Klart som glas - från Venedig på Hallwylska

jul092011
Skrivet av Birgitta Milits
PDFSkriv ut

UtställningsvyUtställningsvyAlla vet vad glas är för något.
Men vad är glas gjort av? Det är inte lika många som vet.
Grundbeståndsdelen är kvartssand (kiseldioxid) och till detta blandar man in olika ämnen som sand, kalk, sandsten och soda eller pottaska och mönja. Glaset färgas genom tillsatser av olika metalloxider. Fenicierna var bland de allra första som kunde tillverka glas. De var sjöfararfolk från trakterna kring nuvarande Syrien och Libanon. Deras handelsområden kom så småningom sträcka sig över Egypten och vidare runt Medelhavets kuster. Konsten att tillverka glas kan dock ha funnits för mer än 4000 år före vår tideräkning.

I Venedig visades 1988 en utställning om fenicierna på Palazzo Grassi. Chef då var Pontus Hultén. Där fann några föremål av färgat glas. Att Fondazione di Venezia sommaren 2011 i Stockholm ställer ut glasföremål från Venedig ser jag som ett lyckligt sammanträffande. De visas på Hallwylska Museet vid Hamngatan i Stockholm. Detta är ett privatpalats som byggdes av Wilhelmina och Walther von Hallwyl 1893-1898. Redan från början fanns tanken att skapa ett museum. De många rummen speglar olika historiska stilar samt kolossala samlingar av allt från dyrbarheter till knappar. Ett rum minns jag som trivsamt och det var rökrummet - med turkisk anknytning, förstås. Till hjälp i glasutställningen har besökaren en katalog på italienska och svenska. Den är försedd med register över glasbruk, glasbruksmästare och designer samt en fackordlista under redaktion av Rosa Barovier Mentasti. Mycket bra.

Vaso, Napoleone Martinuzzi, Zecchin Martinuzzi Vetri Artistici e Mosaici, 1934Vaso, Napoleone Martinuzzi, Zecchin Martinuzzi Vetri Artistici e Mosaici, 1934 Venedigs storhetsperiod som glastillverkare i Europa sträckte sig från 1200-talet till slutet av 1600-talet. Det finns bevarade venetianska glas från 1400-talet. Formerna var något tyngre då och hade ofta målad dekor med religiösa eller mytologiska motiv. En förändring inträdde omkring år 1500 då man började blåsa pokaler, bägare, skålar, fat och vaser med tunna väggar. Föremålen kunde vara färglösa eller färgade och kunde ha applicerade ornament enligt gamla tekniker. Under 1800-talet fick bortglömda metoder och modeller förnyat intresse. Det finns glasblandningar som ännu inte klarlagts men forskning pågår kontinuerligt. På grund av brandrisken förlades glastillverkningen redan från början till Murano på fem öar i lagunen strax norr om Venedig.

Glaskonstnären Paolo Venini (1895-1959) är berömd för sina arbeten i gammal tradition men även som förnyare. Många formgivare har under årens lopp sökt sig till honom. Bland dessa var svenskan Tyra Lundgren som arbetade hos Venini åren 1934-1940. En 2,5 m hög relief i fajans av henne och i polykrom färg finns att beundra vid ingången till MMF- verkstaden i Båstad. Den föreställer hennes goda vän Märta Måås- Fjetterström och stod färdig 1947.

Ett annat exempel från utställningen på Hallwylska palatset är "Mani artigiani" (Konstfärdiga händer) av Francesco Andolfato från 1948. Det är en del av en skål som gått sönder. Konstnären föddes i Venedig 1924 och började tidigt lära sig gravera hos sin farbror Romeo Ongaro. 1948 avlade han examen efter högskolestudier och samma år deltog han i Venedigbiennalen med just den här skålen. Motivet visar händerna på en spetssömmerska, där hon med nål och tråd broderar en fågel - i sin tur ett exempel på fin venetiansk spets. Sådan kan vara var sydd eller knypplad. Emellertid gick skålen sönder och köparen bad Andolfato att han skulle göra en ny. Kopian är fotograferad i katalogen medan ett stycke av originalskålen finns med på utställningen. Samarbetet mellan Andolfato och hans farbror Ongaro är ett exempel på hur glasfamiljer kunde arbeta tillsammans i flera generationer.

Vaso Voli sul Mare, Vittorio Zecchin, Scuola serale Abate Zanetti (SALIR). Utförande: Marco Varisco, 1942.Vaso Voli sul Mare, Vittorio Zecchin, Scuola serale Abate Zanetti (SALIR). Utförande: Marco Varisco, 1942. Toni Zuccheris "Pärlhöna" är en skulptur från 1964. Fågelkroppen är blåst av en antracitgrå glasmassa med insprängda ljusa fläckar som ger intryck av solskimmer över fjäderskruden. Det är en vacker balans mellan den överdrivet långa, smala halsen med huvudet i starkt rött, vitt och svart glas och fötterna i brons. Dessa är utförda i en mycket gammal teknik som vi kallar cire perdue (förlorat vax). Den innebär att man omger en modell av föremålet med vax, packar in alltsammans i en massa som tål hög värme till exempel gips. Därefter upphettar man det hela under hög värme. Vaxet smälter då och rinner ut och i hålrummet som uppstår häller man i smält metall. När allt stelnat slår man sönder formen och kvar finns - i det här fallet - fågelns ben av brons. En stor del av utförandet av den här glasskulpturen har sina rötter i romartiden vars traditioner Paolo Venini tagit upp och vidareutvecklat.

