Aung San Suu Kyi Kvinnornas Mandela

Aung San Suu KyiDen 13de november 2010 frigavs nobelpristagerskan och frihetskämpen Aung San Suu Kyi efter närmare ett decennium av frihetsberövning. Hennes brott: att ha förestått och vunnit ett presidentval. Aung San Suu Kyi ser inte en dag äldre ut än för tio år sedan.

Det är ett mirakel. För mig som kvinna är hon ett exempel av mod, uthållighet, kvinnlighet, ihärdighet, tro, lojalitet och principfasthet. Visst har vi Gandhi, Luther King, Mandela men kvinnliga förebilder är det glesare med. Därför är hennes frigörelse så viktig globalt: hon visar värdet i att kämpa för sin tro. Hon är inte en nunna som Moder Teresa, utan en välutbildad kvinna och mor som de flesta kan identifiera sig med. Aung San Suu Kyi är vår Mandela som förestår försoning, icke våld och kampanda.

Denna kvinna, vars far var en känd burmesisk frihetskämpe, hamnade i rampljuset lite mot sin vilja då hon återkom till sitt hemland Burma efter många år utomlands med man och barn. Hon bokstavligen lyftes fram av folket för att företräda dem i ett enat Burma som annars är uppdelat i stamfolk som talar flera olika dialekter. Men militärdiktaturen ville annorlunda. Landet hålls i ett järngrepp av juntan som skor sig medan folket svälter i vad som kunde ha varit ett av världens rikaste land; med guld, ädla stenar, olja och gas i överdåd.

En liten, späd varelse som vågar stå upp mot juntan kan inte annat än att instifta vördnad och hopp för mänskligheten. Hennes första tal dagen efter frigivningen var ödmjukt, ord som mod, demokrati, frihet återkom men även tal om internationell hjälp för att nå målet.

Det som inte knäcker en gör en starkare sägs det: hur det än går i diktaturens Burma, visar Suu Kyi att det är värt att kämpa för frihet och värdighet oberoende av motståndet vi må mötas av, inom hemmets ramar, på vår arbetsplats eller genom våra egna inskränkta tankar.

Anne Edelstam