Anna och tsaren

Anna och tsaren

Anna Politkovskaya demaskerade den ryska skammen och den europeiska fegheten. En sann journalist har blivit mördad. Hon hette Anna Politkovskaya. Någon satte ett skott först i hennes hjärta, sedan i hennes huvud, där på trapporna till hennes bostad i en av Moskvas förorter.

anna_politkovskaya_2

Anna Polikovskaja. Foto: Il Manifesto

Anna Politkovskaya dog ensam. Ensam som hjältinna, men också ensam såsom många av dem som kämpade - tillåt mig analogin - mot den italienska maffian (kommissarierna Falcone och Borsellino t ex).

Precis som dem blev hon mördad redan före det dödande skottet av ett uppdiktat dåligt rykte och av förtal, sedan slutligen mördad av någon slaktare som med hjälp av en pistol rev sönder hennes kropp, såsom gamar gör. Anna Politkovskaya - trots kampen för de mänskliga rättigheterna i både Tjetjenien och Ryssland - var redan dödsdömd.

Hon var respekterad utomlands, älskad hos Novaya Gazeta (hennes tidning) och de få vänner hon hade i Ryssland, men hon var inte älskad av folket, som i henne såg precis det som tsaren Putin ville att de skulle se: en förräderska.

Ryssland har ingen förväntan. Ryssland har gått från kommunism till fascism, från sovjetism till korporativism. Ryssland är i händerna på olika klaner eller korporationer som kämpar mot varandra men har en enda capo dei capi i Putin.

Tjetjenien, har man sagt, blev skapat av Gud för att bli den lilla moskiten i Rysslands öga. Och Anna Politkovskaya var knotten i ögat på det nya Putinska Ryssland. Vad gör man med moskiterna och knottarna? Man krossar dem.

Finns det hopp för Ryssland och för ryssarna efter detta mord? Jag är pessimist. Ryssland är, sedan Lenin och kanske än tidigare, när tsarerna drömde om det tusenåriga imperiet, bebott av en sjuk själ.

Anna Politkovskaya avslöjade inte massakrerna i Tjetjenien därför att hon var opatriotisk, utan snarare för att hon ville rentvätta Ryssland från den skam som kriget mot det lilla landet förde med sig - från det spår av piss som befläckar den ryska själen!

Hon valde inte Tjetjenien mot Ryssland, hon valde Tjetjenien för att rädda Ryssland från den nya politiska byrån i Kremlinen. Hennes Ryssland tillhörde inte längre Tolstoj, Puskin, Lermontov eller Dostojevskij, Majakovskij, Esenin, Stanislawski eller Gubaidulina. Ryssland har förlorat sin själ därför att det har förlorat blicken av sina mödrar, som Andrej Tarkovskij sade i Nostalghia och i Offret.

Och vad har européerna gjort?

Vi babblar tillsammans med karikatyrpolitiker á la Lars Leijonborg mot Castro och Kina eller dolska figurer som Lars Ohly mot ockupationen i Irak och blundar sedan framför den stora brodern Putin, som har med sig 75% av den statsapparat som ingick i de byråkratiska ramarna under Sovjetunionens tid.

Vi säger att i Ryssland finns demokrati, vi säger att detta är realistiskt. Jovisst, vissa problem finns det fortfarande i Ryssland men ändå... vad kan vi förvänta oss efter 53 år av kommunistisk diktatur?

Men vi ljuger.

Vi ljuger därför att det som intresserar oss är den rikedom som ändå finns i Putingrad. Vi är försiktiga mot Iran, vi är försiktiga mot Chávez eller Kina men bara därför att vi känner lukten av business.

Fucking Europe! Fucking Sweden!

Vi hade kunnat göra mycket för både Ryssland och Tjetjenien, men vi gjorde lika lite som för det f d Jugoslavien. Vi har tillåtit Putin jämföra det som sker i Tjetjenien med Al Qaeda. Vi har dragit in Tjetjenien i konflikten mellan Orienten och Occidenten. Vi har vänt vårt ansikte åt andra hållet för att inte se det som verkligen pågår i Tjetjenien: ett folkmord.

Är Anna Politkovskayas död förgäves? Jag vet inte. Jag ser i Anna Politkovskayas ansikte den skam och vanära som drabbar alla ryssar. Hon har aldrig varit rädd, tvärtom, det var hon som skrämde makten. Som Falcone och Borsellino gjorde med maffian i Italien. Hennes vittnesmål är det enda ting som består. Det är inte så mycket kanske, men det är det enda som är kvar.

Guido Zeccola

Läs även
Thomas Nydahl : Mordet på Anna Politkovskaja var väntat
Anders Forsberg : Andra måste ta upp stafettpinnen