Internationell litteraturfestival i Jaipur, Indien

Arrangörerna och prisvinnaren: HM NaqviFör sjätte året i rad har denna festival utvecklats till att bli allt mer frekventerad. Henning Mankell och Zac O'Yeah representerade Sverige. Nobelpristagare som Orhan Pamuk och JM Coetzee talade på panelerna och läste ur sina böcker till den jublande massan. Frankrike var representerat av den fransk/afghanske Prix Goncourt vinnaren, Atiq Rahimi.

Indien är ett land av kontraster vilket detta evenemang tydligt visade. Till trots mot all kritik jag läst om Indiens korruption, organisationsproblem och nepotism, var detta evenemang demokratiskt: inga favoriserade platser för arrangörer eller dignitärer. Alla var välkomna gratis, skolklasser brottades för att få plats med prisbelönta författare och journalister. Varje timme med start klockan10 på morgonen till sex på kvällen - mellan den 21 och den 25 januari 2011 - hölls det paneldebatter i fyra tält uppsatta i detta gamla palats i den "rosa staden" som Jaipur - Rajasthans huvudstad - kallas på grund av sandstenen som användes för att bygga de ursprungliga palatsen och fortet. Jaipur ligger inte långt från Indiens huvudstad, Delhi, och jag flög dit på en timme. I Jaipur kände jag igen det genuina Indien med dess bilar, cyklar, kameler och kor som delar plats på vägarna i en våghalsig dans om utrymmet. Men precis som på festivalen fungerar det märkligt nog, trots röran.

Kvällar och morgnar var kyliga men när solen låg på under dagen, var det som en härlig svensk sommardag. Som "delegat" kunde jag även delta i luncher och middagar med musikanter och dansare. En jättelik indisk buffé slingrade sig längs med väggarna då hundratals köade upp för att få mat och sedan hitta en plats vid ett av de runda borden som placerats på gräsmattorna. Där samtalade jag med författare och journalister från hela världen. Festivalens succé hade spritt sig mycket tack vare den engelske världsberömde författaren och rese skildraren William Dalrymple. Han är sedan flera år bosatt med sin familj i Indien och bjuder in de utländska författarna. Svenske författaren och Indienexperten - Zac O'Yeah - även han bosatt i Indien med sin indiska hustru fanns på plats.

Zac O'YeahZac (http://www.zacoyeah.com/) vars ovanliga namn är taget på den tiden då han var med i en popgrupp i Göteborg och inte ville stoltsera med ett för svenskar, krångligt finskt namn, bor sedan några år i Bangalore - Indiens "Silicon Valley" - där han skriver sina böcker. Hans resor till Indien började för drygt tjugo år sedan. I två års tid reste han i Indien och samlade material med fokus på kultur, teater, hårdrock och avantgarde till sin personliga guidebok som publicerades 1995. "Efter den trodde jag att jag var färdig med Indien" tillade Zac. "Men 1996 ordnade författarförbundet en svensk delegation till Indien och jag blev medbjuden..." så Indien kom in i hans liv igen. Några år senare träffade Zac sin fru, även hon författare och talare på festivalen, och de gifte sig för drygt tio år sedan. På min fråga om indisk andlighet, berättar Zac om boken Guru och alla västerlänningar som söker sanningen i Indien. "Mahatma Gandhi är också med i ett kapitel vilket ledde mig till att vilja göra mer research och till slut komma ut med boken om hans liv eftersom jag upptäckte att det inte fanns någon modern biografi om honom tillänglig på svenska", förklarade Zac.

Mahatma! Eller konsten att vända världen upp och ner (Ordfront 2008) blev nominerad för Augustipriset för det årets bäste facklitterära bok och är en väldokumenterad och spännande bok som innefattar det mesta man bör veta om denne fantastiske man. "Den gavs ut på Gandhis dödsdag den 30 januari och sålde slut som första upplaga på en vecka" sa Zac. Boken uppmärksammades nyligen då Fredrik Reinfeldt gav den som avskedspresent i form av ljudbok till Mona Sahlin med kommentaren att den skulle nog passa henne eftersom hon tycker om att powerwalka (förmodligen med tanke på Gandhis saltmarsch) och Mona, avgående oppositionsledare, svarade rappt: "Jag tackar för både orden och jag tackar för den här presenten. Jag har inte läst den, men jag tror att det är många som behöver lära sig hur man vänder upp och ner på världen. Kanske också statsministern själv?"

