Mondrian/De Stijl på Centre Pompidou

Piet MondrianDen holländska avantgarde rörelsen är avgörande för att förstå uppkomsten till -20talets modernism.

Den spelade en central roll i den abstrakta utvecklingen inom måleriet, arkitekturen, designen och grafiken. I denna kronologiskt mycket väl dokumenterade och omfattande retrospektiv (1 december 2010 - 21 mars 2011), samlad på mer än 2000 kvadratmeter i tjugotvå salar, följer besökaren med på en spännande färd i konstens tecken. De två artister som bäst representerar rörelsen är Piet Mondrian - en pionjär inom abstrakt konst och rörelsens teoretiker - och Theo Van Doesburg - konstnär, arkitekt, konstkritiker samt redaktör för tidningen De Stijl.

Teosofi rörelsen, grundad av Helena Blavatsky i slutet av artonhundratalet, som de anammade kan man rubricera som "dåtidens New Age". Teosofin är en esoterisk lära, som anser sig ge sina följeslagare djupare insikt i andlighetens natur. Bland annat gör den åtskilliga pseudovetenskapliga påståenden om astralkroppar, livets cykler med död och återuppståndelse, kosmiska visioner, meditation och extas.

Idéer om inre bilder och universell harmoni genom att integrera konsten med geometriska, raka linjer och primära färger florerade. Mondrians mål var att uppenbara den osynliga, heliga världen som döljer sig bakom den vardagliga, materiella världen som enbart är en "illusion". Det uppenbarar sig i de flertal teckningar och målningar av träd som symboliserar livet och moder jord i början av denna megautställning. Fantasieggande geometriska uppdelningar av världen och konstnärens inre färger förklarar rörelsens lite diffusa teorier. De vertikala linjerna kan tolkas som det teosoferna kallar "maskulina konstruktiva" och de horisontella som det "feminina passiva". Måleriet var för Mondrian ett sökande efter balans och harmoni i djupare mening. När tidningen gavs ut 1917 föreslog den en andlig vision av konsten baserad på teosofin och på symbolismen.

Gerrit Rieveld Chaise rougebleu1918Piet Mondrian (1872-1944) ansågs - tillsammans med Kandinsky och Malevich - vara en av den abstrakta konstens pionjärer. Född i Nederländerna började han sin karriär som landskapsmålare i den naturalistiska traditionen, med dova färger och melankoliska drag. Men snart avlägsnade han sig från den konventionella formulan och började utforska den expressiva och geometriska strukturen han såg i naturen med regelbundna linjer av träd längs med floder, rektangulära kanaler och fasader samt de symboliska korsen i kvarnarna. Därifrån bestämde han sig för att prioritera färger framför motiv. Han inspirerades av Cézanne och Braques och Picassos kubism under åren i Paris (1912-14). Det första världskriget tvingade honom tillbaka till Holland där han helt övergav det figurativa måleriet och gick in för det abstrakta. Även målningens form ändrade han och målade cirkulära och diamantformade tavlor i primära färger (rött, blått och gult) samt "icke-färger" (grått, svart och vitt). Mondrian stod för det sätt att måla som kom att bli mest representativt för den nya stilen: neoplasticism. Neoplasticismen bestod av målningar som med hjälp av tjocka svarta linjer delas in i ett flertal mindre rektanglar. Endast horisontella och vertikala formelement fick förekomma. 1919 flyttade han tillbaka till Paris och umgicks flitigt med andra konstnärer och arkitekter som Delaunay, Arp och Corbusier och tog även emot unga konstnärer som Calder.

altArkitektur. Utställningens sista del är tillägnad rörelsens arkitektoniska uppkomst. Besökaren förs in i Mondrians ateljé som inte är dekorerad utan liknar en abstrakt tavla, möbler och staffli inbegripna. Stilen karakteriseras av en avskalad och geometriskt enkel arkitektur, fri från ornament då det är själva formerna och konstruktionen som står för det arkitektoniska och konstnärliga värdet. Inspirationen till den nya arkitekturen togs från bildkonsten; samspelet mellan konstnärer och arkitekter hade redan under kriget funnits inom konstruktivismen och senare De Stijl. De Stijl-rörelsen nådde sin mest inflytelserika nivå under 1923-24, men lämnade däremot inte efter sig så många färdigställda projekt, utan de flesta stannade på projektstadiet. Dock kom rörelsen att bli en av de viktigaste inspirationskällorna till modernismen. Modefigurer som Yves St-Laurent inspirerades också av konstnären och han gjorde succé med sin "Mondrianklänning". Utställningen avslutas med uppbyggnader och bilder på hus, rum och några tidstypiska möbler i primära färger, enkla och stilrena. Med uppkomsten av fascismen flyttade Mondrian till London och sedan till New York där han dog. Man kan urskilja hans inflytande på arkitekter som Frank Lloyd Wright.

Utställningen håller på under hela vintern på Centre Pompidou i Paris (www.centrepompidou.fr) och bör inte missas.

Anne Edelstam