Urkult 2011 med fantastisk musik och eldshow

aug092011

Skrivet av Mikael Audell, Sunna Nordgren

Reportage

Teater SlávaNågonstans mellan Bräcke och Ragunda dånar ett tåg fram. Nåja, dånar, är kanske att ta i – det gamla veterantåget körs i bekväma 90 kilometer i timmen, och det tar nära tio timmar att ta sig från Stockholm till Ådalslidens station, precis invid Nämforsen.
Vi befinner oss på Urkultståget, där förväntansfulla festivalbesökare och liveband på tåget gör att tiden flyger förbi. Plötsligt befinner vi oss i Långsele där vi gör ett kort uppehåll.

Vi kliver av för att sträcka på benen, och ser genom det lätta regnet hur ett diesellok kopplas på. Den sista biten saknas nämligen strömledningar. När vi kommer fram är eftermiddagen långt skriden, och festivalen är igång. Det första som möter en när man kommer in på festplatsen är en stor lekplats, där både barn och vuxna gungar, klättrar och går på lina. Bortom den breder scener, barer och matstånd ut sig. Även om festivalplatsen är ett skådespel i sig, så är det mot scenerna våra blickar söker sig. Torsdagskvällen bjöd i musikväg bland annat på Shukar Collective, ett Rumänskt band som blandar traditionell, romsk musik med elektroniska tongångar. Bandet spelar på Solskenen, den mindre av festivalens två utomhusscener.

Jag hörde tidigare på dagen hur musiken beskrevs som björnfångarmusik, och det fångade mitt intresse. Det är smockat framför Solskenen, och folk dansar för fullt till denna udda musik. Tyvärr blir det en aning långdraget efter en stund, då de elektroniska beaten alltför mycket liknar varandra. Efter en timmes dansande är showen över, och många väljer att inta kvällens middag i något av de närbelägna matstånden.

Här kan man välja på allt från linser och ris till pannkakor med grädde och sylt eller kött, potatis och bearnaisesås. Festivalen stoltserar med att minst 95 % av all mat som säljs är ekologisk, och att även bestick, tallrikar och plastmuggarna (som är gjorda av majsstärkelse) är komposterbara.

Junip José GonzalesEfterhand bänkar sig tusentals besökare framför och runt stora scenen. Det är dags för kvällens riktiga höjdpunkt: Eldnatten. Teater Sláva har i flera år inlett Urkultfestivalen genom att vid midnatt på den första dagen bjuda på en eldshow. Egentligen är ordet eldshow inte tillräckligt. Det är mer av en föreställning. Ett konstverk, där sång på främmande språk, dans och eld förmedlar en känsla av något uråldrigt och mystiskt. Platsen för festivalen är en tusenårig festplats, och när mörkret sänker sig och eldarna tänds känns det i luften. Med orden ”Efter tusentals år tänds återigen eldarna invid Nämforsen” är festivalen öppnad.

Fredagens program är fullspäckat, och här märks det att festivalen är mycket mer än artister på de olika scenerna. En populär aktivitet är Polskeverkstaden. Den hålls på den öppna platsen framför den stora scenen, och människor i alla åldrar stampar tretakt så det knakar i träplankorna. Andra väljer att animera i filmjölk, tävla i poesi eller att bada i älven. Regnmolnen hänger hotfullt över Näsåker, men det verkar inte bekymra festivalbesökarna särskilt mycket.

På musikfronten finns många intressanta nummer. Syster Fritz med sin annorlunda, pop-doftande folkmusik spelar i kyrkan, och Mittfolk, med mer traditionella folkmusiktoner, spelar på Stora Scen. Det är överlag mycket folkmusik, och det verkar gå hem hos festivalbesökarna. Bland dagens musikaliska höjdpunkter finns framförallt Junip och Rising Appalachia. Förstnämnda, med José Gonzales i spetsen, blir nästan märkligt dragigt trots sitt lugna tempo. Folk dansar och sjunger med, och det är tydligt att bandet trivs på scen.

Rising Appalachia är två tjejer som är svåra att rama in och det är det som gör det så bra. De blandar friskt mellan all världens musikstilar och tar sig tid att mellan låtarna berätta om sina resor och upplevelser där de ofta hämtat sin musik ifrån.

DanslogenLördag och festivalens sista dag. Ett ihållande duggregn slår mot tältdukar och regnjackor, men stämningen är fortsatt på topp. Folkmusiktemat fortsätter med bland annat Väärt, hemmahörande i Umeå, och med ett alldeles eget sätt att blanda folkmusik och rock. Många av dagens artister är både skickliga och populära, men Hoven Droven imponerar oöverträffat mest. Likt Väärt, blandar de in elektriska instrument i folkmusik, framförallt Jämtländsk sådan. Merit Henriksson gästar på orgel, och tillsammans med elgitarrer, fiol, trummor och saxofon så känns det som om något nytt har uppfunnits.

Något nytt fast ändå tidlöst. Publiken följer varje ton, och klassiskt rockdiggande blandas med spontanpolska och luftfiolspelande (!).
Så fortsätter kvällen, och det är långt tills det gryr i Näsåker.
Folk går hand i hand i mörkret, på väg till älven, danslogen eller matställena och stämningen är ostört lycklig. Såhär på sista kvällen förstår man att det bara finns två sorters Urkultbesökare; de som varit här förr och de som kommer komma hit igen.
Urkult 2011 med fantastisk musik och eldshow,

Mikael Audell, Text
Sunna Nordgren, Bilder