Högersväng i Frankrike

altSarko - som alla kallar den franska presidenten numera - är mindre och mindre omtyckt av sina landsmän.

Den nya regeringsombildningen - genomförd söndag kväll den 14de november - känns som ett sista försök att rädda vad som räddas kan av presidentens regering och av hans rykte. Fransmännen hade - när de valde honom till president - hoppats på en vind av reformer och nymodigheter som skulle förbättra landets ekonomi och anseende. Det fick dem med råge med Nicolas Sarkozy: han tog till sig ansedda personligheter från både vänseterfalangen som högerfalangen.

Han skilde sig och gifte om sig - något som ingen annan fransk president vågat göra innan han. Sarko var Frankrikes Obama och liksom denne har hoppet om förändring till det bättre gått från förvåning till irritation och numera till en allmän allergi mot den som "förått oss" som någon av de otaliga demonstranterna mot pensionsreformen sa till mig. Berg och dalbana är ett milt uttryck för att förklara vad många av oss har fått utstå under en regent som inte verkat ha tänkt igenom de reformer han lika plötsligt som oväntat har genomdrivit och sedan varit tvungen att ändra på: försäkringskassan, identitetsfrågorna, romerna...

François Fillon får vara kvar som premiärminister och han har samlat runt sig hårdnackade ministrar som Alain Juppé (försvarsminister) och Michèle Alliot-Marie (utrikesminister) medan de mera mitten- och vänsterinriktade som Bernard Kouchner (f.d. Läkare utan Gränser sedan utrikesminister), Rama Yade (ung, svart, frank kvinna) och Jean-Louis Borloo (ekologiministeriet) som representerade en öppning mot ett modernare och multikulturellt Frankrike har fått lämna sina poster.  
Kampen inför presidentvalet år 2012 påbörjas nu med denna nya regering och det kommer att blåsa mera högervindar i Frankrike innan dess, om det fortsätter i denna anda. Sarkozy talade för första gången på ett halvår till nationen den 16de november och använde ord som säkerhet, arbetslöshet, pension. Ödmjukhet inför hans gångna misstag och felaktiga beslut var det inte tal om.

Men frågan är om inte presidenten har bitit sig själv i svansen när han behållit sin premiärminister och de mera högerorienterade ministrarna som kritiserade hans öppenhet och nymodighet. Den populäre Jean-Louis Borloo - som var minister i det ekologiska ministeriet som skapades i början av det nyvunna valet och som avskaffas nu - har lämnat regeringen och redan förklarat att han kommer att skapa det nya mittenpartiet. Sarkozy har därmed skaffat sig en motståndare som seglar upp i opinionen kanske ännu mer än vad Fillon hade gjort om det varit han som fått avgå. Det kommer att bli en snäv kamp inför nästa val. Sarkozy har lovat att säga om han ställer upp på omval under hösten 2011. Men finns det någon som tvivlar på att han frivilligt skulle lämna maktens korridorer?

Anne Edelstam, Paris