Street-art" och gatufester

Emmanuel Michels konstverkUnder våren och sommaren flyttar konsten ut på Paris gator. Gallerierna har kvällsöppet, antikhandlarna likaså; höbalar och musikanter blockerar trafiken; vissa kvarter förvandlas till en stor fest. Dessa evenemang samanfaller även med den årliga grannfesten "la fête des voisins". I vårt hus varje år tas det fram långbord och blåses ballonger. De annars så väluppfostrade franska barnen får leka fritt på gården där de vuxna står och dricker vin och champagne och äter ostar, pajer och sallader som husets invånare bidragit med. Vissa visade upp sina våningar också, jämförde planlösningar och gav varandra tips och råd. Till och med portvakten var på gott humör och pratade glatt. Dessa sammankomster främjar trivseln och motverkar ensamhet och isolering speciellt för de äldre. Det är även ett gyllene tillfälle att klaga på de som stör, har radion på högt, spolar ovanför ens huvud mitt i natten... med ett leende på läpparna.

Konst till allas förfogande
Även konsten bidrar till sammankomster, dialoger och givande utbyten. I år höll jag mig till det gamla konstnärskvarteret St-Germain des-prés där "la vie en rose" - livet i rosa - var temat denna gång. Under en lång helg i slutet av maj, hade ett urval av mer än sjuttio gallerier öppet hus varje dag. För att hitta till dessa räckte det med att följa de rosa ditmålade linjerna på trottoarerna. Det är kvarterets konstförening som årligen ordnar ett jippo för att bjuda in besökarna till gallerierna och göra reklam för sina konstnärer i detta konstnärernas forna kvarter, men numera för dyrt för att endast de som har nått toppen ska ha råd att bo där. Några av Frankrikes förnämsta gallerier visade upp sina bästa verk. Modern och samtida konst och skulptur samsas med fotografier, design, möbler och smycken.

Ett av mina favoritstråk är runt rue de Seine där jag alltid hittar någon ny konstnär jag speciellt fattar tycke för. Reseskildringsmålaren Emmanuel Michel som ställde ut på Gallerie Déprez-Bellorget var en av dem jag fastnade jag för: hans tavlor och skulpturer återger vardagen på marknader, av gatubilder och människor. Han besitter kunskapen att skildra en äkta stämning för varje land dit han reser.    

"Carré Rive Gauche"
långbord under carré des arts Nästa evenemang i konstens tecken, helgen därefter, är antikhandlarnas eldorado. Carré rive gauche anses som en av årets chicaste tilldragelser dit le tout Paris kommer. Antikaffärerna - men även vissa konventionella gallerier - stoltserar och tävlar om den som skyltar med sin finaste klenod. Rött var årets färg och många fina objekt var just röda, mattorna framför affärerna som deltog var också röda och en hel gata avstäng och betäckt med en gigantisk matta ovanpå vilken ställdes höbalar för parisarna att sitta på och långbord för serveringen. Hela området var som ett gigantiskt coctailparty där människorna minglade och gick in och ut i de olika affärerna.  

Fabian Edelstam (http://fabianedelstam.com/) - bosatt i Paris sedan 1990 - ställde ut två av sina tavlor på galleri Delesalle Hourton. Hans mosaikliknande porträtt visas i Sverige av bland annat Pierre Hagströmer men han finns även representerad internationellt. I Paris kan han stoltsera med att bland annat Musée Général de Gaulle köpt en triptyk av honom. Men han har även gjort porträtt av både Georgio Armani och Ralph Lauren.

En helt annan stil visades upp på galleri Myrna Myers. Det är en äldre, distingerad amerikanska som alltid har fantastiska utställningar. Hon specialiserar sig på Asien. I år var det dock en amerikan - Jon Eric Riis - som rest runt i Kina, Japan och Tibet och inspirerats till sina unika tapisserier - liknande korta kimonos - sydda med äkta pärlor, kristaller och korall i hyperrealistiska motiv. Roliga och speciella. Jag är inte den enda som fallit för dessa mystiska skapelser som liknar drömmar och sagor. Jon är representerad på både Metropolitan Museum of New York och Chicagos Art Museum.
Bland möblerna hittade jag några fina danska 50-tals fåtöljer och en fantastisk italiensk lampa från samma epok.

Fabian Edelstam framför ett av hans porträtt Framförallt främjar dessa årliga gatufester i konstens namn konstnärerna genom att bilda folks öga för konst. De gör också konsten tillgänglig för den okunnige och skapar en dialog mellan konstnärerna och deras publik samt öppnar för möjligheten att upptäcka nya konstnärer den invigde samlaren eller konstälskaren inte skulle ha hittat annars.

Nästa steg kunde vara att låta konsten få uttrycka sig friare. Jag tänker då framförallt på "street-art" och graffitikonst som fortfarande saknas. Trots alla ansträngningar känns det fortfarande lite väl "städat" och småtråkigt.

Anne Edelstam,text och bilder