Raoul Nordling, den svenske diplomaten som räddade Paris

altTvå teaterpjäser som båda har anknytning till Sverige går för fulla hus i Paris denna vår/vinter: den ena Diplomatie handlar om andra världskriget, närmare den 25 augusti 1944, då den svenske konsuln övertalade nazisten von Choltitz att inte förinta Paris. Den andra är en Lars Norén pjäs Le 20 Novembre.

Cyril Gely har skrivit den prisutnämnda pjäsen Diplomatie. När jag gick för att se den, var det svårt att få biljetter på denna anrika teater nära kyrkan La Madeleine (www.theatremadeleine.com) mitt i Paris hjärta och ett stenkast från hotel Meurice där pjäsen utspelades. Jag såg inte en enda ledig plats i salen: pjäsen anses vara en av årets bästa. Dels för att den är så välspelad och regisserad och dels för att den handlar om Paris.

Den 25 augusti 1944 står de allierade vid stadens portar. Lite innan gryningen är Dietrich von Choltitz (spelad av en enastående Niels Arestrup) - Paris guvernör - i färd med att låta placera ut sprängmedel på olika strategiska platser i huvudstaden. Dekoren är enkel: man skymtar från hotellrummets balkong utsikten över Tuileries trädgårdarna och vidare mot Invaliddomen. Där står en sömnlös von Choltitz och skådar ut över miljonstaden och kedjeröker. Förberedelserna är avklarade när - ur en lönndörr - det plötsligt stiger in en civilklädd man (André Dussolier: också en fantastisk skådespelare, en av Frankrikes stjärnor). De båda männen känner uppenbarligen varandra men tysken blir naturligtvis både förvånad och bestört över svenskens fräckhet att tränga sig in i hans sovrum.

Hitler hade gett order om att bränna Paris men vi vet ju att så inte blev fallet. Von Choltitz hade hitintills visat sin lojalitet mot Adolf Hitler så varför löd han inte order denna gång? Hur lyckades den svenske konsuln övertala honom? Det är frågan denna utomordentligt välspelade pjäs ställer. Man håller andan ända till slutscenen.

Pjäsen får mig också att tänka på en annan svensk: Hans Blix och hans engagemang i Irak. Han har alltid hållit på sin ståndpunkt att det inte fanns några kärnvapen gömda i landet vilket vi har fått bekräftat vid det här laget. Hur hade världen sett ut idag om han hade lyckats övertala USA:s president Bush att avstå från kriget? Medling är väl kanske en diplomats viktigaste uppgift. Tyvärr fungerar det inte alltid.

Von Choltitz roll väcker förundran över människans psyke: nazisten räddade Paris och miljoner människor genom att själv gå en säker död till mötes. Kanske även de grymmaste bland oss har en gnista inom sig som eventuellt kan tändas och skänka ljus över mörkret?

Även vikten av Sveriges neutralitet tas upp flera gånger i pjäsen vilket leder till ytterligare en tankeställare i dessa revolutionära tider.

Théatre de la Madeleine har ett speciellt förhållande till Sverige och har visat andra svenska teaterstycken (Strindberg och Bergman), nu är det Lars Noréns tur. Med en monolog: Le 20 Novembre som handlar om samma datum år 2006 då - i Tyskland - en artonåring steg beväpnad in i sin gamla skola och sköt sina klasskamrater och lärare. Efter att ha skjutit ihjäl 37 personer, vände Sebastian Bosse vapnet mot sig själv. Norén skrev pjäsen efter att ha läst hans dagbok på nätet. En ung kvinnlig skådespelerska - Cécile Cassel - spelar huvudrollen. Hon skriker ut sin monolog, sin ilska mot skolan, mot systemet som "förstör ungdomarna"; iklädd en svart och gul kostym. Hennes enda "medspelare" är en gitarrist som spelar elgitarr. "Det var till stor hjälp på scenen även om han bara spelade musik och inte sa något" påstår hon.

Sverige är på kartan i Paris denna vår/vinter: snart öppnar Paris bokmässa sina dörrar och i år är Norden gästland och det blir inte enbart kriminalare även om de är klart favoriterna bland de, från svenska, översatta böckerna till franska men mer om det framöver...

Anne Edelstam, Paris