Mer långtgående rättigheter för kvinnor under Saddams styre

Mer långtgående rättigheter för kvinnor under Saddams styre

En gång var Irak ett av de främsta länderna i Mellanöstern i fråga om kvinnors rättigheter. I dag fruktar många av landets kvinnor för sina liv varje gång de lämnar sina hem. Kvinnorättsaktivister varnar för att den irakiska konstitutionen inte skyddar kvinnors rättigheter och säger att det finns en risk att USA lämnar efter sig ett Irak med en taliban-liknande regim.

Innan invasionen och ockupationen av Irak skyddades kvinnors rättigheter av en lag från 1958, då irakierna störtade den av Storbritannien inrättade monarkin.

Enligt denna lag hade kvinnor liknande rättigheter som kvinnor i västvärlden, bland annat rätt att arbeta - som exempelvis professorer, läkare och domare - och att sitta i regeringen och parlamentet. Kvinnornas samhälleliga positioner fortsatte att flyttas fram också under Saddam Husseins diktatur.

Enligt lagförslaget - resolution 137 - skulle kvinnor vara hänvisade till religiösa institutioner i frågor som rör giftemål och skilsmässor, istället för till civila domstolar, som var fallet innan invasionen. Många kvinnor i Irak såg övergångsregeringens förslag som ett farligt första steg mot ett införande av sharialagar. Lagförslaget gick inte igenom, men det markerade en glidning mot sharia, som redan fått fäste i stora delar av det shiadominerade södra Irak och i vissa sunniområden i de centrala delarna av landet.

En ny irakisk grundlag har införts men den har inte medfört ett ökat skydd av kvinnors rättigheter, menar Yanar Mohammed, en av Iraks mest framstående kvinnorättsaktivister.

De flesta yrkeskvinnor och feminister som IPS talat med om denna utveckling vill inte framträda med namn, av rädsla för repressalier. En aktivist från en ickestatlig organisation säger att den nya grundlagen nämner vissa rättigheter för kvinnor, men att myndigheterna skrattar åt de kvinnor som ber dem att i omsätta lagtexten i praktiken.

En kvinna som tidigare arbetade som domare säger att hon och hennes kvinnliga kollegor i nuläget inte kan utöva sitt yrke eftersom kvinnor inte längre tillåts arbeta som domare. Den formulering i den irakiska konstitutionen som är av störst betydelse i detta avseende är artikel 2, som deklarerar att "Islam är den officiella statsreligionen och utgör grunden för lagstiftningen" och att "ingen lag som strider mot islams obestridliga regler får antas". I enlighet med denna artikel faller det på de religiösa ledarna att uttolka kvinnors rättigheter, och det är också denna som ger utrymme för ett införande av sharialagar, vilket skulle vrida tillbaka klockan åtskilliga decennier för kvinnorna i Irak. Den sociala utvecklingen gör det redan i dag svårt för kvinnor att alls lämna sina hem.

Guido Zeccola