Slottsherren som blev skulptör

Slottet vi ser dateras till 1780Normandie – vikingarnas gamla näste – ligger väster om Paris och är lagom nära för en helgs lantluft och tillräckligt långt bort för att känna av miljöombytet. Jag besökte en av deras pärlor: en skulpturpark. Vartannat år ordnas en skulpturutställning. Detta år var det den sjunde.

Bois-Guilberts gods

Det tog fyra sekler att skapa egendomen (http://le.jardin.des.sculptures.pagesperso-orange.fr/).
Från 1600-talet till dagsläget. Slottet vi ser dateras till 1780. Glasverandan kom till cirka hundra år senare.

Godset har sett flera historiska figurer passera dess dörrar. Poeten och dramaturgen Pierre Corneille är enbart en av dessa. L’abbé Pierre är en annan samtida personlighet som flera gånger besökt godset.

Alla fransmän vet vem han är: han symboliserar katolicismens icke dogmatiska utan givmilda sida. Han var motståndsman under andra världskriget, vänsteraktivist, Palestinaanhängare, humanist och stod på de fattigas och utstöttas sida. Emmaus är hans kanske mest kända verk. Hans byst finns att beskåda på plats. 

Jean-Marc de Pas

En association mellan naturen och skulpturernaJean-Marc tar emot mig i sin ateljé. ”Jag ärvde godset när jag endast var 21 år gammal”, berättar han. På de sju hektar mark som fanns har han skapat en samtida trädgård. ”En association mellan naturen och skulpturerna.” Sedan 1985 skulpterar Jean-Marc ägorna och förvandlar dem till formens poesi där naturen är modellerad efter ägarens smak. Mer än sjuttio skulpturer finns utspridda i parken. Mer lär det bli för Jean-Marc utvidgar parken med ytterligare några hektar. Hundraåriga träd och tusentals nyförvärv följer besökaren.

Jag får en karta i handen – denna varma septemberdag – och en hand pekar ut riktningen sedan är det bara att ge sig av på upptäcktsfärd i denna konstens labyrint.

Biennal

Eftersom det är skulpturbiennal finns här nu ytterligare hundra verk. Slottets dörrar står vidöppna så jag börjar min tur inne i svalkan och förvånas av den höga konstnivån. ”Inga amatörer här inte” förstår jag när jag trummar på en japansk skulptörs granitplatta.

moder jordGaïa – en monumentalskulptur som representerar moder jord – möter mig bakom ett ymnigt buskage. I den näckrosprydda dammen ligger en dam i sten och ser upp mot skyn. En annan snubblar jag på i gräset på väg till installationen av ett gigantiskt solur. Inne i häcklabyrinten finner jag ”kosmos trädgård” där jag mediterar över rymdens oändlighet och evigheten. Årstiderna är representerade med fyra olika statyer utspridda i alla hörn i ett vackert rum gjort av välansade häckar. Men statyn som kanske appellerar mest till mina sinnen är ett par som håller om varandra och skådar ut över en plöjd äng, mot framtiden.

Jean-Marcs framtid är långsiktig ”Jag hoppas nå mitt mål vid 2040”. Innan dess hinner vi med flera biennaler och varför inte gå på en skulpturkurs i hans ateljé eller någon annan av de aktiviteter som regelbundet bjuds?

Anne Edelstam, text och bilder

moder jord