Årsslut i Frankrike

altFransmännen har denna kalla vinter fått stå ut med politiska reformer: senarelagd pensionering, nedskärningar, högersväng i regeringen; snökaos och stopp i trafiken.

Frankrike är inte besparad från övriga Europa när det gäller den ekonomiska krisen även om det inte tycks vara lika illa här som i Portugal eller i Spanien. Hur ekonomin fungerar är svårt att förstå: i Paris har våningspriserna aldrig varit högre. Hur ska våra ungdomar ha råd att bo i innerstaden undrar vi föräldrar? Resultatet är att de bor kvar hemma så länge som möjligt.

Euron har dragit upp priserna skyhögt: en tvåa kan gå för åtta miljoner kronor... En baguette som i åratal kostade under en franc kostar nu över en euro! Det har gått upp det tio-dubbla. En vanlig kaffe får man betala 30-40 kronor för... Trots det är caféerna och restaurangerna fortfarande fulla. Så pengar måste det ju finnas, eller?
Regeringen har förklarat sig vara tvungen att genomföra pensionsreformen och få folk att arbeta två år längre. Detta när arbetslösheten lurar runt hörnet.

Flera demonstrationer lamslog landet men regeringen stod på sig. Korruptionsskandalen med affären Bettancourt, Frankrikes rikaste dam, som ledde till att arbetsministern och UMPs kassör, Eric Woerth - presidentens nära vän - fick lämna regeringen, lär inte heller ha underlättat situationen för Sarkozy. Presidenten tvingades behålla sin premiärminister Fillon och låta favoritkandidaten, Borloo, lämna. "Det var Fillon som fick sin vilja igenom snarare än tvärtom och presidenten förlorade därmed sitt statsmanskap", förklarade en politiker för mig. Sarkozys favoriter har alla varit tvungna att lämna sina poster och högerfalangen har svetsat ihop sig bakom premiärministern. Den situationen lär inte förändras fram till valet 2012.

Mittenfalangen med Borloo i spetsen har nu även fått med sig den omtyckta Rama Yade som har gått med hans i parti, kallad le parti radical. Möjligheten är stor att även Fadela Amara (från Ni putes ni soumises, inte horor eller underkastade, som representerar framförallt förorterna) sluter sig till honom. Frågan är om inte själva presidenten hellre skulle vara med i det gänget än i sin egen regering.  
Det enda regeringen kan hoppas på - och det gör den också - är att oppositionen fortfarande inte har valt sin kandidat och att de fortsätter att vara internt delade. Men om de enar sig för en stark kandidat kan detta val bli en rysare för den sittande regeringen.

altSnökaoset tog alla på sängen. Regeringen skyllde ifrån sig på väderleksrapporten som faktiskt hade varnat för snömassorna. Tusentals bilister satt nerkylda i sina bilar när hela Frankrike stod stilla. Vissa hade turen att vara nära någon by där skolor och kyrkor öppnade sina dörrar och tog in frusna resenärer. Som svensk tycker man att det är fånigt med någon centimeter snö men då glömmer vi att ingen har vinterdäck här. Det är dyrt och behövs sällan. De som bor i bergen har kedjor de fäster på däcken. Trottoarerna förvandlas till isbanor och sedan till mindre sjöar som fotgängarna får vada igenom. Alla bussar slutar att gå. Hela julruschen avstannade för att ingen kom till affärerna. Möjligtvis har e-butikerna gjort succé denna jul...

Julen 2010 blev en kort affär: den 24 december är en vanlig arbetsdag och firas inte här. Inte advent heller för den delen. Utan julen är en katolsk tradition centrerad runt krubban. Den 24 vid midnatt läggs Jesusbarnet i krubban. Den 25 på morgonen får stora som små sina julklappar och på kvällen samlas familjen runt den fyllda kalkonen som avslutas med en bûche ,en klabb, numera gjord i choklad men som symboliserar det vedträ man gav till den fattigare än sig själv för att han skulle kunna värma sig och samla familjen runt elden.

Trots det är det upplyst med juldekorationer på de stora avenyerna och i skyltfönsterna. Skridskobanan uppe i Eiffeltornet är öppen, en annan är uppriggad på Concorde platsen, de små julkioskerna är uppsatta lite här och var och stämningen är ändå i glädjens tecken. De som inte har familjer eller vars familj är utomlands, tar hand om andra. Det finns fortfarande mycket välgörenhet i detta katolska näste och det märks om inte annat under julen då man gärna tar hand om de som ingen eller inget har.

Det är fransmännens paradox: de klagar och gnäller mycket men har även ett hjärta och en generositet som tar överhanden hos detta "mittens rikes folk" när det verkligen gäller.     
Låt oss hoppas att 2011 lovar oss alla bättre tider.

Anne Edelstam
Paris