Orientens kvinnor på modet: från Indien till Paris via Mellersta Östern och tillbaka

Quai Branly: kvinnorna i OrientenDet orientaliska modet har inspirerat modegurun Christian Lacroix
vilket han visar på vårens utställning på Quai Branly i Paris.

I Indien, närmare Jodhpur; hittas - utöver de kända byxorna med samma namn - lädervaror samt tyger som inspirerat modehusen Hermès såväl som Burberry. Till dessa skapar egyptisk-engelskan Suna Moya, i sin Parisateljé, utsökta smycken och accessoarer.

Jodhpur - även kallad "den blå staden - är en mindre stad i Indiska mått mätt som ligger i det färgsprakande Rajahstan.

Kvinnornas saris kommer - precis som färgerna för Paris vårmode - i ett virrvarr av orange, rött, grönt, blått ofta kantade med guld, silver eller avvikande färger; kvinnornas armar är utsmyckade med dinglande och klingande armband som matchar deras kläder; på fötterna har de lika färgglada tofflor i läder - en annan av regionens specialiteter - med ringar i silver som pryder deras tår. Det är svårt att komma längre från de dova färger vi är vana att se på Europas gator där svart och brunt råder speciellt under vinterhalvåret.

Rajahstan är en fest för sinnena:
a)    Dofterna från örterna som finns att köpa på marknaden är bedövande. Jag fastnade för en påse tikka masala med recept på baksidan för att tillaga en indisk kycklingrätt och för deras speciella chai tekrydda som smakar lite peppar.    
b)    Ögonen översköljs med alla klara färger: inte bara tygerna på marknaden utan också de dignande frukt- och grönsaksstånden.
c)    Hörseln får sig också sin dos med en blandning av exotiska utrop från minareterna, indisk musik och kossornas eller getternas klockor.
d)    Känseln från oljorna jag blev masserad i av en av flertalet massagesalonger i staden.
e)    Smaken från den indiska maten och tekopparna som serveras var man än stannar.

Tid är något man har gott om här så att handla en scarf till exempel kan gärna ta två timmar och flera koppar te... Det gäller att resa hit med ett öppet sinne och inte tro att något ska vara som i Europa, inte heller vår idé om tid. Men allt brukar gå med ett leende. I Jodhpur är invånarna ytterst vänliga, glada och stolta. Det storslagna fortet som blickar ner över staden tillhör fortfarande Maharadjan och hans fru. Förutom att bevara det och visa det för turister, har de inrett en affär där traktens alla tänkbara hantverk visas.

Bishnoi sekten
Jag ville se för mig själv hur de tillverkades och kördes runt i jeep i det ändamålet av den perfekt engelskspråkige Dhanraj (www.bishnoivillagesafari.com). I trakten finns mindre sjöar, grönområden och steppområden där allehanda djur och växtarter trivs. Men inte nog med att ge mig en inblick i traktens flora och fauna - med antiloper, schakaler och fantastiska fåglar - fick jag uppleva Bishnoi sektens leverne och bruk. Bland deras tjugonio olika principer ingår det att de avgudar naturen och får inte döda djur eller fälla träd. De är Rajahstans motsvarighet till våra "Greenpeace" anhängare och har offrat sina liv för några träds skull. Dhanraj förklarade ingående de traditionsbundna invånarnas sett att leva på som kan verka främmande för oss, men när man får lite mera inblick i dem, verkar välstrukturerade.  