Nästa bok Summan av Kardemumman (2009) var en thriller och handlade om terrorism: "Jag funderade över hur aningslösa många av oss kan vara som inte tror att terrorism angår var och en av oss" förklarar Zac. Tandooriälgen - en utopisk framtidsvision om Göteborg som blivit koloniserat av Indien - ska härnäst bli film "så det håller jag på med nu" tillägger han med glimten i ögat, för han gillar att underhålla och göra narr av förutfattade meningar. Det kommer han säkert att lyckas med. O'Yeah säger jag när jag läst klart hans bok om Gandhi!

Intervju i solen, långa och intensiva dagar, jetlag... inte undra på att jag blir lite lullig efter att ha fått smaka på ett glas kylt, Indientillverkat vitt vin av svenskan Cecilia Oldne.

Cecilia presenterar Sula vin Hon representerar Sula vingård. "Jag är dess ansikte utåt", berättar Cecilia. Sula var grundarens moders namn och "surya" betyder sol så en stiliserad sol fick bli logo för dessa vita, torra eller söta viner och de röda, lite fylligare. De första flaskorna lanserades år 2000. Jag är ingen direkt vinexpert men eftersom jag bor i Frankrike så är jag van vid goda viner och dessa har absolut sitt värde. Cecilia kommer ursprungligen från Karlstad men har kopplingar till Asien via sina farföräldrar "så äventyrslusten kommer väl från dem" spekulerar hon. "Jag har arbetat länge med viner i Stockholm, på Nobelfesten och varit på flera vinmässor runt om i världen. Det var då jag träffade Mr. Sula för första gången, så småningom fick jag ett jobberbjudande av honom och nappade direkt" berättar Cecilia som är chef för import/exporten delen. "Det är ett tufft jobb med en otrolig arbetsbörda men samtidigt har jag ett ansvar som jag aldrig skulle ha fått så ung i Sverige" förklarar hon glatt. Cecilia flyttade till Mumbai utan att tveka för några år sedan och sedan dess har Sulas viner växt med 70%. Indien har en gigantisk vinmarknad som är långt från fylld så Cecilia lär ha många lukrativa år framför sig. Men från viner beger jag mig tillbaka till litteraturens värld som ju var anledningen till att jag kom hit...

Jag slingrar mig förbi JM Coetze som kommit hela vägen från Australien för att läsa högt ur några av sina böcker i ett fullpackat tält där folk satt och stod överallt där de kunde hitta en plätt. Att det var knäpptyst under hans uppläsning visar indiernas vördnad för det skrivna ordet, för språkets poesi och för deras nästan religiösa förhållande till böcker. Flera journalister och reseskildrare som diplomatsonen och reportern Jon Lee Anderson berättade om sina böcker. Jon Lees bok "Che" om den mytomspunne Che Guevara var mer än en biografi: den försöker förklara hur en intellektuell pacifist - med Gandhi som förebild - och biståndsarbetare förvandlades till en aktiv idealist, redo att döda för att försvara sitt ideal. Jon Lee bodde i Kuba i tre år och var den förste och ende att få tillträde till Ches hus och dagböcker. Han lyckades blidka änkan som hitintills nekat alla tillträde till hans arkiv. Hans bok är relevant idag inte enbart för det historiska intresset utan också för att förstå hur orättvisor och förtryck kan leda till revolutioner.

Afghanistan var också på kartan med den franskspråkige Afghanske Prix Goncourt vinnaren Atiq Rahimi som även fått priser för sina filmer vid Göteborgs internationella filmfestival och den engelske reseskildraren - Rory Stewart - som gick till fots genom hela Afghanistan för att skriva sin bok!

