"When the well is dry, the value of water is known"

Män som rensar i röran efter en husdemolering i byn al FarisyaJordandalen är ett område som utgör nästan 30 % av Västbanken och sträcker sig längs hela gränsen mellan Västbanken och Jordanien. Vid mitt första besök i dalen stannade vi i beduinbyn al Farisiya där 70 husdemoleringar ägt rum veckan innan. 26 av dem var skjul där minst 107 personer, därav 52 barn bodde. Vi möttes av högar av byggmaterial och personliga ägodelar som låg utspridda på den dammiga marken; skor, delar av sönderslagna glas, tallrikar och en trasig stol. Vi fortsatte sedan till byn al Fasayil, där nästa bedrövelse mötte oss. En familj höll på att rensa upp bland det som för fyra dagar sedan var deras hem. Byggmaterial som kunde återanvändas staplades på hög. Barnen tittade blygt på oss och kvinnorna kom ut med brickor med små koppar te, vatten och läsk.

Detta är bara två exempel på hur vardagen ser ut för många av de palestinska familjer som bor i Jordandalen. Gång på gång tvingas de se bulldozern mangla sönder deras hem. Av spillrorna reser de ett nytt skjul för att sedan åter få det förstört. Anledningen är att bostäderna har byggts utan tillåtelse från de israeliska myndigheterna som kontrollerar 95% av Jordandalen. Alla byggnader betraktas därmed som olagliga, trots att flertalet byar existerade redan innan 1967, då Israel ockuperade området. Israeliska armén har deklarerat områdena som militära skyddsområden. Israeliska myndigheter tilllåter dock de israeliska bosättningarna att expandera. Enligt den israeliska människorättsorganisationen B´Tselem är målet med husdemoleringarna och vräkningarna att få beduinerna att flytta från Jordandalen. En annan väg till målet är att även neka familjerna tillgång till vatten och elektricitet.

Abu SaidI byn al Jiftlik i Jordandalen träffar jag Abu Said. Han berättar att många palestinier flydde till Jordanien 1968 och stannade kvar där. Saids far bestämde sig för att flytta tillbaka till al Jiftlik efter två månader. Israeliska myndigheter tog land från de som stannade i Jordanien och gav till israeliska bosättare att bygga på. Jag frågar hur vattensituationen är för Said och hans familj. Han berättar att byn är kopplad till ett vattensystem, hela byn får 15 000 m3 / månad, vilket ska räcka till cirka 5 000 personer. Jag försöker förstå vad denna mängd innebär i praktiken och Abu Said förklarar att byn fick samma mängd när antalet invånare var 1 500 personer. Said berättar vidare att han tvingas göra som de flesta andra och köpa vatten från ett israeliskt företag till ett högt pris. Han betalar omkring 500 shekel per månad.
(cirka 1000 kronor).

Många familjer spenderar en femtedel av sin inkomst på vatten. Vattnet måste ofta transporteras långa sträckor, vilket också blir kostsamt. Vattentankarna riskerar även att bli beslagtagna vid någon av de många vägspärrar som finns i Jordandalen. "Israelerna duschar 20 gånger per dag och palestinierna en gång i veckan" säger Abu Said och ler. Jag förstår hans poäng. Said berättar vidare att de israeliska myndigheterna borrar djupa brunnar och använder stora delar av grundvattnet, vilket torkar ut de palestinska vattendragen. Israeliska myndigheter kontrollerar alla vattentillgångar i Jordandalen.

Abu Said tar oss med på en tur i området och det räcker att man har ögon att se med för att förstå vad han pratar om. De israeliska bosättningarna och de palestinska byarna ligger sida vid sida. Endast en grusväg separerar dem från varandra. Bosättningarna har gröna gräsmattor, blomstrande rabatter, odlingar med sprinklersystem och simbassänger. På andra sidan vägen är marken rödbrun och torr. I de palestinska byarna står vattentankar utplacerade bland plåtskjul och tält.

Beduiner släcker törstenVattenledningar finns det gott om, men det är något som inte stämmer. De är inhängnade och omgärdas av taggtråd. Palestinierna vaknar varje morgon och ser vattenledningar som de inte har tillgång till. Likadant är det med elledningarna som går rakt igenom palestinsk mark, men som ändå är utom räckhåll.
Vatten är en bristvara överallt på det ockuperade palestinska området. Israel använder mer än 80 procent av vattnet från den viktigaste grundvattenskällan, vilket innebär att palestinierna endast har tillgång till 20 procent. Medelförbrukningen för palestinier är 70 liter per person/dag, för israeler är den 300 liter per dag. De 450 000 bosättarna använder mer vatten än 2,3 miljoner palestinier gör tillsammans. Cirka 180 000 - 200 000 palestinier på Västbanken har inte tillgång till rinnande vatten.

"When the well is dry, the value of water is known" (när brunnen sinat, vet vi vattnets värde) sa Benjamin Franklin. För palestinierna i Jordandalen har brunnarna sinat för länge sedan. Vattnet har onekligen olika värde beroende på vilken sida om grusvägen man befinner sig. På ena sidan betyder det ett svalkande dopp i bassängen, gå barfota i det nyklippta gräset eller att servera sig själv en iskyld drink, på andra sidan innebär det att släcka tösten, vattna sina odlingar och fylla vattenkaren till djuren. Det handlar om överlevnad.

Cajsa Olsson, text och bilder