Små pärlor i Normandie

parken i Vascoeuil Normandie är känt för att ha ett regnigt och blåsigt klimat. Det var kanske därför som vikingarna fattade tycke för denna del av Frankrike: de kände sig hemmastadda. Men det passar sig också väl för författare att installera sig mitt i denna grönska och fukt och kunna med gott samvete kura ihop sig med papper och penna framför brasan när det öser ner ute. Jag beger mig en liten bit på denna "route des maisons d'écrivains" - författarbostädernas väg - runt Normandie.

Pierre Corneille
Denna dramaturg som alla franska barn tragglar i skolan föddes i en adlig familj i Rouen 1606 (han dog 1684 i Paris) och hans föräldrahem är sedan 1921 ett museum med bland annat ett bibliotek med alla hans verk samt ett litet skrivbord som tros ha tillhört författaren själv. Huset är en rekonstruktion med möbler i Ludvig den XIII stil. Corneille började sin karriär som jurist likt sin far och skrev på samma gång sin första pjäs, en komedi, som accepterades av en teatergrupp på passage i Rouen. När den spelades i Paris blev den genast en succé och Corneille hade hittat sin plats i livet. Han flyttade till Paris och blev en av stadens mest uppskattade dramaturger men efter vissa kontroverser då han skrev drama åt den mäktige kardinalen Richelieu, kom han tillbaka till Rouen för att slicka sina sår. Det tog dock inte lång tid för den nitiske författaren att vara tillbaka på scenen med flera nya pjäser. Le Cid är den som fortfarande spelas mest.   

Château de Vascoeil
Endast tjugo kilometer utanför Rouen, ligger ett mindre slott med en förtjusande skulpturpark.
I detta idylliska slottstorn satt historikern och författaren Jules Michelet (1798-1874) och skrev sina verk. Frankrikes enda Michelet museum ligger i ett hörn av parken. Han gjorde sig ett namn genom ett personligt och dramatiskt skrivet Histoire de France och måste ha varit mycket uppskattad om man räknar alla hans porträtt i olja, akvarell eller blyerts såväl som flertalet byster i brons och marmor.
För en utlänning är skulpturparken det mest attraktiva i området. Parken är uppdelad i en typisk fransk sådan med strama linjer och välklippta häckar (1774) men lite längre bort, hittar besökaren den engelska delen med en idyllisk å och ett vattenfall över vilken en liten bro leder till ett trivsamt café. Under en av de intressanta trädsorterna stoltserar den svenske keramikern Hans Hedberg med "Big Apple"; Dali finns representerad med flera skulpturer, Vasarely har gjort tavelmosaiker som har fästs på slottsmurarna, Olivier Gervals tre gubbar ser ut att gå omkring på gräsmattan (där vi däremot inte får promenera), Braque och Léger är enbart några av de kända konstnärer jag möter mitt i grönskan.

Monique Gourgaud Galleriet inne i slottet är också värt besöket med regelbundet nya utställare.  Fram tills efter midsommar visas två erkända och färgsprakande konstnärer. En kvinna, Monique Gourgaud, internationellt erkänd sedan 1975 då hon blev upptäckt i Japan. Hon har ställt ut lite var stans i världen innan två större retrospektiva i Paris. De sextiotal oljor och akvareller som jag såg i Vascoeil tog mig till en paradisisk värld befolkad med mystiska djur, fåglar, frukter och blommor i fantasilandskap, målade i glada, varma och sensuella färgskalor. Även för de större tavlorna använder sig konstnärinnan av en minimalistisk teknik som visar hennes besittning av denna konstart.

En slingrig trappa upp tar mig in till en annan lika färgstark konstnär, Charles le Bars. Jag möts av roliga skulpturer, i Mirós eller Picassos anda, tillverkade av borstar, stolar, galgar... för att representera olika figurer. Fåglar i trä uppsatta på långa pinnar fyller rummets centrala del.

Gladlynt tog jag mig ut i parken igen och bort mot en rund byggnad - ett duvslag - i vilken jag förvånad stod öga mot öga med gigantiska dukar av Buddha figurer i olika färger, målade på mjukt papper av konstnären Kuno.          
Jag hann precis slinka in i slottsaffären som har ett fantastiskt urval av fina konstböcker, vackra papper, spelkort och mycket annat frestande... innan stängningsdags.

Lyons La Forêt med sitt badhus
Byn Lyons La Forêt Drinken intogs i denna idylliska by, hemort och inspirationskälla till flera konstnärer varav musikern Ravel, författaren Benserade och regissören Chabrol. Jag blev tagen av den typiska normandiska charmen med dess korsvirkes hus och medievala öppna saluhall mitt på platsen. Stadshuset är också värt ett besök och dess 1700-tals domstol samt de gamla fängelsehålorna. Det är en levande by med flera antik- och dekorationsaffärer, fina restauranger och hotell. Att spendera en hälsohelg rekommenderas. Det är samma ägare till hotellet Le grand cerf och till badhuset La Licorne men man behöver inte bo på hotellet för att njuta av badhuset med sin uppvärmda pool, bubbelbad och olika massage och hälsokurer i en vacker träbyggnad (www.spa-balneo-normandie.fr). Den stora skogen intill inbjuder till vackra promenader under alla årstider. Under hösten är det ett eldorado för svampplockare, speciellt känt för sin karljohansvamp.

Le Vaudreuil
Jag avslutade denna soliga helg med en trädgårdsutställning i Le Vaudreuil. I Normandie - på grund av sitt klimat och ofta bördiga jord - trivs rosorna förträffligt väl. Det fanns massor med olika varianter, tyvärr är jag inte säker på att de trivs lika väl i min sörmländska hårda och torftiga jord med sitt betydligt kallare klimat så jag hindrade mig själv från att köpa med mig plantor trots att det kliade ordentligt i trädgårdsfingrarna. Däremot kunde jag inte låta bli en burk normandisk honung. Jag upptäckte också en strävan efter en annorlunda trädgård - inspirerad från Asien - som har nått denna annars så traditionsbundna del av Frankrike.

Normandie har mycket kvar att erbjuda men det får räcka för denna gång. Frankrike är mer som en kontinent med sitt varierande landskap, kultur, fauna och flora beroende på regionen - än ett homogent land. Vem vet vart livet tar mig nästa gång? På återseende,

Anne Edelstam