Ett axplock ur Paris konstscen: Denna "busiga" höst

Artcurial med flygplanMässor, vernissager och megautställningar gör denna höst speciellt attraktiv för alla konstintresserade boende eller på genomresa i Paris som ser fram emot något yngre, busigare och roligare utöver det borgliga, tillrättalagda.

Denna september månad kom jag tillbaka senare än vanligt från sommar i Sverige. Knappt hann jag packa upp förrän det första evenemanget startade: antikmässan på Grand Palais (15-22 september). Det är alltid lika fascinerande att komma in i den vackra och påkostade - med rosor och fontäner - dekorerade interiören i detta glaspalats. Eleganta antikviteter rivaliserar med lika eleganta besökare, eller kan det vara tvärtom? Detta år drogs jag till juveleraravdelningen där Cartiers vilda djur smyckade med diamanter, hängandes från tunga guldkedjor nog tog priset. Bland antikhandlarna upptäckte jag endast en från Norden: Dansk Mobel Kunst. Årets biennal (www.bdafrance.eu) firade sitt tjugofem års jubileum med ett
urval av samma antal från deras finaste klenoder. Men överlag blev jag besviken, jag tyckte inte att det var mycket nytt sedan den senaste utställningen 2008, och definitivt sparsmakat för ett jubileumsår. Dammet verkade ha lagt sig över hela tillställningen och "ahaupplevelsen" uteblev.

En helt annan anda stegrade sig en månad senare (21-24 oktober) då det var dags för Grand Palais att byta dekor för det årliga FIAC (www.fiac.com) med modern och nutida konst. En annan epok, andra besökare, färgglatt och roligt, ibland absurt och oförstående, framstod samma glaspalats, iklätt moderiktigt och långt ifrån elegant (dock med vissa undantag som Picasso och Giacometti) som sitt egna busiga yngre syskon. Av de 195 gallerierna var tjugofyra olika länder representerade. De mest spännande av dessa var de från New York, även om det fanns ett antal tyska gallerister också, ett ryskt intressant galleri jag fastnade för och galleri Gagosian alla parisare har på sina läppar denna höst eftersom de äntligen har öppnat en filial i Paris och som visade bland annat en Giacometti skulptur på Grand Palais. Amerikanarna lyfte annars mässan och gav de av strejker och sinande pensionskassar trötta fransmännen, en glimt i tillvaron. Utöver tavlor och fotografier, fann jag installationer, videokonst (mindre i år än förra året), performativ konst och även några vävda mattor. "Mattkonsten är på tillbakagång" lovade den italienska galleristen och visade upp en vävd matta med ett piano som motiv. För nära en halvmiljon kronor kunde jag ha köpt en tjock, ledsen gubbe gjord av vad som såg ut som spagetti (av Théo Mercier).

Glasskridskor Men jag fastnade istället för ett par skridskor helt i glas. En prickig pumpa - skulptur i aluminium av japanskan Yayoi Kusama - drog flera beundrare också. Det finns konst för alla smaker och prisklasser, utspridda på flera ställen i Paris under dessa fyra dagar: i Tuileriesträdgårdarna, vid bron Alexandre III, i Cour carrée du Louvre i ett tält rest på bakgården samt vid Trocadéro med utsikt över Eiffeltornet. Paris har vaknat till och nya gallerier och samlare dras hit och trotsar finanskrisen. "Detta är en konstbubbla" påstod en kännare jag pratade med. Ja, vi får väl se tiden an. Än så länge verkar affärerna lysande vilket bekräftades av Anitra Vidal, anställd på det historiska galleriet Jeanne Bucher: utställningen Hommage - hyllning till Mark Tobey, avliden amerikansk konstnär som har haft stor betydelse för både abstrakt och all-over måleri - som galleriet anordnade under FIAC. "Vi hade stor succé och sålde bra detta år. Men det mest givande i denna spekulativa värld var en okänd samlare som upptäckte genom oss en för honom ny konstnär och köpte en tavla för att den tilltalade honom så! Konst ska ju tala till oss personligen."

Jean-Michel Basquiats retrospektiv med över etthundrafemtio verk som visas på Musée d'Art Moderne (www.mam.paris.fr) är lika med en vitamininjektion. DvD:n om denne amerikan av Puerto Rico och Haitiskt ursprung (1960-1988) som dog av en överdos i New York kan vara en tillgång att ha sett innan utställningen för att bättre kunna förstå sig på denna unga begåvning. Utställningen håller på till slutet av januari 2011 och passar alla åldrar. Mathieu, åtta år gammal, som var där med sin mamma, tyckte att den var cool men lite lång... Tolv stora salar tillägnas detta unga geni. Jag gick från glad förvåning och den okunniges lite nedlåtande humor, till att häpnas och hänföras ju mer jag såg. Jag drogs in i hans värld och konsten växte inom mig som en blomma som långsamt öppnar sig innan den visar all sin skönhet och skörhet. Denna överbegåvade och känsliga yngling började sin konstnärsbana i slutet av -70talet som graffitikonstnär i Soho, New York.

