Egon Schieles "Wally" är tillbaka i Wien

Egon Schiele. WallyI oktober1997 lånade Privatstiftelsen Leopold Museum i Wien ut Egon Schieles "Wally" och flera andra av hans målningar till en utställning om Egon Schiele - The Leopold Collection - i Museum of Modern Art i New York. Efter utställningens slut konfiskerade de amerikanska myndigheterna två av målningarna, "Wally" och "Tote Stadt III" som möjligt tjuvgods från judisk ägo. Målningarna ska ha förts in i USA i strid mot gällande amerikansk lagstiftning.

Januari månad 1998 blev upptakten till en historisk vändpunkt inom konstvärlden. Vid en internationell konferens i Washington D.C. i december 1998 drogs riktlinjer upp för hur konfiskerade konstverk skulle hanteras. I enlighet med dessa "Washington principles" ska en rättvis och fair lösning för alla parter eftersträvas. Som en konsekvens av detta inrättades i många länder strategier för hanteringen av "spektakulära fall" och många egendomskonflikter har sedan dess nått en lösning genom ömsesidiga överenskommelser.

Den amerikanska domstolen kunde bevisa att åtminstone ett av verken inte hade sålts till Leopold Museet i laga ordning. Själva processen avslutades i New York i september 1999 och ett av verken, "Tote Stadt III" återbördades till Wien, emedan "Wally" beslagtogs i enlighet med "The National Stolen Property Act". Domstolen hävdade att målningen hade stulits från den rättmätiga ägarinnan Lea Bondi Jaray under det sena 1930-talet av nazisten och konsthandlaren Friedrich Welz. Efter nazisternas maktövertagande ska hon ha "överlåtit" sitt galleri Friedrich Welz och flytt till London, där hon levde till 1969.

Welz överlät sedermera "Wally" till Landsgalleriet i Salzburg. År 1945 hittades och beslagtogs målningen i Salzburg av den amerikanska militären, som felaktigt överlät den till samlaren Dr. Heinrich Riegers dödsbo. Denne hade också blivit offer för Förintelsen. Riegers dödsbo sålde "Wally" vidare till det österrikiska galleriet Belvedere och år 1954 bytte Privatstiftelsen Leopold Museum till sig målningen.

När målningen beslagtogs av de amerikanska myndigheterna, började man i Österrike diskutera om restitutionen efter kriget hade varit felaktig och kulturminister Elisabeth Geher inrättade en undersökningskommission. I december 1998 stiftade det österrikiska parlamentet en lag som möjliggör för en kulturminister i en österrikisk regering att återbörda konstverk till de rättmätiga arvingarna, som orättmässigt befinner sig i statlig äga. Sedan dess har ett stort antal konstföremål hittat tillbaka till rätt ägare.

År 2010 började Leopold Museet att förhandla om att få köpa tillbaka "Wally" från Lea Bondi Jarays dödsbo.Efter att ha betalat 19 miljoner dollar har nu Egon Schieles mästerverk "Wally" återbördats till Wien. Målningen anlände fredagen den 20 augusti 2010 till flygplatsen Schwechat och hälsades välkommen av ett stort pressuppbåd. Tillsammans med "Wally" anlände även ett amerikanskt filmteam, som producerar en dokumentärfilm om "fallet Wally". Från och med måndagen den 23 augusti finns "Wally" att beskåda i Leopold Museum och jag var där första dagen.

Expressionismen är som bekant en konstinriktning som främst uttrycker själens och andens tillstånd och inte fotografiskt lyder den realistiska framställningen av föremålens utseende. Konstformen syftar till förenkling och stilisering, oväsentligheter utesluts och verkligheten förvrängs ofta inom måleriet med starka färger i syfte att ge uttryck för en konstnärs känslor eller inre föreställningsvärld.

En av protagonisterna för den österrikiska Jugendstilen var Egon Schiele. I hans själsporträtt bor ensamheten, förtvivlan, sexualitetens gåtfullhet och döden i motsats till 1800-talets konstform som prisade skönheten. Expressionisterna ville gestalta den inre sanningen i motsats till "borglighetens moraliska förljugenhet". Schiele gestaltade naturen med sina träd och blommor som levande varelser. Naturen återspeglar i hans målningar själen eller ett själstillstånd. Ett gammalt hus kan vara ställföreträdare för världens alla gamla hus eller för alla ensamma människosjälar som står på randen till ingenting. Husen har ansikten, de är antromorfa väsen, och står vid världens ände och berättar om de människor som en gång bott i dem. Hans verk förmänskligar tingen genom att överföra den mänskliga känslovärlden till föremålen.

Egon Schiele föddes i Tulln 1890. Hans far var stationsföreståndare och familjen bodde i stationshuset. Där tecknade Egon Schiele tåg. Barnet blev faderlöst vid 14 års ålder, något som han aldrig kunde övervinna. Hans teckningslärare insåg hans talang och vid 16 års ålder sökte Egon Schiele till Wiens konstakademi och blev antagen. Hans lärare begrep sig inte på sin unge adept och hans provocerande bildspråk. Den unge Egon Schiele sökte sig därför till Gustav Klimt som fadersgestalt och läromästare. Tre år senare lämnade Schiele akademin och grundade en egen konstförening tillsammans med likasinnade, bland andra Oskar Kokoschka. De vände sig bort från den estetiska Jugendstilen och fann ett nytt självständigt bildspråk. Åren 1910 till 1915 ställde Egon Schiele sig i spetsen för den österrikiska och europeiska expressionismen med sina ekstatiska figurkompositioner.

