Heteronormens paradis

feb172010

Skrivet av Klas Lundström

Reportage

altDen 8 april 2006 gjorde sig den jamaicanska dagstidningenSunday Herald's skyldig till hets mot folkgrupp med löpsedeln:"No homos!"

Uppmaningen följdes upp av en ingående artikel i vilken dåvarande oppositionsledaren Bruce Golding tillsammans med andra inflytelserika politiska aktörer försvarade Jamaicas konstitutionella förbud mot homosexualitet. I dag är Bruce Golding Jamaicas premiärminister och situationen för landets hbt-personer är minst lika allvarlig som tidigare.

I en undersökning från sommaren 2008 visade det sig att 70 procent av befolkningen anser att hbt-personer inte förtjänar tillgodosedda mänskliga rättigheter som övriga i samhället, vilket i spåren av indirekt politiskt sanktionerat våld och trakasserier lett till att hundratals hbt-personer tvingats fly Jamaica för ett nytt liv i Storbritannien, USA eller Kanada. De mest kända gay-aktivisterna, Brian Williamson och Steve Harvey, mördades av ursinniga mobbar 2004 i dåd där polisväsendet aktivt medverkat. Sedan 1997 har omkring 40 personer - majoriteten män - mördats på grund av sin sexuella läggning.

Den jamaikanske aktivisten Brian Williamson som blev mördad I Kingston Den ingrodda homofobin förefaller vara nära besläktad med det utbredda sexuella våldet riktat mot kvinnor, och framför allt minderåriga.Amnesty International kartlägger hur diskriminering och sexuellt relaterat våld överlag är accepterat på Jamaica, landet med världens högsta mordstatistik per capita. Omedelbara åtgärder måste till för att skydda landets minderåriga, fastslår organisationen i rapporten "Just a Little Sex", från 2006.

"Det sexuella våldet och diskriminering riktad mot kvinnor och minderåriga flickor är oacceptabelt högt. Särskilt minderåriga flickor löper stor risk att bli utsatta för sexuellt våld och omedelbara åtgärder behövs för att beskydda dem", skriver Amnesty International.

Jamaicas kanske största exportprodukt, musikindustrin, bidrar inte till öppnade dörrar till nya värderingar och respekterande inför människors olika sexuella orienteringar. Tvärtom förblir Jamaicas kulturliv en slags moralisk väktare som värnar landets sexistiska och homofobiska strömningar. Dancehallscenen, framför allt, innehåller inte bara verbalt romantiserade inslag av våld, narkotika och kvinnoförnedrande uppmaning - själva danserna (som ofta sänds i direktsändning) består av rörelser som påminner om sexuella övergrepp. Bland gemene jamaican är inställningen till dancehall inte mycket mer en axelryckningar:

   - Det är en del av Jamaica, säger en gift kvinna med en 11-årig dotter.

Det är en utbredd inställning till Jamaicas dancehallkultur, i stad såväl som på landsbygd. Alternativen till det sexistiska och hbt-fientliga utbudet lyser också dess värre med sin frånvaro. Kulturen genererar i mycket pengar genom skivförsäljningar, konserter och andra evenemang. Det har försatt, exempelvis, ölproducenter och andra sponsorer knutna till kultursektorn i en beroendeposition, men det är just genom att sätta press på dessa finansiärer som saker i rätt riktning tycks kunna möjliggöras.

Homosexualitet är i praktiken olagligt och straffet för offentligt umgänge mellan samkönade är upp till tio år i fängelse. Ett "brott" som väcker starka känslor hos gemene jamaican. Blotta frågan kring hbt-frågor väcker ursinnigt raseri i mångas ögon. Raseri inte riktat mot staten och förbudet mot vad som i allt fler länder är en självklar rättighet, utan mot althomosexualiteten i sig. Det handlar om att resa sig mot något "avvikande", något som utmanar den kulturella hierarki som råder på Jamaica. Något som visar på den makt kyrkan, de konservativa politiska rösterna och den heteronormativa kulturen har här. Det visar kanske främst på politiska prioriteringar och politikers feghet; man spolierar inte gärna karriärer för hbt-frågans skull. Däremot kan man, som i nuvarande premiärminister Bruce Goldings fall, göra homofobin till sitt varumärke, och genom det vinna människors sympatier.

Från hbt-personers plats i den sociala periferin är förhoppningarna om töväder små.

   "Varje söndag i kyrkan undrar jag varför detta händer mig", sa en man till tidskriftenTime - efter att ha misshandlats och fått sitt levebröd förstört utan rättsliga följder.

Anledningen till att han slogs gul och blå var de facto att han attraheras av män.

Klas Lundström