Erövrarnas skatter

från glasfönstrena i St Mary kyrkan i OxfordDet brittiska imperiets forna storhet upptäcker jag genom rikedomarna de samlat från hela världen som besökaren kan beundra på museerna, gratis förutom tillfälliga utställningar.

Oxford, mera känt som studentstad med dess närmare fyrtio högskolor, ligger cirka en timmes tågresa från London, en givande dagsutflykt för den som inte hinner sova över på det annars så charmiga gamla hotellet Randolph (slink då in där för en öl på Morse Bar). Vintern är inte den bästa tiden på året att besöka denna historiska stad på. Snöröjning och saltning av gatorna har inte engelsmännen förstått sig på utan jag halkar fram bäst jag kan på de isbelagda trottoarerna. I mellandagarna är många högskolor stängda så jag flyr in i Sankt Mary kyrkan för att värma mig. Den står omtalad redan 1086 som tillhörandes det första universitetet i Oxford tillsammans med dess originalbibliotek.
Jag beundrar framförallt de vackra glasmålningarna.

Under elvahundratalet var Oxford känt som lärosäte speciellt efter 1167 då Henry II förbjöd engelska studenter att resa till Paris. Under tolvhundratalet byggdes de första studentbostäderna för att logera och hålla de livliga ungdomarna under uppsikt. Här har Lawrence of Arabia, Aldous Huxley, Graham Greene, nobelpristagerskan Aung San Suu Kyi för att nämna några kända namn, läst.

Det är dock svårt att bli antagen. Molly som vill läsa biokemi förklarar för mig:

- mina betyg var bra nog men min långa intervju gick inget vidare, kommer jag mot förmodan in, kommer jag att få plugga från morgon till kväll, men det kan vara värt det för framtiden.

Einstein var en av de framstående vetenskapsmän som studerade här. Hans svarta tavla tillsammans med teleskop, astrolabium och andra matematiska instrument finns utställda på Oxfords vetenskapsmuseum, Englands första museum (1683).

Tacka vet jag vintern: frusen, bestämmer jag mig för att promenera till vad jag antog vara ett dammigt, gammalmodigt museum dit jag annars inte hade gått. Döm om min förvåning när jag kommer in i ett helt omgjort, modernt, väl upplyst museum i flera våningar med objekt från världens alla hörn.

- Ni förstår vi var en stormakt en gång i tiden och reste jorden runt och samlade föremål, förklarade kassörskan när jag förvånade mig över den otroliga samling de har på Ashmolean. De kan skryta med en fantastisk faraonisk avdelning; en Asien avdelning med föremål från både Kina, Japan och Korea; världens största samling teckningar av Rafael; Lawrence av Arabiens beduindräkt för att nämna en del... Under året erbjuder de dessutom olika aktiviteter och tillfälliga utställningar.

Lite längre bort ligger The Sheldonian som byggdes 1663 och är en rund byggnad med ett superbt målat tak som numera är konserthall och föreläsningssal. Förutom de vackra anrika byggnaderna man bäst ser genom att stiga på turistbussen som tar en runt staden och förklarar vilka som är vilka, är det trivsamt - under den varmare säsongen - att promenera över den lilla bron till den botaniska trädgården. Själv tar jag ett annat tåg och hamnar ute på den engelska landsbygden där det är slätt omöjligt att ta sig fram på vägarna som är som isbanor. Gudskelov blir det snart varmare och snön smälter undan lagom för färden tillbaka till London.

Diset låg tjockt över staden, precis som man förväntar sig att det ska göra i denna Sherlock Holmes stad. Den spöklika stämningen bröts dock av juldekorationerna som lyste upp gator och torg med sina diskreta men eleganta ljusanordningar. Tack vare den tidiga starten på rean (dagen efter annandagen), var inte museerna så överfulla. Jag började med att titta in på Saatchi Gallery (http://www.saatchi-gallery.co.uk/index.htm), ett av världens största privata gallerier, även det gratis, som ligger i hjärtat av London, vid Kings road. Utöver de nutida konstutställningarna - fotografier, målningar och installationer - erbjuds det en rolig affär med annorlunda föremål och ett café. Galleriet ligger strategiskt mitt bland en massa frestande butiker, rea eller inte. Bussen (det billigaste är att köpa endags eller tredags färdbiljetter i tunnelbanan) går därifrån utmed den eleganta Sloane's street där de stora modehusen är samlade.

Där ligger även Jo Malones parfymaffär, jag faller för den minsta parfymflaskan med "nektarinblom- och honungslukt" i väntan på våren... Bussen passerar Hyde Parks hörn - där många politiker har startat sin karriär genom att ställa sig på en upp- och nedvänd träpall och deklamera - och svänger in på Piccadilly: jag hoppar av vid Royal Academy of Arts (www.royalacademy.org.uk) och slinker in på The Glasgow Boys - en utställning av en grupp konstnärer från 1880-1900 då Glasgow var imperiets andra stad genom dess särställning som fartygsbyggare, med sina tekniska uppfinningar, industrier och företagsamhet som även stödde konstnärer. För första gången utmärkte sig en grupp avantgarde konstnärer The Boys som vågade bryta med den viktorianska stilen. De skapade en ny, robust, naturalistisk stil med motiv från det dagliga livet. Oljorna såväl som akvarellerna var helt enkelt gudomliga!

från Ashmolean museetJag hoppade på nästa buss och fortsatte via Piccadilly Circus ner mot Thamsen och gick av på Strand street där jag gick in för att dricka te på det anrika Savoy: det var fullbokat i tre månader i förväg (!) men det var värt att titta in och se blomsteruppsättningarna och juldekorationerna. I stället fick jag en sista minuten biljett (pruta gick bra visade det sig) för att gå och se Oscar Wildes dråpliga vaudeville: "An Ideal Husband" eller "den idealiske mannen".

