Det var inte bara åska som dundrade på Roskildefestivalen i år.

altDet blev en salig röra av sol, regn, åska, lera, musik, och framförallt ett stort folkhav på Roskildefestivalen 2011. Vädret var omväxlande hett, nästintill tropiskt, för att sedan blixtra till, och göra plats för ett skyfall som fick festivaldeltagarna att packas in som sardiner i musiktälten.

Festivalen kändes mer fullsatt än i tidigare år (den var ju slutsåld) men kanske också pga. att Roskildefestivalen hade erbjudit fri entré till dem som hade biljetter till den bankrutta Arvikafestivalen vilket måste ha räddat mångas sommar planer.
Dessutom har ju Roskildefestivalen för vana att leverera ett brett musikval, med både stora namn likväl som mindre välkända artister inom diverse genrer. Och detta år var inte ett undantag med namn såsom the Strokes, Bad Religion och Kings of Leon som fyllde den Orange scenen till max men även mindre band som Oudaden, som bestod av Berber ifrån Marocko; glatt spelade de för en liten men vilt dansande publik. Detta år fans även en ny scen, Gloria, som skulle presentera åhörarna med en lite intimare upplevelse, eftersom den var inomhus och lät en vara tätt intill själva scenen.

altKlockan tre på natten infann sig Gonga Sain som har varit döv sedan barnsben, och hans bror Mithu Sain, för att spela perkussion med sufiska rötter. Jag vet ej om det var den transframkallande musiken eller det faktum att det var sent på morgon timmarna efter en hel dag av att traska runt från konsert till konsert i den tropiska hettan som gjorde det, men jag kände mig föras bort till i ett tillstånd av att bara vara . . . av lycka att existera. Bad Religion som har spelat ihop sedan 80 talet gav en bra konsert även fast de utryckte att de inte riktigt var vana att spela så tidigt som klockan 15:00 och svenska Timbuktu infann sig på scen med Damn och vänner för att visa upp sina Sinatra-liknande moves.

Det finns många som kommer till festivalen inte så mycket för musikens skull men för samhörigheten och friheten de upplever på campingområdet. De slår up sina tältstäder för att spendera en vecka festandes, med sina personliga soundtracks som de spelar på stora egengjorda boomboxes. Patrick Andersson från Båstad berättade att han på torsdagen när konserterna drar igång brukar kika på klockan och fråga de trettio personer som hans läger består utav: "Vi kanske borde gå och lyssna till åtminstone ett band, eller?"

alt Om du dessvärre hör till de besökare som är där för musikens skull så finns det ett störningsmoment som jag anser nämnvärt och som även får mig att undra över Roskildefestivalens???? Varför röks det så mycket cigaretter på Roskildefestivalen? Hur kommer det sig att det fins så många bås som ägnar sig enbart till försäljningen av cigaretter runt kring festivalområdet? Hur packad en konsert än må vara så verkar det alltid som om man står bredvid någon som tänder en cigarett. Och det värsta är inte att behöva andas in stora mängder andrahandsrök medan man dansar utan att risken är stor att man faktiskt bränner sig (som när jag bevittnade en man hoppa till för att killen bakom honom råkade få sin cigg för nära mannens öra) eller får något snyggt litet brännhåll på jackan.

altDock ter det mig inte som konstigt att kraftigt druckna människor kan se det som en bra idé att tända till mitt i ett folkhav, men jag förvånas lite utav att en festival som främjar bland annat miljömedvetenhet tillåter försäljningen av just cigaretter och dessutom inte ser det som en hälsofara att röka inne på tätpackade konserter. Oj nu kommer det bli några sura kommentarer om att låta festivalen få vara fri, men förr så kollade de inte heller om man hade glasflaskor på sig innan man gick in till konserterna och jag anser inte att detta har skadad Roskildes anda alls.

Trots detta och de mängder med regn som föll så var detta årets Roskildefestival ännu en lyckad satsning. Många gäster gav bort sina pantbara ölmuggar till volontärer som samlade för välgörenhet. Och det som förr kunde ha liknats till ett stridsfält med brinnande tält och leriga sovsäckar, hade blivit mer eller mindre ersatt av orörda tält, och diverse campingredsdkap som kunde doneras till Danmarks hemlösa. Trötta men glada festivaldeltagare väntade på tågstationen för att åka till sina hemorter med minnen för livet. Jag tycker fortfarande att Roskilde är en upplevelse som alla som kan borde ta del av i alla fall en gång!

Nadjia Alainentalo Anderson, text och bilder