkan. Hur man lyckades forsla den nära fyra ton tunga pjäsen till Uppsala är ett mysterium.

Folket i Toruń har flera gånger krävt klockan tillbaka, senast i juli 2010 då man skrev brev till Dag Hartelius, Sveriges dåvarande ambassadör i Warszawa. När jag knappt ett år senare pratar med Pawel Bukowski har det ännu inte kommit något svar. Jag lovar att forska i saken.

Folket i Toruń har flera gånger krävt klockan tillbakaDen 19 juni 2011 mejlar jag till svenska ambassaden i Polen och frågar hur man reagerat på skrivelsen. Hartelius har nyligen lämnat sin post; jag får svar från förste ambassadsekreteraren. Han har talat med kollegor men ingen minns något brev från Toruń. Han har inte heller hittat någon information i ambassadens arkiv.

Jag skickar mer specificerade uppgifter och bifogar en kopia av skrivelsen. Nu får jag napp. Dokumentet från Toruń har diarieförts och vidarebefordrats till kulturdepartementet i Stockholm den 3 september 2010. Ambassadsekreteraren föreslår att jag ska höra av mig dit. Vilket jag gör den 6 juli 2011. Jag ber att få veta om några åtgärder vidtagits. Från kulturdepartementet får jag ett kvitto på att mejlet mottagits.

Veckorna går utan svar. Den 29 augusti hör sekreteraren på ambassaden i Warszawa av sig. Han påpekar att brevet från Toruń saknade svarsadress varför ambassaden har betraktat det mer som ett upprop. ”Ambassaden har kontaktat Riksantikvarieämbetet för att få vägledning i detta och liknande ärenden”, tillägger han. Med vändande e-post ger jag honom en adress i Toruń dit ett eventuellt svar kan skickas.

Sen dess har det varit tyst. Kulturdepartementet har inte behagat höra av sig. Jag tror knappast att folket i Toruń på allvar har räknat med att kyrkklockan ska återbördas till staden, men de hade nog hoppats att svenska myndigheter åtminstone skulle idas svara på deras skrivelse. Den invånare från Toruń som vill lyss till klangen från Jakobskyrkans gamla klocka må även fortsättningsvis bege sig till ärkebiskopssätet i Sverige.

Johan Werkmäster, Text och bilder