Allmänna reportage
Robert Burns i översättning av Erik Carlquist
Robert BurnsWriters´ Museum, en av Edinburghs sevärdheter, är tillägnat de skotska nationalförfattarna Robert Burns, Walter Scott och R.L.Stevenson.
Där visas, förutom originalmanuskript och porträtt, sådant som Scotts schackbord och en ring med inskriften "Tusitala", "Historieberättaren", som Stevenson fick av en hövding på Samoa.
Scott och Stevenson var båda födda och till större delen uppvuxna i Edinburgh, medan Burns var från byn Alloway i Ayrshire i sydvästra Skottland. Om man ska placera dem politiskt, vilket man inte behöver göra, hamnar Scott i det konservativa lägret, Stevenson i en kanske opolitisk mellanregion och Burns till vänster.
Burns´ dikt A man´s a man for a´ that (alternativa titlar For a´ that and a´ that, och Is there for honest poverty) skrevs 1795 i varm jämlikhetsanda. Sedan den tonsatts har den blivit något av en skotsk nationalsång. När det nybildade skotska parlamentet sammanträdde för första gången den 1 juli 1999, sjöngs den av sångerskan Shenna Wellington. Efterhand började de närvarande - kanske med undantag av drottning Elizabeth II och prins Philip, som också befann sig i salen - sjunga med. Man kan se det på YouTube.
Den svenska versionen har tonsatts av musikern och författaren Håkan Wikell.
Erik Carlquist
Sköna maj välkommen!
Snöklockorna ringer in våren“Ibland när mina vildaste stunder belägrar min trädgårdsfantasi ser jag min trädgård omgjord till en lund, och då menar jag verkligen hela trädgården. Jag ser skyar av rosa och vitblommande körsbärsträd tillsammans med magnolior och skenkamelior. Jag tänker att tulpanträden står vuxna med breda kronor och svullna knoppar, samtidigt som näsduksträdens foderblad lyser vita högt uppe i trädkronorna. På marken myllrar vivor, hundtandsliljor och förgätmigej…. I min lund finns det inga ogräs eller växter som beter sig, allt är som i en saga och ur den plockar jag blommor varje dag. Ja, om det vore så skulle världen rämna eller inte, men en sak är säker, jag skulle aldrig vilja lämna min lund när den blommade.”
Färgfrossa och vårkänslor!
Hannu Sarenström, Sveriges populäraste trädgårdsförfattare, skriver både kärleksfullt och poetiskt om trädgårdar i allmänhet och lunden i synnerhet. Lunden som man kopplar samman med våren, för då kommer alla de där underbara blommorna, både i träden och under dem. Hannu beskriver det som att efter en vinter av svartvitt får man äntligen frossa i färg!
Så träffsäkert! Våren firas ordenligt i Sverige, sjungs in både på Valborg och på första maj, med traditionella vårsånger, och när det är vår vill vårälskaren ha blommande magnolieträd, körsbärsträd, snödroppar, blåsippor och vitsippor och mycket mer.
Vårfirandet och vårkänslorna har av många beskrivits som typiskt svenskt (?) eftersom Sverige har en så lång och hård vinter. Men i alla länder som ligger tillräckligt långt norrut frodas vårkulten. Överallt finns människor som älskar körsbärsträd och snödroppar.
Hannu åker på trädgårdsresor för inspiration till sin lund, och flera av hans positiva exempel är från England. Föga förvånande för England är ett stort trädgårdsland och här finns mängder av människor som älskar våren och vårblommor efter en slaskig regnig vinter, här finns maniska fantaster som samlar på snödroppar och som vill ha varenda sort som finns.







































