Indien på besök

altNär Indien kommer på besök till Europa så sprakar det till! Att intresset finns för ett av Asiens största länder - men konstnärligt på efterkälken måste man ju ändå säga - märks på alla konstnärer som velat delta i detta projekt. Det sker på Centre Pompidou - museet som skapade sådant rabalder när Georges Pompidou - dåvarande franske presidenten invigde denna gigantiska stålbyggnad många förfasades över 1977. Museet innefattar en av världens främsta moderna och samtida konstsamlingar och stoltserar med flera årliga utställningar, bibliotek och filmer (www.centrepompidou.fr).  

Paris - Delhi - Bombay
Under sommaren och till och med september visas denna lite lätt kitschiga utställning. Besökaren möts av en blänkande tavla i olika grälla färger innan man ens kommit in i den första salen, i fonden av vilken ett gigantiskt guldbelagt huvud med två stora stirrande ögon följer mig med blicken. Precis som i Indien, slås jag av ett virrvarr av skulpturer, installationer, tavlor, filmer, fotografier som gör mig lite yr innan jag lyckas orientera mig.
Var står Indien idag?
Det är frågan de nära femtio indiska och franska konstnärer har fått ställa sig. Det samtida Indien möts av sex teman som innefattar de förändringar detta land i full expansion genomgår: politiken, urbanismen, miljön, religionen, hemmet, identiteten och konsthantverket. Alla dessa teman introduceras i början av utställningen så inte undra på att jag blir lite överväldigad.

alt Två mäktiga demokratier möts: Indien och Frankrike
Idén är att skapa en dialog och varaktiga band mellan fransmännen och indierna. Indien är fortfarande främmande för många fransmän. Men en potentiellt viktig samarbetspartner nu när delar av världen står i brand... Men är det politik eller konst som gäller här? Det är smått förbryllande. Indien är det andra mest befolkade landet i världen och den största demokratin med en stigande ekonomi.
Globaliseringen samt Indiens turbulenta historia med dess kolonialförflutna och uppdelningen av landet 1947 mellan Indien och Pakistan, sitter fortfarande som en nagel i ögat på många konstnärer som uttrycker det i sina verk. Kvinnofrågor och misshandel visas genom uppslitande fotografier och filmer som man helst vill värja sig från. De får mig att tänka på en uppskakande film om Indien jag såg i Stockholm för några år sedan som visade hela byar där alla flickfoster blivit aborterade eller babyflickorna mördade och det till slut enbart fanns män kvar. Ett av de otaliga problem indierna tacklas med.
Ett rum tapetserat med kastruller får mig dock på andra tankar, för att inte tala om de superkitschiga tavlorna ett par fransmän målat och de fantastiska fotografier i svart vitt av Pushpamala N. Den indiska konstnärinnan, Bharti Kher, som för övrigt ställer ut på ett annat ansenligt galleri i Paris, förvånar med sina bindi - det lilla röda märket vissa hinduer fäster på pannan - som hon klistrat på krossade speglar. En stor tavla med använt elektroniskt material för tankarna till det moderna Indien.

Indien är allt detta: det är kontrasternas land. Så i det avseendet är utställningen lyckad. Men jag går ändå därifrån med en blandad känsla av att ha blivit berörd och upprörd dock på ett rätt ytligt sätt.        

Anish Kapoor
alt Annat känns det på Grand Palais med den monumentala skulpturen som fyller hela den gigantiska glasverandan på 13 000 kvadratmeter. Anish Kapoor är en engelsman av indiskt ursprung, född i Bombay 1954. Han flyttade till London på sjuttiotalet för att studera konst på några av dess anrika konstskolor och blev kvar i landet. Han finns representerad internationellt på flera kända gallerier och museer och har vunnit prestigefyllda konstpriser.
"Jag ville skapa en fullkomlig monokrom upplevelse, överösa besökaren med färg." Jag måste erkänna att jag blir både överraskad och omskakad. Det är en känsla svår att beskriva i ord:
ungefär som att bli nersänkt i ett kar av rubinglänsande röd färg eller att gå in i ett gigantiskt pulserande hjärta. Ett enormt plastskynke - på 27 000 kvadratmeter - omger detta verk och påminner om hyn, genomskinligt och genom vilket beskådaren - med lite fantasi - kan tolka järnstängerna i rummet som sina egna ådror. Kapoor ger själv rådet inför sin konst att "låta sinnet förbli öppet och låta kroppen göra arbetet".

Anish har inte slutat att förvåna oss. Han är intresserad av arkitektur också och nästa projekt blir ett extravagant torn på 115 meter högt inför Londons olympiska spel 2012. Av hans kända offentliga skulpturer kan nämnas bland annat: Sky Mirror i Rockefeller center i New York och Cloud Gate i Chicago.

Indien har definitivt tagit ett steg in i fransmännens hjärtan i och med dessa utställningar. Låt oss hoppas att det är början på ett långt och stadigt förhållande även om det, stundvis kan bli ett stormigt sådant, mellan två strategiska nationer som båda längtar efter att profilera sig.

Anne Edelstam, text och bilder