Två hästar från 1984 är 27 cm höga, även de är formgivna av Toni Zuccheri. Den grönaktiga glasmassan har vackra skiftningar och formen på hästarna är märklig. De har två framben men i stället för bakben stöder de sig på sina långa, smäckra svansar. I djurens hållning tycker jag mig se vilken av dem som är hingsten. Han har svart, lockig man av glas och vänder huvudet bakåt mot stoet som har svart, slät man. Kropparna har ett yttre skikt av kristall. Förutom manarna är deras små huvuden (ett tecken på ädel ras) och frambenen i svart glas.

Givetvis finns det många tunnväggiga blåsta glas att glädjas åt. Om allt detta kan man läsa i katalogen.

Birgitta Milits



Inline article positioning by Inline Module.

Kulturreportage

Skratt, gråt och förväntan på ”romance”

Publicerad i Kulturreportage

“Make them laugh, make them cry, make them wait.” Detta uttalande tillskrivs Charles Dickens, men det skulle lika gärna ha varit Julian Fellowes som sagt de bevingade orden. För Downton Abbey handlar om tragedi, komedi, romans … och att vänta...

Rendezvous i Wien med kompositörerna Gluck, Gassmann, Salieri och Mozart

Publicerad i Kulturreportage
Är det så med oss människor att vi gillar se på och höra om när andra träter och slåss? I Mozart Haus i Wien pågår just nu och fram till 11 januari 2015 utställningar om Antonio Salieri och Christoph Willibald...

Wallace Stevens. Till en gammal filosof i Rom

Publicerad i Kulturreportage

Den spanskamerikanske, katolske filosofen George Santayana (1863-1952) undervisade under några år i Harvard och påverkade då blivande författare som T.S.Eliot och Gertrude Stein.

 Wallace Stevens (1879-1955), poet och försäkringsdirektör, studerade i Harvard när Santayana var där. Stevens var inte Santayanas elev,...

Thomas Hardy. Sammanstötningen (rader när Titanic gick under)

Publicerad i Kulturreportage

Efter oceanångaren Titanics undergång i april 1912 organiserades insamlingar till stöd för de överlevande. Thomas Hardy ombads att medverka med en dikt till en sådan insamling, och skrev då The convergence of the twain.

 Det är en kort, tät dikt. Den...

Storpolitiken i änkefru Hjorths sängkammare Storpolitik och rena Almedalen i Örebro 1812

Publicerad i Kulturreportage

”Ryssland och England gick in i en sängkammare hos änkefru Hjorth på Storgatan i Örebro och slöt fred.”

Det låter som en absurdistisk pjäs men är faktiskt vad som hände den 18 juli 1812. I Örebro. Storpolitik med fredsförhandlingar och avtal...

Jansonitmålaren Olof Krans. Bishop Hill, svenskhet på prärien IV

Publicerad i Kulturreportage

De gamla jansoniterna hänger på väggarna och blickar ut ur historien som själsliga vittnen berättande om det som en gång var av umbäranden, fattigdom, religiösa kontroverser, personliga fejder men också om framgångar, glädjerika för kolonin, när projekten gick i hamn...

Dystopiernas bästa tid är nu! - Hungerspelen gjorde oss hungriga efter mer

Publicerad i Kulturreportage

”Vår bästa tid är nu!” sjöng en gång Jan Malmsjö. Kanske är det så, att vår bästa tid är nu, i alla fall om man kollar in science-fiction dystopierna som blomstrar just nu (utopier är det däremot ont om!). Dystopierna...

”Johan på snippen han spelte klaver!” Bishop Hill, svenskhet på prärien III

Publicerad i Kulturreportage

När vi sitter på halmbalar mitt i den vackra parken i svenskbygdens Bishop Hill på prärien i Illinois USA och deltar i det traditionella firandet av Jordbruksdagarna och tillsammans med en publik av svenskättlingar lyssnar när den svenskättade Wayne Nordstroom...

Gustav Mellberg - den förste utvandraren från Habo till Nordamerika 1843

Publicerad i Kulturreportage

För drygt tvåhundra år sedan föddes Gustav Mellberg eller Gustav Andersson, som han hette fram till den dag då han vid 14 års ålder började skolan vid Jönköpings Högre Lärdomsskola.

Gustav var son till bonden i Anders Andersson och dennes hustru...