Som tjugoåring målade han fyra provocerande självbilder, som har en omedelbar och förskräckande verkan. I dessa verk är uttrycket det viktigaste, inte kroppen som sådan med sina skarpa konturer och färgsammansättning. Han ville utforska människan och sexualiteten i sin konst och i hans samtid blev många chockerade över rättframheten och den avslöjande nakenheten i hans konstnärskap.

På hans dramatiska, groteska och avmagrade självporträtt, som han målade åren 1910-1912, är ansiktet förvrängt. Han grimaserar mot betraktaren, drar upp mungiporna för att visa sin avsky, ögonbrynen samsas med rynkorna i pannan, halsen liknar ett ormskinn, hela ansiktet utstrålar äckel och munnen är formad i ett stumt skrik. Ögonvitorna är uppåtvända, ansiktet mörkt. Vill han avbilda människans dolda ego, det ansikte som ingen vågar visa upp för någon annan? I "Selbstdarstellung mit gespreizten Fingern" (Självporträttet med de spretande fingrarna) 1911, verkar det som om han med den uppdragna skuldran och det bortvända ansiktet värjer sig mot åsynen av betraktaren, inte tvärtom!

"Die Eremiten" 1912, är en dubbelfigur föreställande Schiele och Klimt, draperade i en mörk mantel och sammanfogade till en gestalt. Hans vördnad för Gustav Klimt kommer klart till uttryck i detta verk. "Eremitens" ansikten är hans eget. Det är sinnligt och ungdomligt i motsats till Klimts åldrande drag. Schiele skrev till konstsamlaren Carl Reininghaus: "Det har tagit mig många år att måla denna bild. Vare sig den nu är bra eller dålig, har jag känt mig tvungen att måla den. Verket uppstod ur en innerlig känsla av förbundenhet och Weltschmerz".

Monumentalmålningen "Entschwebung" 1915, visar två människor i dödsögonblicket. Deras nakna ansikten undrar: "Vad kommer att hända nu?"

Schieles kompositioner påminner ofta om geometriska figurer; kvadrater, rektanglar och trianglar. "Kardinal und Nonne" består av flera små trianglar som tillsammans bildar en stor triangelformad enhet.

alt År 1912 målade Egon Schiele sin älskarinna Wally som pendang till sin "Selbstbildnis mit Lampionfrüchten" (Självporträtt med Physalis). Bildformatet är detsamma, så även den vita bakgrunden med skira blomstermotiv. När de två målningarna nu hänger bredvid varandra ger det ett intryck av att de båda avbildade gestalterna kommunicerar med varandra. Hennes huvud är sänkt som om hon bad honom om något, kroppshållningen är framåtböjd. Blicken i de överdimensionerade, vackra ögonen strålar, men är ändå melankolisk. Wally verkar ställa en fråga, men det är oklart om hon får något svar. Egon Schiele vänder istället sin överlägsna blick mot betraktaren, inte mot den undrande Wally. Återigen låter Schiele kroppsspråket gestalta en människas själsliga nöd. Vem var då "Wally"?

Hon föddes den 19 augusti 1894 i Tattendorf i Niederösterreich och döptes till Walburga Neuzil. Fadern var folkskollärare. År 1911 eller i början av 1912 lärde hon känna Egon Schiele och blev hans musa, älskarinna och modell. Enligt skvallret som omgav henne stod hon även modell hos Schieles läromästare, Gustav Klim. Efter att ha tillbringat en tid i fängelse, beslöt sig Egon Schiele för att bättra på sitt dåliga rykte som barnskändare och lämna Wally, som var en enkel flicka. Istället gifte han sig med Edith Harms som var av "bättre börd".

Han ska ha erbjudit Wally att få ynnesten att tillbringa sin semester ensam med honom en gång varje år som kompensation för att han lämnat henne. Hon avböjde erbjudandet. Wally utbildade sig senare till sjuksköterska och arbetade en tid som sköterska på ett sjukhus för krigsskadade under Första världskriget. Hon dog i scharlakansfeber år 1917.

Omkring år 1917 förändrade Schiele sin stil. Hans gestalter blev rundare, voluminösare och mer harmoniska till formen. Egon Schieles sista verk "Hockendes Frauenpaar" 1918, visar två kvinnofigurer, vars kroppar liknar varandra till formen. Den vänstra modellen sitter blygt med sidvänd blick och döljer sitt kön med en duk, emedan den högra kvinnan hukar bredvid henne med blottat kön och stirrar betraktaren stint i ögonen. Målningen är oavslutad.

År 1918 rönte Schiele stora framgångar efter utställningen på Secessionen i Wien i mars samma år, då en hel utställningssal ägnades åt hans tavlor. Därefter fick han många uppdrag, men kunde inte genomföra dem alla. I oktober 1918 insjuknade hans gravida hustru Edith i spanska sjukan och dog samma månad. Egon Schiele hade också smittats av samma sjukdom och avled vid 28 års ålder den 31 oktober 1918.

Lilian O. Montmar
http://home.swipnet.se/Alerta