Kvinnor utan Män

altDen iranska regissören Shirin Neshats poetiska och surrealistiska film Women without Men är ett estetiskt konstverk. Filmen påminner om vissa japanska filmer eller om koreografen Caroline Carlssons danstablåer. Det är flera vackra och djupa scener som kunde vara enskilda fotografier lika väl men som bildar en långfilm. Den hedrar alla iranier som sedan år 1906 - med den konstitutionella revolutionen - fram tills år 2009 - med den så kallade "gröna revolten" - har fått sätta livet till för kampen för frihet och demokrati i Iran.

Fyra iranska kvinnors steg mot frihet.
Filmen utspelar sig i Teheran år 1953 och är baserad på en bok med samma namn. Fyra iranska kvinnor med olika sociala bakgrund möts under flera oroliga dagar. Det råder socialt och politiskt uppror i Iran. Kvinnorna söker sin egen frihet samtidigt som nationen söker sin. Under sommaren 1953, organiserar engelsmännen och amerikanarna en stadskupp för att störta den demokratiskt valda premiär ministern, Mohammed Mossadegh, och hans regering.
Iransk stadskupp.
Mossadegh var känd för sin integritet, ärlighet och för att, 1951, ha nationaliserat den iranska oljan och således ha befriat den från den brittiska dominansen. Detta sågs inte med blida ögon av engelsmännen och det slutade med en diplomatisk brytning länderna emellan. Mossadegh beslöt då att expropriera samtliga engelska medborgare. Churchill - den engelska premiärministern - lyckades övertala USAs president Eisenhower att - för första gången i historien - organisera en stadskupp i ett annat land. Faran med kommunistspridningen via Iran gavs som anledning. CIA tillsammans med Shahen och iranska militärer ledda av general Zahedi lyckades med sin kupp men inte utan stora gatuprotester och blodiga repressalier.

Extremism.
Den första och korta demokratin i Irans historia då press- och religionsfrihet rådde följdes av 25 års diktatur med Shahen som enväldig regent. I dess spår - trots vissa försök till modernisering av både kvinnosituationen och industrin - följde extrema rörelser som den islamiska revolutionen som tog över landet i slutet på 70-talet. Iran har slutit sig alltmer och landets relation till väst och framförallt till USA har blivit lidande. Demokratin i Iran kvävdes innan den hunnit få ordentligt fäste och kvinnorörelsen fick ett abrupt slut i händerna på fundamentalisterna. Så länge stater styrs av rädsla och osäkerhet kan det inte bli annat än en "vi mot dem" mentalitet och djungelns lagar som gäller.

Kvinnornas fängelse.
I ett land av förtryck lider de svaga mest vilket Shirin uttrycker i berättelsen av de fyra huvudskådespelarnas liv. Kvinnorna försöker befria sig från förtrycket de lever under och lyckas delvis men nationens historia kommer även i kapp deras personliga öden. Precis som regissören själv som definitivt lämnat sitt land efter 1979 års islamiska revolution för att bosätta sig i USA. Hon återvände kort till Iran 1990 men hittade inte tillbaka till känslan av sitt barndomsland.
I Paris är hon representerad på det exklusiva galleriet Jérôme de Noirmont (www.denoirmont.com). Hennes film, videokonst och fotografier tyder på att hon anser att konst och politik är intimt sammanflätade - de l'art engagé som den sortens konst även kallas i Frankrike.

Anne Edelstam, Paris