Han signerade sin graffiti med SAMO (för Same Old Shit och tecknet för Copywright) innan han 1981 plockas upp av en gallerist som ställer ut honom med sitt riktiga namn och han blir snabbt internationellt känd och visas hos de mäktigaste gallerierna världen över. Hans konst är en blandning av mytologi, serieteckningar, reklam, historiska och afro-amerikanska hjältar och musiker. Basquiat är samtida med Keith Haring, Franscesco Clemente, Madonna och samarbetar bitvis med Andy Warhol men deras gemensamma verk blir nerkritiserade vilket jag har svårt att förstå för jag tyckte att de kompletterade varandra väl. Strax innan han dör, visas en av hans sista verk i New York på vilket han har skrivit repetitivt Man dies, och ritat en massa korpspår som om han visste att hans stund var kommen... Liksom en skör blomma gick han ur tiden alldeles för ung.                 

Takashi MurakamiTakashi Murakami fick jag en försmak av på FIAC innan jag tog mig ut till Versailles där dessa pop skulpturer - inspirerade av japanska tecknade serier - kontrasterade till det yttersta med det anrika slottet och dess vältrimmade trädgårdar. "Vilken fasa!" hörde jag några äldre damer utropa. De är inte ensamma om att protestera: en av Ludvig den XIV:s ättlingar har startat en protestlista och har försökt att stoppa hela evenemanget. Han kallar det för "en kulturell Hiroshima". Och visst kan man påstå att utställningen är en estetisk chock mellan det antika och det samtida. Men jag är förtjust i att blanda stilar och tider och störs inte alls av skillnaderna. Kanske härstammar det från mitt nomadliv. Under mina resor har jag samlat på mig objekt och konst från alla världens hörn och de passar ändå in mystiskt nog med ärvda antikviteter i min lilla Parisvåning. Murakamis skulpturer - det visas nästan inga tavlor - tar tillika sin naturliga plats bland guldsalongerna och paradvåningarna i Versailles.

Konstnären upptäcker jag behärskar helt det japanska traditionella hantverket med att applicera färg på en guldfond. Hans berömdhet kommer kanske just av denna blandning av anrikt hantverk och sinnet för popkonst, det mödosamma och det intuitiva, det djupsinniga och det ytliga. "Murakami lärde känna Versailles genom en japansk manga för flickor" berättar Laurent le Bon, utställningens intendent lite road över att detta franska kulturarv inte är mera känt i Japan. Vissa skulpturer som den Ovala Buddha i guld är specialgjord för Versailles, andra som hans autoporträtt med hund konfronteras humoristiskt med själva Ludvig den XIV statyn. Ett helt rum är byggt som en all-over av konstnären.

På Artcurial - ett auktionshus som kanske är mindre känt än de stora som Drouot eller Christies - kunde man till och med köpa ett Mig-flygplan! Svårt att parkera kanske... Men de har mycket annat att välja på under höstens flertaliga auktioner som fina viner, design, modern konst, smycken och klockor. Deras experter hjälper även till att värdera arvegods, i tvister eller delningar med mera. Två stora rum rymmer en fin samling konstböcker, samtliga till salu. Centralt beläget vid Champs-Elysées rondell (www.artcurial.com) är det en annorlunda och charmig plats att ta en lunchpaus på, långt från vimlet på en av Paris mest frekventerade gata, i deras undanskymda restaurang. Artcurial är ett andningshål med konst som förebild.

Att köpa en bra konstbok, eller bara smälta dagens intryck, installerad under palmerna i matsalen, är en lisa. Luncher är som regel långa och trivsamma i detta land fullt av paradoxer.
I närheten ligger Fondation Yves Saint Laurent (www.fondation-pb-ysl.net) där en liten men inspirerande utställning visas fram till slutet av januari 2011: David Hockneys teckningar på iPhone of iPad. Jag som hitintills tyckt att dessa representerade "ännu mera prylgrejer" blev helt såld! Jag såg mig själv på resa, på T-banan, i skogen... plockandes upp min "pryl" och rita utan att behöva varken ark, penslar, akvarellfärger eller vatten! Att sedan få det på pränt är en annan femma vilket jag förstod när jag bad att få se deras katalog: "den kommer inte ut förrän om några veckor, det är inte så lätt att återge det elektroniska ljuset på papper" fick jag då veta.

Allt kan inte vara perfekt.  
Men nog finns det anledning att komma till Paris och trotsa tågen som ibland står still, bensinen som kan vara blockerad vid kusten och övriga strejkande för att bli överraskad och glad av konstens möjlighet att drömma sig bort från eländet till fantasins obegränsade värld vare sig det är på papper eller elektroniskt.

Anne Edelstam, text och bilder