woMEN: azerbajdzjanskt filmprojekt med humor i blick

Alina Abdullayevah. Foto: Nonna d'Gubek Den traditionella könsfördelningen i filmbranschen ställer män bakom kameran och manusarbetet, medan kvinnor generellt sätt är de som blir gestaltade och objekt för publikens blickar. Med projektet woMEN: Female Directors of Azerbaijan vill producenten Alina Abdullayevah vända på rollerna, och låta kvinnliga regissörer utforska, som hon uttrycker det, "the essence of man".

Tre manusförfattare av femton sökande har valts ut av en jury. De kommer i höst att delta i en serie seminarier, diskussioner och filmvisningar med målet att utveckla sina manus på den idémässiga och analytiska nivån. - Det är ingen praktisk utbildning i hur man gör film, det kan de här kvinnorna redan, säger Alina Abdullayevah. Det kommer att handla om psykologi och genusrelationer och om hur man marknadsför sin film internationellt. Efter höstens seminarier är det dags för finalisterna att pitcha sina filmer för projektets produktionsteam som väljer ut det manus som ska förverkligas.

Resultatet ska bli en kortfilm, som man vill sprida internationellt genom filmfestivaler, YouTube och organisationer som jobbar med genusfrågor. Jag träffar Alina på ett café i centrala Baku, en varm dag i juli. Hon är ett bra exempel på den moderna azerbajdzjanska kvinnan, som studerat vidare och inte accepterar den traditionella kaukasiska kvinnorollen som hemmafru. Hon ville bli översättare, men råkade prioritera fel i ansökningarna och hamnade på Baku State University of Art där hon studerade manusförfattande. Med åtta års erfarenhet av både regi och produktion, samt ett tiotal utmärkelser har Alina Abdullayevah själv ett gediget CV. Hennes pågående dokumentärprojekt "Matchmaker" uppmärksammades bland annat på Göteborgs Internationella Filmfestival i fjol med en utvecklingsutmärkelse. Med woMEN-projektet vill hon underlätta för fler kvinnor att använda sin kreativitet och hon kommer att stå som slutproduktionens producent. Inom det området är Alina Abdullayevah självlärd och hon önskar att projektet också ska bidra till att öka unga filmmakares kunskap om produktion och marknadsföring, som hon menar brister i landet. Filmbranschen i Azerbajdzjan är annars under snabb utveckling, enligt Alina.

- Med större intresse från statligt håll och utländska bidrag är det mycket lättare att göra film nu än för tio år sedan, säger hon. Azerbajdzjan kritiseras dock med jämna mellanrum av människorättsorganisationer för stora brister i yttrandefriheten. 2009 rankade Reportrar utan gränser landet som nummer 146 av 175 vad gäller pressfrihet, betydligt längre ned än grannländerna Georgien och Armenien. Det är farligt att uttrycka sig direkt politiskt och kritisera regimen, som de unga bloggarna Emin Milli och Adnan Hajizada fick erfara i fjol. Efter en satirisk framställning av regeringen på YouTube dömdes de i höstas till två och ett halvt års fängelse.

Officiell logotyp för projektet woMEN: Female Directors of Azerbaijan. Design: Andrey Klimov Jag undrar om inte landets censur sätter vissa gränser också för filmproduktionen, men Alina konstaterar att det inte varit några problem för woMEN-projektet, antagligen för att det handlar om just kvinnor och inte män. Jag själv befinner mig i landet på praktik på en kvinnorättsorganisation och kan också konstatera att genus och jämställdhet sällan anses vara viktiga politiska frågor. I det här sammanhanget är det kanske en fördel. Den feministiska konstteoretikern Laura Mulvey kritiserade också på 1970-talet den sneda maktfördelningen i filmbranschen och konsten där manliga regissörer och åskådare både formar och konsumerar de kvinnliga gestalterna. Genom kameralinsens "manliga blick" menade Mulvey att kvinnorna gjordes till passiva objekt.

När jag frågar om Alina känner till och utgått från Mulveys kritik, skyndar hon sig att framhålla att det här inte är något feministiskt projekt: - Jag vill inte befästa bilden av kvinnor som offer, utan hellre betona humorn i det hela. Sanningen är den att kvinnor har en mycket mer framträdande roll här i Baku, än vad myten säger. Mäns position håller på att förändras, det måste de acceptera. Att kvinnor gör film betyder inte att man tummar på kvalitén, förstår jag att Alina menar, när hon värjer sig för det feministiska perspektivet.

Hennes förhoppning är att woMEN bara är första steget i ett större projekt där kvinnliga regissörer från hela världen gör kortfilmer och gestaltar män från sin synvinkel. Resultatet torde bli både mångfacetterat, konstnärligt och humoristiskt. Kanske kan man även kalla det politiskt.

Hanna Bäckström