Den tysta revolutionen

Kristin EngvigEn ny värld håller på att skapas ur världskrisen, där samarbete, ekologi, harmoni och jämställdhet prioriteras inom den hårda affärssektorn, det fick jag veta på W.I.N.

"Inget ont utan något gott": det ordspråket har väl de flesta av oss hört någon gång under vårt liv och kunnat erfara efter egna, personliga kriser vilka lett till ett bättre liv eller till personlig utveckling. Även den hårdnackade Michael Douglas i Wall Street 2 visar ett annat ansikte än i den förra filmen; där publiken blev förvissad om ett mänskligare sätt att agera inom finanssektorn. Inom politiken, i filmen Invictus, ser vi Nelson Mandela tvinga vita och svarta att samarbeta trots det underliggande hatet. Nätverkets utveckling visas i filmen om Facebooks grundare. Det är inte för inte som dessa filmer visas nu och blir så omtyckta: vi är redo för ett skifte från den hårdnackade businessvärlden, fallskärmar och banker som inte går att lita på, till ett mera humant samhälle där den kvinnliga sidan utvecklas och tar plats även i den traditionellt manliga världen.

Männen har allt att vinna i längden på att slippa axla den tunga börda de burit på och kunna luta sig tillbaka och njuta av barn och fritid, flexibla tider på jobbet och kanske till och med lämna slipsen hemma då och då, något som franska affärsmän inte klarar sig utan. Men det går framåt: på fredagar går många till jobbet mera décontracté, lite mindre uppklädda. Tron på Business as usual håller inte längre vilket jag fick uppleva under en intensiv konferensvecka här i Frankrike även om Frankrikes strejker mot förhöjd pensionsålder påminner mig om att förändringar inte alltid är så lätta att acceptera...

W.I.N.
Women's International Network startades för fem år sedan av en ung norska, diplomerad från Oslos motsvarighet till Handelshögskolan, med en magister (MBA) från Italien, Milanos Bocconi universitet. Kristin Engvig stannade kvar i Milano där hon arbetade som konsult åt olika globala företag som JPMorgan, Citibank och Innovation Norway. Men hon kände att det saknades kreativitet på arbetsplatsen och att det behövdes tillfällen att mötas och utveckla idéer. "Jag antar att jag är en humanist i hjärtat" erkänner Kristin och skrattar till. "Det var i Milano jag startade min första konferens 1998 efter att ha rest mycket i mitt arbete och träffat många intressanta kvinnor. Jag förstod då att vi är alla sammanlänkade i denna globala värld men att vi behöver ett nätverk för att kunna samarbeta." Varje år sedan dess har Kristin organiserat W.I.N. konferenser. Sedan 2003 bor hon och har sitt kontor i Lausanne, i Schweiz. Hennes mål är att inspirera kvinnor globalt och att ge ledande kvinnor och män möjlighet att träffas, inspireras och utvecklas tillsammans:
"Min vision är att inkludera människor, inte exkludera, bry sig om och utvecklas på en internationell nivå."

Trots att det var många företagsledare och högt uppsatta kvinnor tillresta som deltog i konferensen, gav Kristin tonen i hennes öppningstal: "Var nyfikna på andra, gå fram till den som verkar ensam, dela mer er, ta risker för att förverkliga era drömmar, tro på er själva, ge av er själva också och våga ta emot, lämna ingen utanför, prata med så många ni kan under dessa tre dagar: ni kan förvänta er magi här!" Och det var vad jag upplevde: magiska krafter sattes i gungning inne i Marriott hotells gigantiska aula, i Paris, som rymde de närmare åtta hundra deltagarna från 120 länder i olika åldrar. Årets tema var Realizing Visions, förverkliga ens visioner.