Baba Art Emporium
Baba Art Emporium Från fort till byar, vidare in i vad som liknade Ali Babas grotta och där jag nog drack mest chai var på Baba Art Emporium ( Den här e-postadressen är skyddad från spamrobotar, du måste ha Javascript aktiverat för att visa den ). Deepak visade tålmodigt deras allehanda tyger, sängöverkast, mattor, uppsydda kläder... som även skickas utomlands. En svensk jag träffade där berättade att han blivit så förtjust i Jodhpur att han vill bosätta sig där halva året och han låter Baba Art inreda hela hans hus på Gotland och har inte haft några problem med leverans. Jag lät sy upp en jacka - av hans skickliga skräddare - som jag sett motsvarande säljas för en förmögenhet i klädesbutiker i Paris. Deepak visade stolt upp tidningsurklipp med tyger från deras affär som använts i de stora modehusen runt om i världen. I Ralph Laurens affär i Paris till exempel hänger ett par Jodhpurbyxor i skyltfönstret. På vårt hotell - ett mindre palats - där ägarna fortfarande bor och går runt och hälsar på gästerna varje dag och frågar om allt står väl till, fanns flera fotografier från tidigt 1900-tal. De fotograferades uppklädda i Jodhpurbyxor när de var ute och red i öknen som ligger väster om staden. Det var här de uppfanns. Även Jodhpurbootsen kommer ursprungligen från denna "läderstad".  
Ägaren till Baba Art är en diskret gentleman som ger stora summor av sin förmögenhet till välgörenhet och lever själv spartanskt. Mystiken och andligheten är aldrig långt borta i Indien...

Kvinnornas Orient
Lika så mystiskt är det i Mellersta Östern där hantverken och broderierna är kvinnornas specialitet. I Paris visas under våren en utställning samansatt av modegurun Christian Lacroix på museet Quai de Branly: L'Orient des Femmes eller Kvinnornas Orient (www.quaibranly.fr). 175 traditionella dräkter och accessoarer hyllar kvinnorna från Syrien, via Palestina till Sinai. I Egypten har Shehira Mehrez hjälpt kvinnor att fortsätta brodera enligt traditionen för att bevara deras hantverk och för att se till att de har arbete. Hon låter även sy upp moderna varianter av den traditionella dräkten som är lättare för en modern kvinna att använda. Många av dessa är beduinkvinnor som är bosatta i Sinaiöknen och lever ytterst spartanskt. Utställningen ger oss en inblick i deras sätt att leva och deras skicklighet, deras sinne för färger, mönster och idérikedom. Lacroix har inspirerats av dessa kvinnor och har på så vis lyft ut dem ur sin instängda tillvaro och visat upp dem för världen. Detta är hans hyllning till dem. Den som sa att "bakom varje känd man finns en kvinna", tänkte kanske även på dessa ofta manliga modeskapare som har kvinnor som inspirationskällor.

Suna Moya
Suna Moyas smycken Suna kommer från en Egyptisk familj, uppvuxen i England och bosatt i Paris. Hon började sitt "modeliv" i tonåren som mannekäng och har aldrig slutat att leva med mode men har förflyttat sig från att vara den som visar upp till den som levererar och skapar. Hattar och design var hennes ungdomsdröm. Den uppfyller hon nu med sitt märke: www.sunamoya-jewellery.com/ . Jag besöker henne i sin ateljé. Där hänger hattar med plymer av alla dess slag, väskor, masker och smycken, mycket i orientalisk och överdådig smak. Silver, koppar, guld med halvädelstenar, läderremmar... hon designar och tillverkar det mesta själv. Men metallörhängen, halsband och armband i metall låter hon göra i Tunisien.

"En hel kollektion blev kvar där i samband med jasminrevolten" säger hon bekymrad över kaoset som fortfarande råder i arabvärlden. Hennes favoritdesigner som beställer mycket av henne är från Saudi Arabien "där är det än så länge lugnt, men för hur länge vet ingen...", suckar hon. Båda två har nyss kommit tillbaka från USA där de satte upp en unik modevisning i samband med en utställning av arabiska hästar. Suna tillverkade smycken och framförallt helt otroliga masker som ser ut som hästansikten (se på youtube: "a gift from the desert, fashion show by Yahya al Bishri). Denna show kommer nästa år att visas i Paris. Men innan dess kommer vi att få se en hel del av Sunas kreationer i Paris och annorstädes.

Kulturen släpps fri
Orienten inspirerar och inspireras. Mode, uttryck, levnadssätt, maträtter... vi kan verkligen påstå att det är ett givande och ett tagande som existerat i århundraden och som fortskrider mellan öst och väst. Vi dras och fascineras av varandra. Tur är väl det i denna tid av turbulens och övergång till förhoppningsvis en bättre och mera öppen värld för oss alla, speciellt för de förut så förtryckta människorna i orienten. Kulturen kommer att få mera plats och växa jämte kommunikationerna folk emellan. Släpp kulturen och kreativiteten fri!

Anne Edelstam
Paris