Victoria & Albert (www.vam.ac.uk) är ytterligare en juvel i denna stad full av skatter från när och fjärran. Jag koncentrerade mig även där på utställningarna: "The Imperial Chinese Robes" från den Förbjudna Staden i Kina med tre seklers utsökta, historiska kejsarkläder som Qing dynastins kejsare och kejsarinnor har burit (1644-1911) vid olika tillfällen: under officiella ceremonier, festivaler eller till häst under jakter. Utöver mantlar och klänningar fanns även skor, hattar och till och med barnkläder, mest i siden men även i päls, tillskurna av imperiets bästa skräddare. Sex gigantiska salar upptogs av en ballettutställning: Diaghilev och den Ryska Balletten 1909-1929. Serge Diaghilev (1872-1929) - som inspirerade Les Ballets Suédois 1920-25 - startar den första säsongen rysk ballett i Paris 1909 med den ryska dansaren Mikhail Fokine som koreograf och gör succé. Dansaren Vaslav Nijinsky var oförglömlig för den som sett honom på scen men även han arbetade som koreograf. Hans karriär fick ett abrupt slut efter det att hans kärleksaffär med Diaghilev kom till ände då han gifte sig... Den ryska folkloren med dess färgglada dräkter genomsyrar hela utställningen även efter det första världskriget och den ryska revolutionen. Andra koreografer kom till som Massine, Nijinska och Balanchine. Gruppen turnerade inte bara i Europa utan även i Amerika och dess avantgarde konstnärer som Matisse, Picasso och Braque bidrog till den innovativa stilen. Filmer visades med moderna koreografer som Pina Bausch uppsättning av Vårriten jämte med den ursprungliga uppsättningen. Ännu idag är Diaghilevs balletter aktuella.

En helt annan typ av utställning som visas på museet fram till slutet av februari är en besynnerlig men vacker fotoutställning - med fem internationella konstnärer - utan kamera, där bilder och skuggor skapas genom olika exponeringar och belysningar av fotopapper eller genom kemi. Fotografierna liknar mera målningar och har en drömlik karaktär, vissa är naturtrogna, vissa mytiska, vissa metafysiska men alla intressanta på sitt sätt.

från British MuseumFör att smälta alla intryck och för att vila benen satt jag mig i baren på en typisk engelsk pub och beställde en Old Timer - en engelsk säsongsproducerande öl - som bartendern rekommenderade eftersom öl inte är det jag vanligtvis dricker. Den hade inga bubblor och smakade lite si och så men skam den som ger sig!

British Museum (www.britishmuseum.org) var ett inferno av folk så jag bestämde mig för att koncentrera mig på den grekiska avdelningen eftersom Grekland kräver tillbaka vissa av de "lånade" föremålen, speciellt Parthenons skulpturer. Parthenon i Aten är en ståtlig byggnad med en lång och komplicerad historia. Byggd för cirka 2500 år sedan som ett tempel tillägnat den grekiska gudinnan Atena, blev den under tusen år en kyrka, sedan en moské och till slut en arkeologisk ruin. Byggnaden har förändrats genom seklerna och många skulpturer har förfarits och de skulpturer som finns går inte att sätta tillbaka. Mellan 1801 och 1805 tog den dåvarande brittiske ambassadören i det Ottomanska riket - under vilket Aten löd - med tillstånd från den Ottomanska regeringen, med sig hälften av skulpturerna från ruinerna till England. Han var fascinerad av antik grekisk kultur och väckte även sina landsmäns intresse. British Museum köpte skulpturerna av honom 1816 och där har de visats sedan dess.

Resterande skulpturer finns att beskåda på det nya Akropolis museum i Aten, i Paris på Louvren, i Köpenhamn och på andra museer runt om i Europa. Diskussionerna går nu varma för att återgärda skulpturerna till deras ursprungsland. Men engelsmännen hävdar att de har anskaffats helt lagligt, att de tillhör "världsarvet" och att de beskådas gratis varje år av miljontals besökare. Ett intressant televisionsprogram visade hur antikviteter har stulits i alla tider och sålts till diverse museer och att denna lukrativa affärsverksamhet fortsätter ännu... En sak är säker: ska alla länder från vilka British Museum har skaffat antikviteter kräva tillbaka föremålen, blir det tämligen tomt på Englands museer.

Helt egoistiskt njuter jag av att kunna se "hela världen" på Europas museer. Att de dessutom är gratis som i England tycker jag vore självklart överallt. Trots allt tillhör dessa skatter oss alla eller ingen.

Anne Edelstam, text och bilder
London