Catherine DestivelleKristin började med en kort stunds meditation för att alla deltagare skulle "landa" och tur var det för den första talaren tog oss upp på en svindlande färd - med bilder och filmer - klättrandes fritt upp på världens brantaste klippa och upp för de högsta alptoppar trots snöstormar och svårigheter! Det var den flera gånger framgångsrika världsmästarinnan i alpinism: Catherine Destivelle. Hon ville vara den första upp på olika bergstoppar, utan att ta risker, väl förberedd genom att lyssna på råd från de mest erfarna. "Projekten fick mig att känna mig levande".
Nästa talare var professor Sisodia, grundaren av Conscious Capitalism Institute i USA. Han förklarade för en förvånad publik hur världen är redo för en förändring av värderingar på arbetsmarknaden och i affärsvärlden där det inte gäller att "roffa åt sig mest och fortast" utan där arbetet ses som viktigt och meningsfullt för en själv utan för den skull förorena jorden eller förstöra för andra. Frågan vi bör ställa oss är numera "blir världen ett bättre ställe tack vare mitt företag/min insats?" Sisodia pratade om "kulturens feminisering" där vi måste ta hand om oss själva men även om planeten i sin helhet. Exempel, enlig honom, på sådana företag är Whole Foods, Southwest Airlines, Google och REI.

Sally Khallash Bengtsen kom från Danmark och berättade om alla deras innovativa idéer på Institutet för Framtidsforskning i Köpenhamn. Där ställer de sig frågor som "Är äldre världens lösning eller börda?" Det visar sig att de äldre är de nya globala arbetarna som skapar jobb åt andra med sitt entreprenörskap! De är dessutom mera eftertänksamma och ekologiska än sina yngre fränder.
Graeme Codrington kallar sig en Future Trends Analyst och förklarar att nya trender har skapats i och med den globala krisen och att företagen inte kommer att kunna återgå till samma standard de levde med före krisen. Han räknar upp fem stora förändringar som företagen måste tänka på om de vill överleva (TIDES: http://tinyurl.com/tideschange). Det gäller att ha is i magen och våga ta risker, våga förändra sig i dessa tider då vi går från "informationsekonomi" till "associeringsekonomi".

Jamaicas utrikesminister berättade om sin fattiga uppväxt men hur hennes far hade stöttat henne att fortsätta sina studier. Hennes måtto är att "de av oss som lider mindre, måste ta hand om de som lider mera"; det vill säga att vi utbildade måste hjälpa våra mindre väl lottade systrar från fattigare världsdelar.          
Varje dag kunde deltagarna också välja mellan ett antal mindre workshops, där det fanns allt från personlig utveckling, hitta kreativa lösningar till företagsproblem, psykoterapeuter som peppar kvinnliga företagsledare, hur man skriver sin första bok, vikten av mobiltelefoner i tredje världen för att kunna gå till banken till exempel utan att lämna sin by, frivilligorganisationer från Indien, Ukraina, Egypten, Nigeria... till kurser i personalhantering. Samtliga jag gick på var väldigt välorganiserade och givande.

Marguerite Avslutningsvis
Visade "Maggy" - Marguerite Barankitse - en film om sitt humanitära arbete och stiftandet av Maison Shalom (fredens hus) i Burundi, Rwandas grannland. Knappt ett öga var torrt efter hennes tal där hon berättade hur hon fått bevittna morden på 72 personer i kriget mellan hutuer och tutsier och hur hon lyckades rädda tjugofem barn innan hon kunde ge skydd åt ytterligare hundratals andra. Numera har denna stiliga och modiga kvinna över tio tusen barn att sörja för, ge skolgång till, och se till att de får ett hem. I april 2003 delade drottning Silvia ut Barnrättspriset (WCPRC) till henne (ett av flera internationella priser Maggy har fått sig tilldelat under årens lopp). Hennes bok La Haine n'aura pas le dernier mot - hatet kommer inte att få det sista ordet - håller på att översättas till engelska. Afrikansk dans och trummande avslutade denna inspirerande kongress där Kristin lyckats med konststycket att skapa ett tillfälligt "hem" för oss alla: "Jag vill att ni alla ska känna er som hemma här, trygga och nöjda" och det lyckades hon sannerligen med!
Välkomna nästa år, kanske blir det Stockholm då?

Anne Edelstam