Kvinnliga indiska författare diskuterade livligt på olika paneler om kvinnans ställning i Indien. En man utbrister "det är vi föräldrar som måste uppfostra våra flickor till självständiga individer, det är vårt fel att de är så förtryckta!" Indien är fortfarande ett traditionellt och patriarkaliskt land med arrangerade äktenskap, kvinnor som är mindre värda än män (det görs aborter i stor skala på flickfoster så till den milda grad att det nu saknas flickor i landet) och hög analfabetism bland framförallt kvinnor. Hand i Hand (http://www.hihseed.org/) som startades av Percy Barnevik (sommarpratade i somras) ger indiska kvinnor en chans genom att ge dem möjlighet till ekonomisk frihet via småföretag. Det finns naturligtvis flera andra indiska samt internationella hjälporganisationer. Men tyvärr har nobelpristagaren som startade minibanklån blivit anklagad för korruption och för att sko sig på de fattiga som belånar över öronen. Det stod varje dag i den indiska dagspressen om människor - framförallt på landsbygden - som tog livet av sig på grund av dessa lån som de omöjligt kan betala tillbaka. Självmorden har blivit så omfattande att själva finansministern har gått ut officiellt och sagt att lånen ska bojkottas och inte betalas tillbaka. Huvudarrangörerna för litteratur festivalen arbetar sedan åratal för att hjälpa gatubarn och de har en förening med tiotals NGOs som (http://www.streetchildren.org.uk/) arbetar över hela världen. Surina Narula säger att litteraturfestivalen öppnar människors ögon för värdet av kultur för båda könen och för alla samhällsklasser. Kvinnors utbildning är väsentlig för barnens utveckling.

Men den utländska författaren som kanske mest ingående beskrivit Indien och dess alla kontrasterande facetter på sistone är den mycket sympatiske och glada engelsmannen (gift med en indiska) Patrick French med sin nyutkomna bok India: A portrait (Penguin books 2011). Han har delat upp boken i tre avsnitt: en historisk del, en del om finanser och ekonomi och en samhällskritisk del. Det är ett omfattande verk för den som verkligen vill sätta sig in i landets alla skikt. Flera personliga intervjuer gör boken levande. "Jag snarare lät folk prata om vad de ville än att jag frågade ut dem, på så vis berättade de om det som var viktigt för dem själva", förklarar han.

William Dalrymple och JM CoetzeMen för att återkomma till svenska författare, kom Henning Mankell till festivalen för att presentera sina Wallanderböcker. "Sedan jag var sex år gammal har jag älskat att sätta ihop ord och berätta historier. Jag har aldrig kunnat tänka mig att göra något annat" och tur är väl det så att vi kan njuta av denne produktive författare. Valet av kriminalare förklarar han med att "drama och mord har använts sedan urminnes tider för att kritisera eller analysera samhällsproblem" och drar paralleller med de gamla grekerna och historien om Medea. "Yttre konflikter speglar inre konflikter" fortsätter han. Indierna tycks även de tycka om hans berättelser för tältet bågnar under folkmassan när han talar.

Litteraturfestivalen delar även ut ett pris på 50 000 dollar till den författaren som bäst skildrat syd-väst Asien enligt en internationell jury. Av de sex finalisterna valdes den pakistanske debutförfattaren HM Naqvi för hans fräcka stil i skildringen av tre unga pakistanier och hur deras liv i USA förändrades efter attackerna den 11 september 2001 i boken Homeboy. Det är en explosiv bok som förtjänar epitetet: "Att sätta penna till papper har tänt mera eldar än tändstickor". Denna festival har i alla fall tänt många eldiga själar och förhoppningsvis lett till att flera intresserar sig för att läsa i denna högteknologiska era där allt helst ska gå snabbt och smidigt och där tidsfördriv som skönlitteratur, poesi eller teater inte har första plats. Med min redan fulla resväska, flera kilo tyngre av alla böcker jag köpt för att ta med mig tillbaka till Europa, tänker jag att det där med e-book är kanske inte så dumt trots allt...

Anne Edelstam, text och bilder